Ett spöke svävar över Bloggosfären
"their paws trampling the snow - the alphabet"
Ordets Betydelse
Direkt översatt, "Folkstyre". Grekiska; Demos (folk) och Kratein (styre).
Historia
Det grundläggande problemet för till och med antikens politiker var att definiera ut vem som innefattadesav ordet "folket". Vi har gått igenom olika såll genom tiderna allt från att folket är fria, grekiska män till ekonomiska barriärer. Numera har vi ett såll som definierar folket som alla som är invånare och legalt registrerade som sådana. Alltså inte folk som bor här, utom dom som är registrerade och utdefinierade av staten som invånare.
Men bara dom som är över 18, folk under 18 har inte rätt att rösta.
Men inte ens där slutar det utan man ska ha ett röstkort vilket slår ut en hel del människor som saknar möjligheterna eller kapaciteten att inskaffa ett sånt (hemlösa, mentalsjuka och överraskande nog vissa fångar som inte har haft möjligheten att poströsta genom isolering).
Problem nummer två är självklart på vilket sätt det här folkstyret ska yttra sig. Hur ska man genomföra folkets beslut? Vi har den Kinesiska Modellen där man har ett kommunalt styre med röstning inom kvarter och liknande och som sedan skickar respresentanter till e central kongress. Sen finns den svenska där vi röstar antinge på ett parti och deras fastställda lista eller på en person som går in på ett partis lista.
Representativ Demokrati
Det vi gör är alltså inte att besluta om ett problem och hur det ska lösas eller att utdefiniera vad för sorts lösning vi föredrar utan snarare vilkas form av porblemlösning vi föredrar - eller mer precist vem vi vill ska bestämma för oss.
Det är itne där demokratin kommer in. Vi skjuter helt enkelt över vårt självbestämmande till en beslutsfattare vi föredrar baserat på vad dom gjort förut, vilka löften dom har delat ut eller för att vi tycker namnet låter coolt. Om beslutsfattaren väljer att helt frångå sina löften riskerar denna att inte bli återvald (chansen för det är absolut inte 100%-ig).
Demokratin kommer nu - våra protester, våra krav, när vi uttalar oss, när vi yttrar oss i olika forum som ger oss utrymme. Man kan märka ett nytt uttryck som blir mer och mer vanligt och det är "gammelmedia" vilket då ställs mot en ny form av media. Det här är viktigt. Tro mig.
Media, den representativa demokratin och folkmaktens grundbult
Den gamla uppsättningen var att media, i formen av tidningar och journalister samt debattörer, skulle bevaka politikerna, deras beslut och ställa dom till svars. Problemet är självklart att det i rådande samhälle är direkt omöjligt. Media har centraliserats, professionaliserats och industrialiserats. Två koncerner äger idag hela den mediala marknaden med Bonniers som den mäktigaste av dom två och Schibsted tätt efter. Allt detta med sin egen problematik som nerläggning av tidningen Göteborg City nyligen då Schibsted som ägde tidningen hade köpt aktier i tidingen Metro och gåärna ville undvika konkurrens. En journalist är en professionell observatör osm förväntas anta sitt uppdrag under den omöjliga premissen att denne ska vara objektiv i alla lägen - nåt som man redan på journalisthögskolan klargjort är omöjligt. Eller åtminstonde svårt till gränsen av det omöjliga.
En debattör, en krönikör i dom större tidningarna är en tyckare - hans eller hennes åsikt baserar sig på att denne kan "skapa debatt" vilket fram tills rätt nyligen innefattat att andra professionella tyckare erkänns utrymme för att motsätta sig själva grundtesen på mer eller mindre utstuderade sätt.
Genom medias centralisering och dess utövares (för det är ofta en fråga om någon vars roll till media är så stark länkad till dennes person att man inte längre kan tala om en person som affekterar eller skriver i media) professionalism skapar man inget utrymme för det meningsutbytet som krävs för att politiker ska "känna trycket" underifrån och följa den populära rösten. nu säger jag inte att detta är den enda vägen till flkliga beslut eller att dom ens, när åsikterna är kända, tvingar politiker till att besluta i dom linjerna - vilket dom senaste opinionsundersökningarna kring skatterna berättar, för att inte nämna EMU-omröstningen för några år sedan. Men att hävda sin åsikt och kunna framföra den är så tätt invävt med vår åsikt om demokrati att den absolut inte borde kunna undvikas om man ska prata demokrati.
Om den möjligheten faller bort i och med att majoriteten av människorna som ska falla in under ordet "folk" i "folkstyre" exkluderas ur media så är demokratin - dess idé, dess ideologi - totalt havererad. Då har vi bara satt en grupp folk att bestämma och vart fjärde år rinna över av folklighet och populism för att på så sätt bli återvalda. (Jag väljer bort att ens nämna dom professionella politikerna och dess likhet med den romerska senatens dolda adelsstyre - med tanke på ämnet är det irrelevant)
Det är här "ny-media" kommer in. Eller snarare dess lögn - kalla mig bitter om ni vill. Ny media framställs som en frälsare att vi alla genom bloggosfären ges inträde i finsalongerna att beslutsfattarna än en gång tvingas lyssna på oss. Problemen är självklart att just deta redan har funnits inte bara en gång utan flera. Vi har gratistidningarna, vi har dom fria tidningarna, vi har väggtidningarna, vi har underjordspublicisterna och landar slutligen på pamflettryckarna. Ett spann från 2000 tillbaka till 1860 i Sverige.
Det är fantastiskt och nåt som ska uppmuntras som en möjlighet men sett till utvecklingsmöjligheterna så ser man att uttrycksformerna antingen professionaliseras och indsutrialiseras till oigenkännlighet (som Aftonbladet), formas om till tomma uttrycksavenyer som specialiserar sig på tryckverksamheten istället för dess innehåll (som tidningen Arbetarens tryckeri som för ett par år sedan vägrade trycka en tidningn för SUF eftersom dom ansog att det fanns risken att den skulle väcka anstöt - att pressen startades av SAC och stöddes av ungdomsförbundet för att just trycka sånt man ansåg skulle förbjudas annars verkar ha gått helt förbi dom), går ner i ekonomiska krasher när presstöd stryps, omformas eller den annars så lösa ägarhierarkin slår ner på innehåll och journalistfrihet (som Stockholmstidningen på 80-talet), läggs ner av repressiva statsenheter (som försöken att döda vänstertidningarna med PR-kampanjer, ekonomiska fartgupp som i exemplet innan eller total exkludering) eller binds så hårt till en platt politisk enhet att dom i det närmaste kan tjäna som sömnpiller (som tidningen från Riksdags och Departement som tvingats av sina "ägare" Sveriges Regering in i olika förnedrande återkall på sin roll som journalistisk informatör)
Min poäng är att alla former av protester och fria yttringar enbart tjänar i dess roll som inkomstkälla eller kontrollenhet - när dom motgår den rollen slås dom ner, läggs ner, förhindras eller försvagas till oigenkännlighet. Det som är viktigt är att komma ihåg att utan den ekonomiska friheten ges man inte yttrandefrihetens möjligheter - det är här bloggosfären passar som dugligt exempel. Vi kan yttra oss så högt vi kan men genemsamt är vi inget mot dom som redan har den ekonomiska makten eller den populära makten att propagera för sina bloggar.
Det är ju självklart inget att bitcha om - vi kan ju propagera för våra bloggar medelst klistermärken, spraymallar eller andra och det är det som är grejen. Det är där det hamnar - gatan.
Gatan är och förblir vårt enda demokratiska utrymme - eller ja, dom utrymmena vi tar oss är dom som vi ges. inga gratisluncher. Om medialt utrymme är en viktig del av demokratin eller den sanna folkstyresdelen av den representativa demokrati vi valt oss in i och den mediala ytan vi i alla tider har utnyttjat för att sprida våra åsikter är gatan är gatan det parlament vi kan rikta oss till för att uttala vår åsikt.
Självklart, med ny teknik, nya avenyer. Internet har tatt den rollen som gatan hade förut, eller åtminstonde gett oss en till sidoväg som vi kan utnyttja och det är när vi lär oss att utnyttja den till fullo som vi kan tala om ny-media och det är då vi kommer känna den representativa näven slå i tangentbordet så satans hårt att våra versaler som räta ut sig.
Vi kanredan ana det i herr Bonniers debattinlägg (i sin egen tidning) som jag länkade till ovan.
FRA-debatten är ett tecken på dess möjligheter, bloggosfären. frågan är om samma bloggosfär har kraften att inse hur rådande samhälle fungerar - hur repression följer folkuttryck som stinken till skit. Och desto mer relevant om den följer samma modell som dom tidigare - att folkuttryck och maktförsök följer repression i ny form.
Det återstår att se - nu väntar bara FRA-beslutet och vad dess resultat ska bli. Går det igenom? Och i så fall vad kommer det ha för konsekvenser? Om det inte går igenom kommer vi stanna där?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar