En kväll med John Waters

Themesong: Juvenile Delinquent (Frankie Lymon & the Teenagers (en klassisk Watersfilmlåt))

Jag och snuttebumsingen har vart och sett på John Waters när han berättar om sitt liv och sina äventyr. Jag får kalla Mattias "snuttebumsingen" eftersom han blev tokigt starstruck och inte vågade gå fram och be om en autograf så jag gjorde det och bad att få den skriven till honom (Mattias) på min arm. John Waters var trevlig och hade mjuka händerna. "En silkfabrikörs handlag"... anywhoo här är hans autograf.



Min första plan var att efter att ha påpekat att snuttebumsinggullifjutten var för starstruck för att hälsa antingen släpa ut John Waters eller peka ut Mattias när vi gick... jag hade inte kunnat skriva detta inlägg om jag hade gjort det.

För er som inte vet vem John Waters är... SKÄMS! Ladda ner Female Trouble och se den... Sjukt bra här är trailern:

Påhittiga Ungdomar

Kanske man ska Free-base'a det?

Themesong: Miss New Booty (Bubba Sparx - orsak lantlig gangsta)

Visst är ungdomsåren fina? Jag menar desperationen i dom, driften att vara så satans ball och cool och det enormt paradoxa att det kan få en att göra nåt enormt ocoolt.

Jag ögnade igenom GP imorse och reagerar snabbt på följande fantastiska header: "Muskotnöt den Nya Innedrogen". Först hoppades jag att det skulle handla om stureplanseliten som satt på marmordasset och snortade muskotnöt istället för kokain. Vakter som testade ens andedräkt och nya innetermer för drogerna som "att potatismosa" eller "förbereda gratängen". Vad sägs om det ärtiga "Chasing the Husmanskost"?

Tyvärr så var den nya innedrogen enbart inne i det lilla samhället Njurunda söder om Sundsvall. Ett samhälle som mer eller mindre kräver ett "...söder/norr/väster/öster om.." efter sitt namn kan väl knappast vara annat än stolt över att den skapat en ny "innedrog"? Jag vet att jag är ett satans stadskind men ffs får ingen annan bilden av lantlig idyll när man läser den där nyheten? Rosenkindade ungdomar som tillsammans på en höskull snortar i sig riven muskot för att sen hänge sig åt timtals av extatiskt dansande till den nya spelemanshitten ute i nån skog.

Sen bara den enorma driftigheten i tilltaget får ens rurala drömmar att kickstarta. Att du så gärna vill vara hög att du lyckas kolla upp att muskot har nån form av amfetaminliknande i sig och sen komma på ett sätt att möla i sig det här utan att kräkas muskot i timtal. Nu när det lokala ICA't har stoppat tillförlseln kommer vi se ungdomar från Njurunda åka på smuggelresor till centrala Sundsvall på sina mopeder. Kanske gömda hyddor i skogen som funkar som speak-easy's under den stenhårda prohibitionen? Lantliga oskuldsfulla gangsterfantasier svävar fritt i huvudet.

Jag ska stämma Vägverket och Systemet

Den nya tidens rättvisa. "Laglighet" betyder att ha pengarna på sin sida.

Themesong: "I fought the Law" (The Clash)

Nu har domen fallit och rättvisan har än en gång släpats ut ur salen, fått sig en rejäl omgång och förpassats till andra jaktmarker. Alla fyra torskade idag för att dom gjort ett dataprogram som inte stal något men som andra använde för att stjäla.

Att en person som tillhandahåller ett objekt med vilket man kan stjäla andras saker (antagandes då att fildelning är stöld) kan göras skyldig för stölden är en enorm nyhet för det svenska lagsamhället. All form av sammankoppling till eller underlättande av nån form av brott verkar tydligen vara fair game.

Nu väntar bara Google, med vilken jag kan söka upp torrentz, barnporr eller nazistpropaganda från Tyskland. Eller vägverket där tusen och en brottslingar har assisterats i sin flykt av god infrastruktur. Eller bankerna genom vars system miljontals stulna kronor cirkulerar och vars uppbyggnad har underlättat tusen och en ekonomiska brott. Min favorit dock är nog Systembolaget som underlättar för folk att dricka utomhus, som assisterar i misshandel, våldtäkt och rån över hela landet.

Eller så inser man bara att den svenska staten och dess domstolar om och om bevisar sin totala brist på insikt i fallen dom anser sig vilja dömma och är under en hård press, för att inte säga styre från olika ekonomiska grupperingar. Den här domen hade vart omöjlig om inte den hade haft diverse skumma och halvlegala grupperingar med ekonomiskaintressen inbakade i allt ihop.

Cash flow problems

Värdelöst dyrproducerat papper om inte gubbarna på bildernas land är i sig stabilt.

Themesong: "Money Money Money" (Abba)

Det var ett G20 möte för ett par dagar sen, hörde ni? Det var fullt med bilder i TV'n om hur USA, England, Kina, Ryssland och Sydkorea möttes för att ta sig ett snack. Obama dök upp och var lite självgod kring det faktum att han, en neger, var president vilket kändes lite som om man borde haft nån medhjälpare som kunde viskat ett litet "släpp det nu" i örat på honom. Ungefär som den romerske kejsarens kransbärare som viskade "Allt är förgängligt" i örat på honom under parader.

Det som jag reagerade på, bortom det vanliga, var att det plötsligt var 20 stycken samlade istället för dom vanliga 8. Att man liksom släppt lite på reglerna och låtit kreti och pleti göra intåg i finsalongerna. Dom ursprungliga få hade ju som uppgift att... tja ingen vet egentligen, mötas och äta lax verkade det mest som... men dessa 20 hade för avsikt att på nåt sätt frigöra ett tusentalet miljarder för att lätta på problemen under krisen. Vart dessa pengar kommer från? Jo dom kommer via IMF från bland annat Kina och dom andra länderna i form av krediter. Alltså inte riktiga pengar utan spekulerade pengar som bara är relevanta så länge dom som gett ut krediterna är trovärdiga å sin tur. Vilket kan vara lite tjavigt eftersom USA enligt vissa, visserligen olyckskorpar enligt pressen, har en så vinglig ekonomi att man tvivlar på att dom nationella finanserna klarar sig över huvudtaget. En stor klimp av summan, speciellt öronmärkt för utvecklingsländer och exportkrediter till dessa kommer från försäljningen av IMF's guldreserv.

Jag visste inte ens att IMF hade en guldreserv. Jag trodde, kanske lite naivt att guld hade dumpats som en stabil enhet på finansmarknaden och helt fått ge vika för handeln och spekulation. Ack så fel jag hade - 100 miljoner dollar ska säljas av (vilket är en liten del av den guldreserven tydligen).

Då är frågan vart dom 100 miljonerna hamnar och i vems kontroll? Man kan se biståndet som en vettig handling i dessa rätt katastrofala tider eller helt enkelt som ett effetivt sätt att lösa upp kontrollen över guld till privata aktörer, försäkra sig om en gemensam vilja att hålla en samling (20 stycken till antalet) länder stabila så att deras krediter fortfarande görs gällande och en vilja om att hålla ekonomin kvar i lönearbetets grepp. För det var det det handlade om, om och om igen - att skapa fler jobb genom att ge ut krediter till entrepenörer som på nåt sätt - enligt en knappast säker åsikt - svettas ut jobb tydligen. Ingen vet hur, men det råder konsensus på den fronten i alla fall.

En annan skoj detalj är att man verkar inse att Afghanistan inte är en direkt vinstgivande investering och att man i dessa kristider inte har råd att ta för många risker. Irak däremot verkar fortfarande vara en stabil idé.

Hallå?

Ok detta är det första inlägget på väldigt väldigt länge. Min ömma pojkvän är inte hemmavid utan är ute på galej på stan och jag sitter här och försöker komma på en rolig serie till min lokala facktidningen. Försök själv komma på nåt skoj, kort, som alla kan hajja och gärna med anstrykning till klasskamp - I dare ya!

Men jag har dock fått tillfälle att ytterligare testa min nya drink Söderhavssodomi. Till namnet och mängden ingredienser liknar den "Jättehomo" som serverades på svartklubb för flera år sedan till hugande machosnubbar från nån GAIS, hammarby, vet-inte firma som gärna kom fram och bad om att få en till "Jättehomo" - lite skoj så där.

Den nya innehåller vitt vin (1 del), Ginger Ale (1 del till), citron och is - apgod

Egentligen skriver jag nog just nu för att chocka folk, jag lever fortfarande men jobbar så mycket att man lika gärna kan kalla mig död, gräva en grop i marken och börja planera på nåt fint tal att dra på begravningen. Kombinera in det med andra åtaganden (som att rita serie när man är lite småfull på Söderhavssodomi) och man sitter med ett helspäckat schema.

Det enda vettiga jag känner för att skriva om just nu är det faktum att jag och min klämmiga sambo kan gifta oss i all vår bögighet nu efter riksdagens omröstning. Självklart är väl problem ett att ingen av oss verkar tro på äktenskapet som institution. Men vi *kan*. Vi kunde innan med men det hette inte äktenskap det hette partnerskap... vilket jag tycker låter lite roligare och mer erotiskt laddat eftersom tankarna liksom flyger mot två poliser i en 70-talsfilm (spelade, om man får önska, av en ung Charlton Heston och en knappt laglig Cuba Gooding jr.) där dom två konstaplarna finner sig själva på en stake-out. Romantiken ligger tät i luften och efter ett tag av insinuerande och undertoner börjar det flyga donuts.

... kanske?

Anyway - vi kan, och nu är RFSL enormt glada och på sätt och vis jag med. Det är ju alltid skoj att man får även om man inte gör det.

Jag lovar att jag ska skriva mer och relevantar saker i framtiden - men tänk på att jag är sjukt upptagen... och lite full.

Pragmatism kontra Idealism

Skoj hur ofta argument återvänds

Themesong: Fidelity (Regina Spector)

Jag tror inte på äktenskapet. Jag tror inte på handlingen att ena två genom en arkaisk religiös ritual. Jag ser det som en stöttepelare för ett döende samhälle - ett moralistiskt monster vars besattet kring ritualism, kring det ockulta, kring det obscent traditionella är ett motvapen mot samhällets utveckling.

Jag tror helt och fullt på att folk ska kunna bestämma själva. Jag kan inte tvinga folk att inte se äktenskapet som en vidareutveckling på deras kärlek. Jag kan inte be folk att sluta vara religiösa. Jag kan inte tvinga någon att hålla med mig. Jag kan försöka ta bort orsakerna till religionen men inte slita den ur sinnet på nån och jag kan inte eller vill inte hindra folk från att gifta sig. Herregud, jag blir glad när nån gifter sig för att jag vet att det är nåt som gör dom lyckliga.

Jag anser att lika rätt för alla är en chimär - att en grupps lika rättigheter bara döljer en fundamental orättvisa. När homosexuella ges lika rättigheter ger man dom till dom som är del i ett borgerligt samhälle och äktenskapet blir en fundamental detalj i att särskilja agnarna från vetet lite. Sann rättvisa kommer inte från att varje grupp, enskilt och var för sig ges rättigheten att förtryckas på samma sätt.

Men jag anser att håna dom som lever i detta, att förneka dom rätten att uttrycka sin kärlek och sitt liv - hur mycket en del av en obscen institutionaliserad grymhet det än är - är att attackera problemet från fel håll och att vara sin egen fiende. Människor gör det dom gör för att det är det dom är och dom är det dom är för det dom gör. När vi individualiserar ett problem gör vi oss till våra egna motståndare eftersom vi då vägrar se dom bakomliggande processerna och om vi kräver andra att leva i en form av påtvingad asketism har vi just gjort dom processerna våra egna och skapat motståndet till oss själva.

Kalla det Laissez-faire Kommunism om du känner för det: genom att ignorera individualismen och borgerlighetens krav på en bad guy - en ond person som ligger bakom allt det onda - en Bill Gates, en Bush, en Bin Laden - som man bara behöver döda för att lösa problemet - slår man undan det största hotet mot oss som kommer från oss - kravet på en asketism och ett påtvingat martyrskap.

Hursom - i detta inläggs anda vill jag att du kollar på den här videon och sen går till sidan och ger amerikanska par rätten att leva i en borgerlig dröm tillsammans genom att skriva under petitionen...
"Fidelity": Don't Divorce... from Courage Campaign on Vimeo.

Jag må jag leva...

Jag är för gammal för förnekelse, lets swish like queens baby!

Themesong: Forever Young (Alphaville)

Ok det är nu, idag, en sjuk samling år sen jag föddes. Samma år som Ebba Grön slog igenom, Elvis dog och kungafamiljens tronföljd var (mer eller mindre) säkrad. Samma år såldes den först praktiska hemdatorn för privatbruk: Apple II. Det är också våren som RAF anses långsamt och helt sipprat ut i sanden. Första Star Wars filmen kommer ut...
... och, vilket fick mig att känna mig jävla uråldrig, samma år som jag föddes var sista året man avrättade någon med Giljotin i Frankrike.

Jag har, till min stora stolthet, aldrig haft en 30-årskris. Jag har, enligt mig själv, rätt ok fysik. Jag har gjort tusen och en prylar jag ångrar nu senare och tusen och en prylar jag är stolt över. Jag har i korthet, vart hemlös, jag har vart snorpank och jag har brutit mot lagen mer än en gång (och vid alla tillfällen känner jag mig justifierad i att jag gjorde det rätta). Jag har sett sjukt mycket underliga saker och träffat och pratat med folk som jag trodde inte fanns. Jag är enormt stolt att jag tillskillnad från Jan Guilliou kan ta till mig ny teknik och inte tillhör den stora skaran idioter som lever på vad dom en gång gjort och nu verkar vara nöjda med tt hävda att det dom gjorde är bättre än allt som görs nu.
Jag blir om och om igen överraskad av mina yngre vänner som är, skrämmande nog smartare och charmigare än jag var. Och jag blir om och om överraskad av mina äldre vänner som är yngre i sinnet, snabbare i vändningarna än jag är.

Vad finns där att ha kris över? Livet är bra.

Anywhoo nu ska jag göra pannkaksfrukost till min kära pojkvän som ligger och snusar här brevid och sen ska jag hooka med lite folk och titta på min polare Emils bebis.

Idag ska jag ta på mig min Iron Maiden t-shirt.

Jag e så trött...

Yup...

Themesong: "Why don't you get a job?" (Offspring)

Jobbet tar faen musten ur mig och mina arbetskamrater. Den senaste veckar har skit bara lagts på skit och tiden vi jobbat har vart mer eller mindre en åtta timmar av vilt kringspringande, snackande, bärande och allt - bara för att skiten inte ska sjunka ner i dyn.

Till det så har jobbet kallat facket till förhandling om uppsägningar. Dom ska skära ner personal på golvet trots att vi går över budget med råge. Trots att dom nyss anställd fem nya ekonomer. Trots att företaget lagt sjuka pengar på ett datasyste alla sa inte skulle funka. Trots vinster ska dom nu känga folk...
Yours truly sitter troligen säkert, men inte faen betyder det nåt när dom ska kicka folk runt en? Plus har dom missat att på grund av deras felbeslut har vi mer att göra än vi hinner med? Att en lunch på mitt jobb innebär att äta en smörgås på lagret så du kan jobba och äta samtidigt?

Jag har sovit som mest fem timmar på en natt hela veckan, knäna börjar värka och jag har tillräckligt med ork för att sätta mig och halvsåsa när jag kommer hem. Jag e så satans trött på det här skitkneget - men vadfaen jag ska vara glad som har ett kneg i dessa tider och ett relativt välbetalt sånt med. Det är bara att böja nacken och slita vidare antar jag...

Och sen kom Handels in i det hela. Alltså igår satt Handels och förhandlade om vår framtid med cheferna - på frågan vad som sas fick jag svaret att "dom inte kunde bryta sitt förtroende mot företaget och berätta det än". Skit, verkligen? Vad hände med förtroendet gentemot arbetarna? Imorrn ska vi bli informerade om vad som hänt och kommer hända - mest eftersom dom vill ha en helg emellan sig och reaktionerna antar jag. Nu är det ingen hemlighet att jag och kvinnan från Handels inte komemr bra överens, hon är en dryg akademiker som spelade allan med sin motpart från Svenskt Näringsliv men gav oss andra kalla handen. Att skyddsombudet är en schysst snubbe är en annan femma men sekunden hon, representanten från Handels, kommer in i spelet måste man vakta sig lite.

Imorrn ska jag snacka ihop mig med några av dom andra för att kolla vad som hänt och vad man ska göra. Vi får se helt enkelt.

Hur sjuk är sjuk?

"Välkommen till Sjukförsäkringen - vi hoppas du kommer testas individuellt!"

Themesong: Sick & Tired (The Cardigans)

Aftonbladet hade en fantastisk artikel i dagarna om vilken gräns som krävdes för att man skulle bli uträknad från Sjukförsäkringen. I dagarna runt nyår togs runt 70000 svenskar ut från försäkringskassans sjukförsäkring och placerades gentilt i knät på deras lokala soc att disponera över efter förmåga.

Den nya sjukförsäkringen har förkunnat sin dom över dom som är enligt dom nya reglerna "friska nog att jobba" - även dom som jobbar deltid. Som Knut-Erik som lider av den reumatiska Bechterews sjukdom och vid tillfällen har för ont för att kunna gå på toaletten själv men som ändå jobbar 75% av tiden. Han ska förlora dom sista 25% han har. Eller Ingela som går på cellgifter för att behandla sin MS. Dessa vidriga latmaskar har nu provats enligt det individuella system borgarna lagt fram och funnits, i enlighet med ett väldigt enkelt kollektivt schema - arbetsföra nog för att hitta kneg. Vad ska dom hitta vid 50 års ålder, det är svårt nog som det är för friska i dom åldrarna? För att inte nämna dom som inte kan jobba...

Det som stör mig är egentligen inte så mycket att Alliansen ser sina plebejer som lata när dom är sjuka. Faen det kunde ju lika gärna vara en del av deras manifesto - vem kan ha missat det?
Det som liksom klibbar fast hos mig är just den klassiska liberala tankeformen där man antar att om man bara hoppas, riktigt mycket, så kan uttryck som "vi vill att" vara det samma som "vi kommer se till att". Deras uttryckliga idé var att alla ska kunna testas individuellt - men eftersom dom inte gjorde nåt för att se till att det hände bortom just den förhoppningen - dom skrev in det i agendan men inte i programmet så att säga.
För vem kan nu besudla dom med konsekvenserna för deras egna beslut, dom ville ju att det skulle testas individuellt. Dom är nu skuldfria. Att dom själva skapade ett klimat där försäkringskassans och soc personal drevs in i hårdare och hårdare beslut kunde ju inte dom förutse. Vem hade anat att personal som fått skit för att dom inte följde reglerna strikt nog skulle följa senar reglement slaviskt?

Lite som när rättsystemet har satt upp devisen att alla ska vara lika inför lagen men inte gör så mycket för att det ska hända. Det behövs inte mer. Dom har ju redan önskat det - nu var den saken ur världen!

Hysterin är nu komplett

Assurbanipal borde ha älskat rådande rättstankar

Themesong: "...And Justice for All" (Metallica)

Jag har aldrig haft särdees stark tilltro till rättssamhället - eller vilken livsförgörande samhällsenhet som helst för den delen vars grundidé verkar vara att "så länge vi önskade att det skulle vara bra är det bra". Jag önskar verkligen att jag hade en mindre, skapligare näsa men det gör det inte sant för den delen. Så varför är däremot tanken om att "alla ska vara lika inför lagen" bemöt som om man sagt att alla verkligen är det?

Skitsamma - Original Gangsters, den Göteborgska Gangstergruppen med det inte lika originella namnet, har tagit över sidan som publicerar namn, personnummer och adresser på dömda sexbrottslingar enligt SvD. Allt ifrån blottare till våldtäktsmän åker upp på listan, så att du efterblivne förälder, ska ha bättre koll. Alla hajjar varför nån som kvinnan i länken är upprörd - bara tanken att nån ska ge sig på mina nära och kära är tillräckligt för att jag ska bli ryggradsförbannad - men jag (och detta är jag grymt stolt över) skriver inte första bästa som ramlar in i huvudet på mig.

Kära Fia: För det första är listan du propagerar för inte bara en samling pedofiler. Du vet det det antar jag. För det andra är återfallsrisken större efter uthängning, speciellt för pedofiler och för det tredje....
DEN VANLIGASTE FÖRÖVAREN I JUST ÖVERGREPP MOT BARN ÄR EN NÄRA VÄN TILL FAMILJEN ELLER EN ANNAN FAMILJEMEDLEM!
Så det du ska göra, du som är så rädd, är att övervaka barnens far, din farsa, kanske en dagisfröken som är lite för närgången eller gud förbjude dig själv. Ni är i större grad mer vanligt förekommande som lämpliga förövare än en total främling.

Kombinera ihop detta med punkt två och du har en fantastisk soppa av reaktionära, ko-paniska vuxna och en sämre utgångspunkt än tidigare för rehabilitering.

Sen att man borde sätta upp en fr OG medlemmar - alltså en lista däralla i OG hängs ut med hemadresser så att vi andra kan få reda på vart dom bor och undvika dom - hadeju vart mer relevant. Återfallsrisken för sexualförbrytare är inte ens att jämföra med återfallsrisken för medlemmar inom professionella yrkesgrupper.

Mord är alltså ok, men inte sexuela övergrepp? Vilket är ju helt i sin ordning med tanke på den form av sexualmoral vi har. Det är långt mycket värre att bli utsatt för ett övergrepp än att mördas. Sexualiteten, speciellt mot en oskyldig är, som det kallades i viktorianska äventyrsromaner: "a fate worse than death". En oskulds stals och, speciellt som kvinna, var man inte bara ett offer - man var ett nersmutsat sådant. Offrets roll var ett där man sågs som sämre än en som valde döden.
Acar, ledaren för OG, som liksom dom flesta kriminella nätverk tar en viss stolthet i att inte ge sig på barn, kvinnor eller gamla, har myntat dom bevinade orden:

"Har nån beställt ett mord så utför vi bara jobbet. Vi har inget känslomässigt i det"
(Expressen)

Fast, det förstås, i viss mån håller jag med Fia och Acar i deras gemensamma åsikt. Rättsamhället är rötet till grunden. En idealistisk sörja som vilar på förhoppningar om rättvisa och sanning. Som i verkligheten är mer tyngt av tanken att den bäste krigaren i rättssalen har Guds hand på sin axel än sanningen och att den som ser misstänkt ut troligen är det än rättvisa. Genom att slå bort ett av dom sista benen på hela konceptet, det om tanken att man kan rehabilitera en brottsling till en "sund samhällsmedborgare" samt att rättvisa och hämnd är direkt separata idéer, tar man slutligen kudden i händerna, slår av dom livsuppehållande maskinerna och kväver det aset i sjukhussängen.

Hämnd är rättvisa. Och isolering och bestraffning inte rehabilitering och tillrättavisan är lagbokens nya stöttepelare. Lex Talionis - rättvisa via hämnd, öga för öga, gäller.

Så vem från svenska poliskåren åker ner till Turkiet och sätter en kula i Acar?

(Btw jag älskar hur alla säger att dom inte uppskattar OG, men att detta håller dom med?)

Den första arbetsdan 2009

Jag känner mig som den där killen i mustasch: "det är ett helvete att pissa på varorna när nån kollar"

Themesong: Auld Lang Syne (Die Toten Hosen)

Jaha, gott nytt då...

Nu ska vi se om man kan summera året som gått och vad som väntar. Jag kan ju börja med att säga att jag fortfarande har en farsa som har självförvållade alkoholskador och därför är relegerad till den svenska långtidsvården på gått och ont. Jag har fortfarande en enormt fin pojkvän och sambo som jag älskar och som hittills, ta i trä inte avrättat mitt smågriniga, toknördiga, småfumliga och avvoga arsle än. Gott. Jag jobbar fortfarande på samma ställe vilket börjar kännas i leder, rygg och skit. Min plan är att 2009 ska vara komvux-på-distans-för-gymnasiebetygen's år för att sedan kanske mot förmodan sätta mig på kartan genom att plugga på högskola.

(detta var lite ironi, eftersom jag är en av dom få jag känner som inte pluggat klart gymnasiet, whoopie I'm special)

Jag har gått från den Renzo Anerödska förorten Gårdsten till den akademiskt småborgerliga delstaden Majorna och trivs med det nåt fantastiskt - inga 45 minuters spårvagnsfärder för att sen invänta bussen för mig längre. MmmmMMmmmm
Vid sidan av det har jag gett mig faen - just nu - att jag ska träffa Renzo under informella former så att jag kan bilda mig en uppfattning, han kanske är jättetrevlig vad vet jag? Eller en idiot. Vem vet?

Jag har också följande två planer som ska klarläggas - jag ska kontakta fogden detta året och göra upp med dom. Skaffa nån form av, jag vet inte, skuldguidare. Ni vet nån som kan ha en reklam med texten "så du tillhör också eliten av folk med uppfuckad ekonomi sen tonåren? Villkommen, Bien Venue, Welcome! (andra svårstavade hälsningsfraser)". Dags att göra upp med dom asen innan skiten träffar fläkten runt Valborg.
Den andra planen är lite mer luddig - jag ska göra nåt av mig själv. Inte luddigt självförverkligande inte men nåt som gör att jag kan leva av nåt annat än tunga luft och annat kroppsarbete. Jag vet inte vad eller hur - har en känsla att det hör samman med mina eventuella studier - ett komvuxdiplom väger tungt på väggen enligt arbetsmarknadnaden... får man väl hoppas.

Jag fyllde 31 förra året och jag fyller 32 detta. Mina päron blir allt äldre och gråhårigare och vännerna blir barnbetyngda i allt större utsträckning. Är detta året då jag genomlider en 30-årskris? Kan det här året vara året jag väntat på sen jag fyllde 18? Den magiska krisens år? Vi får se...

Ja just det, ett till löfte (eller en önskning, jag gillar inte löften till en själv det känns så onödigt, som att skälla ut sig själv fast om möjligt mer poänglöst. Att skälla ut sig själv innebär att man tar avstånd från det man var. Ett löfte till sig själv är ju att ta avstånd från den man kommer bli och det verkar otaktiskt att alienera sig mot en som de facto kommer kontrollera ens kropp och liv) - jag ska inte tänka så mycket på konsekvenserna som innan. Jag tänkte inte mycket på konsekvenserna då heller men nu i större utsträckning. Och jag ska tända eld på nåt stort och fint. Gävle?

Jag hatar grisar

Jag grät inte när Hitlers trupper sköts ner - ska jag gråta nu?

Themesong: "(I hate a) Man in a Uniform" - Randy

... alltså inte dom där vanliga grisarna. Dom är rätt skoj djur som mest knotar runt, vissa av dom är rätt charmiga och sen smakar dom gott också - whats not to love?

Mitt problem ligger med snutarna. Jag har en stående pryl jag gillar att säga: "Sverige har för ont om poliser, problemet är att det är så mycket snutjävlar". Det finns nåt vidrigt med en snut.

För det första är det det faktum att en beväpnad paramilitär styrka bevakar våra gator med rätt att använda den nivå av våld dom kan vittna bort i rättegång mot vem dom vill.
För det andra är det deras indrillade kårmentalitet, deras hyllning av sammanhållningen sinsemellan som ska överstiga allt annat i relevans som får en att undra om deras fasces-symboler som ligger halvdolda bakom den färgglada skölden ä mer en verklig tanke än bara en ren slump. Deras kopplingar till fascismen känns ju inte helt avog och deras sätt att dölja sig från såna anklagelser och andra kring deras övergrepp mot människor kan ju också kopplas ihop med den käcka skölden med kronorna.
Och det binder till det tredje: deras förmåga att verka så fina och bra. Så vettiga och duktiga, rekorderliga människor som inte vill nån nån ont. Lite Kling och Klang möter Mumindalen.

Sen möter man dom i verkligheten.

Att se en snubbe gå för nära dom i en lugn situation och sen misshandlas. Att se dom visitera småtjejer genom att ta dom i skrevet. Att se dom känga ner en tonårsgrabb för att han är "uppstudsig". Att se dom gripa nån som ställer dom frågor. Eller när dom spöar upp folk som dom gripit och sedan göra allt i sin mänskliga makt att förnedra dom. Att se dom kalla en stormning med hundar, batonger och pepparspray med extra spö mot en stillastående blockad för "dialog". När dom tar till knep som sömnlöshet, runtförflyttning, svältande och förneka vatten och toalettpauser tills dom får ett bekännande från minderåriga. (allt ovan är verkliga exempel och inte så ovanliga som nån kanske tror - fråga Salems statsborgarråd för tre år sedan vad som fick honom att skrika "nej nej detta händer inte i Sverige!")

Tortyr, misshandel, rena mordförsök, sexuella trakasserier, förnedring och en brutalitet som jag aldrig mött bland ... bland ens nazister när jag tänker på det. Det är det man ser sekunden dom inte kan fösa en ur vägen. Sekunden man inte lyder dom blint (jag skämtar inte - ett medborgarvittne jag träffade en gång fick sig en omgång för att hon skulle göra sin lagstadgade plikt - dom såg den som ett hot)

Det värsta är sättet dom döljer det på. Sättet man får som svar att "nej det har inte hänt, så gör man inte i Sverige" från polishuset. Sättet åklagarmyndigheten släpper alla fall dom kan som involverar polisens grymhet mot offer som kan klassas som "buset", "rödingar" eller vad faen som helst som inte passar in i spöknippet.

Sättet dom nu börjar dokumentera politiska aktivisters DNA.

Det finns bra poliser, det är jag säker på. Men tills jag ser en varg börja steppdansa kommer jag inte erbjuda den en del i en all-farmdjur uppsättning av Chicago. Varför ska jag riskera misshandel, mord, förnedring, tortyr för framtvingandet av bevis eller vad faen dom än känner för bara för att visa dom... vad, respekt för att dom vill klä sig likadant och vara del av en kaderstyrka kompletta as?

Kan man äta snutar? I så fall hade dom ju haft nåt förlåtande drag?

Under Tiden

... just nu sitter jag av min tid på jobbet och väntar på att få klocka ut och gå hem. Gör lite ströjobb och försöker undvika jobbigare saker (nej jag är inte en av dom där "bra arbetarna" som säljer sig själva billigt eller som njuter av sin underkastelse - vad ska jag säga, min morsa rökte när hon var gravid med mig, det är väl det som spökar)...

Jag sitter också i tankarna på nåt längre i serieform att göra. En kort berättelse om en medelålders homosexuell man som spenderar sina sista år och pengar på Gran Canaria och hur han långsamt men säkert avvecklar sitt eget liv och försöker hitta mening i dom där sista åren.
(pretentiöst? Ok fine det är väl lite det - men det är baserat på en verklig historia, som om det skulle ursäkta nåt och det känns som nåt som jag själv skulle vilja läsa jag har en idé om hur det ska se ut men jag år se hur faen det ska gå vägen)

Bortom det har jag en till deadline på en serie att hinna ikapp - får se om det går vägen.

Den här texten har tatt mig fyra minuter att skriva och därför har jag nyss dödat fyra minuter av mitt liv på grund av mitt sketna jobb, som jag har på grund av rådande samhällssystem osv osv osv [insert random marxism here]

Karl-Bertil, Blondinbella och AFA

AFA gör ännu en räd

Themesong: Mina Herrar som Räknar Profiten (Dan Berglund)

Än en gång uppmärksammar pojkvännen mig på nåt som händer i mediasverige (blivande bibliotekarier kanske gör sånt här instinktivt?). I detta fall blondinbellas (<--- varning länk till överklassblogg!) text kring Karl-Bertil. Jag kan bara anta att hon tänkte gå i klinch med Åsa, se nedan, och hennes text kring Karl-Bertil. Blondinbella som politisk debattör är ingen vacker syn men den målar en jävligt tydlig bild över den Svenska Överklassens åsikter och tankar kring ämnen som "klasskamp", "välgörenhet" och "egendom".

Hon är helt i det klara att Karl-Bertils handlingar är ett hot mot henne när hon fördömmer honom som tjuv och brottsling och att budskapet är allt förutom så där lite småmysigt kristet. Inte välgörenheten alltså. Man får gärna ge av sina egna pengar enligt henne, något Karl-Bertil borde gjort och sen gett bort. Välgörenheten är ju borgerlighetens trumfkort över alla: möjligheten att med lite helig min få ge "nåt fint" till dom mindre bemedlade (idioterna, enligt hennes gelikars åsikt. Vilket, har jag märkt, dom aldrig vågar säga direkt till ansiktet på en).

Hennes problem ligger i stölden, brytandet av lagarna, rekupererandet av egendom som rätteligen tillhör oss allihop. Karl-Bertil är en tjuv och en brottsling och ska ses som en sådan. Inte som protagonisten i en liten fin julskröna utan en härdad brottsling som genom stölden av en tändstickstavla visandes Bodens fästning förgör vad som skulle kunna ha varit en vänlig gest.

"... det var ju MIN tallrik!!!" Tykos ord i sagan ekar tillbaka uppifrån genom Blondinbella. Det är skitsamma om hennes bord dignar över - här ska inte komma nån och ta sig ton utan man ska stå snällt med mössan i hand och vänta på lite gåvor.

Från detta kan man dra slutsattsen att:
1) Välgörenheten är en för borgerligheten nödvändig handling i att den cementerar deras position. Att niga och bocka när dom ger oss vårt dagliga bröd är att förkunna deras roll över oss. Våra handlingar, när vi ska visa solidaritet med andra, ska vara stärkande, självorganiserande och utan kontroll eller bestämmande vad som händer med produkten. Ju mer vi lägger oss i det vi hjälpt till att skapa för andra, desto mer närmar vi oss välgörenhet och kastrerar dom vi vill hjälpa.
2) En handling som inte är inkluderande är ofta också en form av välgörenhet. Det är ingen poäng med att stjäla arton tusen kilo mat om man sen ger bort den med en rosett. Visst behövs den, behövs den. Men det finns fler fördelar om man istället låter dom som ska ha det vara med och ta det.
3) Det är i stölden som vi kan vinna något. Lagarna är för Blondinbella den grundläggande detaljen i sagan. Karl-Bertil bryter mot dom och i det gör han sig till nåt dåligt och felaktigt istället för något positivt och fint. Att bryta mot lagarna är inget självändamål men man kan se dom som skiljelinjen mellan en radikal politik och en reform sådan (utan att lägga värde, negativt eller positivt på någon av dom jämte den andra). När folk som Blondinbella börjar tjomma om AFA, brottslingar och annat är det ett tecken på att man är på god väg.
4) Blondinbella borde vara grundkurs för kommunister.
5) Det viktiga är att inte sluta där utan fortsätta tills vänsterliberalerna också börjar gnälla.

Jag är på min femtionde Gin och Tonic

Nu ere jul här i vårt hus

Themesong: Gin 'n Juice (Snoop)

... jag skämtar inte. Under dom senaste två dagarna har jag hävt i mig Gin och Tonic som om jag var en Brittisk kolonialist i Indien. Jag dricker så gott som aldrig, förutom runt julhelgen, då detta enkla nöje är min familjs grundläggande sociala kitt. Inget enar som när alla är så där lite milt efterblivna som man blir efter ett par drinkar. Egentligen är jag grymt förvånad över att jag inte ligger medvetslös på hallgolvet eftersom jag resten av året dricker ungefär en öl i veckan, och det om jag skulle bli bjuden eller sitta med folk som dricker nånstans. I övrigt är det ett nykterhetsläger i Jönköping för min del. Förutom den stilla natt då.

Utöver det så ska jag hänga med min plastlillasyster Jhanätt (stavningen är korrekt enligt alla utom henne) idag och spela alfapet av nån outgrundlig anledning. Vad får en ung kvinna, med tatuering, joy de vivre och ett aktivt socialt liv att gå och köpa alfapet med orden "jag har ju aldrig spelat det"? Eftersom jag och pojkvännen inte vill framstå som idioter så har vi i smyg tränat igårkväll. Allt gick bra - jag ska inte tråka ut eventuella läsare med poäng och drag men jag kan säga att för min del gick det finfint fram tills min morsa kom hem och med henne sent sjuttio-, tidigt åttiotals fascination och aktiva utövande av spelet. Hon mördade oss.

Jag bör dock tillägga att mitt svenska ordförråd utvecklats en hel del. Även om det mest är ett ordförråd bestående av konstiga arkaiska uttryck ("fluster" till exempel vilket är en del i en bikupa), underliga enstaviga uttryck som man inte visste räknades som ord ("hi" som i "hihi" är enligt Horace och gänget ett verkligt ord, glöm aldrig det) och ord som borde finnas även om dom inte gör det ("bysöt", "gamutt" och "rumpbrunstig").

Att ha tre stycken småfulla människor sitta runt ett bord och ivrigt försöka hitta på ord som inkluderar bokstäverna och/eller består i helhet av "ZKLIPFO" är fantastiskt spännande.

Norska datachefer gillar inte mig...

Det är på denne man och hans gelikar, lagerarbetet på andra lagret hänger.

Themesong: Ja vi elsker (dette landet), Norges Nationalsång.

Ok, tydligen så har jag gjort mig grymt impopulär med datachefen där jag jobbar (ungefär) genom att idiotförklara honom, uppträda hotfullt, skälla ut honom och sen gå när han ska tjafsa tillbaka. Det i samma veva som den nye lagerchefen på det andra lagret inte verkar så stormförtjust i mig heller.
Det bör påpekas att ingen av dom här är ovanför mig på nåt vettigt sett utan att jag nästan räknas som en kund - rent ekonomiskt. Så jag är helt skddad på den biten.

Man skulle kunna tro att det har med nåt fackligt att göra, men icke. Detta är när jag försöker göra mitt jobb. Jag är förbannad i ren företagslojalitetssyfte... Vad faen händer egentligen?

Det värsta är att datajeppen verkar bete sig som om jag skulle vara nervös över vad han säger till sina chefer? Verkligen? Som om jag är rädd för ett gäng lusekoftor, varav den mest drivande är programmerare? Dom bär ju inte ens kniv ffs...

Mitt problem, har jag kommit underfund med, är att jag är så satans trevlig. Seriöst - jag är så där mysig med dom allra flesta på mitt jobb, höjer inte rösten, är resonlig och relativt gladlynt. Jag svär inte i samma kaliber och jag brukar inte förstöra prylar när saker inte går min väg... Detta gör att jag, när skiten väl träffar min interna fläkt, när den sista fläcken sinnesro sipprar ur blickfånget för att ge vika för nattsvart ilska och drömmar om döende framrosslade "akkurat" fyller huvudet, så blir effekten desto värre.

Ikväll är min plan att somna, bara tokvila och sen komma tillbaka med ett leende.... Tro mig, det kommer gå åt helvete sekunden jag hör den där jävla norska dialekten klinga fram sitt budskap på att han, idag igen, tar lunch i en och en halv timma när det är som värst och stänger av telefonen. Nämnde jag att han tjänar tre gånger så mycket som mig? Jävla fiskrensdoftande, fårsodomerande, nerförsbacksboende, dataprogrammerarmes.

Den Reaktionära Konservativa Högern igen...

Våga Böga?

Themesong: Homophobia (Chumbawamba)

Ibland, om man blundar, när man bor i Göteborg, kan man efter mer än ett decennium av antifaarbete av stadens ungdomar, tro att det är över. Att hela Sverige är fritt från nazister sånär som på ett par nerknarkade våldtäktsmän, pedofiler och fylleheilande tonåringar på sina pojkrum. Sen läser man saker som det här och inser att dom fortfarand är kvar på andra platser.
Självklart finns dom där. Gömmer sig inom SD, ND och neokonservativa kretsar kring KD. Dom vars retorik i många fall, om inte hyllar, så åtminstonde justifierar misshandel av folk på grund av trivialiteter som etnicitet och sexuell läggnig.
Samtidigt som Pride förklarar att man inte vill ha grupper som inte håller med rådande metodik i sina led och således skjuter AFA och RF ut i utkanten för att försvara tåget (vilket dom gör varje år fördom som missat det och varje år attackeras inte tåget utan iställetär det ett slagsmål som bryter ut lång bort från det).
Jag lägger inte mycket vikt bakom just den sexuella och sexualiteternas frigörelse som den ser ut idag som snarare hyllar nya normer och konformiteter och mystiskt nog stannar vid gränsen till arbetarklassområden och väljer att titta djupare på om överklassbögar inte förtrycks i styrelserummen. Men eftersom dom två är länkade samman, den klassiska, numera statliga antihomofobin och den extraparlamentariska och den folkliga (vilket självklart inte är detsamma) så får man ta det som det är.

I Stockholm för några dar sedan blev ett par attackerade, en av dom ordentligt misshandlad och sen fick han en pistol inkörd i munnen av vad som troligen var nazister. Inte så underligt med tanke på att dom verkar dra ihop sig mer och mer inför deras demonstration i Salem.

Ni som tycker attacker på folk på grund av sexualitet och etnicitet är ok, ni som hyllar nazismen och fascismen eller ni som bara vill ta en promenad med dömda pedofiler, våldtäktsmän, våldsbrottslingar och allmäna kräk. Gör det. Men ni väljer sida.

Som i förrförra inlägget vill jag påpeka att man behöver inte demonstrera mot dom, men man bör visa på civilkurage och våga säga nej högt och tydligt.

* Ta inte emot deras propaganda.

* Riv ner deras affischer.

* Bua ut dom, skramla med nycklar.

* Säg emot.

Din tystnad är ett accepterande. Minsta lilla nej är en motståndshandling.

10000 kr retur en Träsko i taget

Un Sabot?

Themesong: Sabotage (Beastie Boys)

Nu har Malmö Tingsrätt gått med på att gå arbetsköparens sida till mötes och med jäviga vittnen och skakig handkamera till hjälp fälla 26 kamrater. Lyckligtvis inga fängelsestraff ska man väl säga - för man vette faen vad annars hade kunnat hänt.

Så då är frågan, nu när dom sänkt våra rättigheter ett snäpp till vad kan man göra åt det? Vi ska, enligt poängen med domen, nu vara extra snälla. Vi ska veta hut och hålla oss på vår kant. Knulla det era as. Trodde ni verkligen det? Vill ni ha det som det var förr, kan vi köra som det var förr. Kommer ni ihåg varför ni valde att köra "samarbetsvägen"? Varför ni böjde er inför allmän rösträtt? Vill ni komma ihåg?

Så här ser ett skyltfönster ut. Om man sedan undersöker lite djupare noterar man att inredningen är handritat för lokalen och gjord med "hög hantverkskvalitet". Jag säger självklart inte att man ska sätta eld på hela restuarangen... Jösses. Eller att man ska skriva "Här mördas våra rättigheter" i smörsyra på fronten till Malmö Tingsrätt... Eller för den delen vill jag absolut inte säga att en tegelsten genom en ruta kostar en hel del deg... nästan 10 papp.

Jag säger bara att jag vet vilken port jag tänker pissa i när jag är Malmö fortsättningsvis.

Det lackar mot Mos 2008

"Mosmosmos MOOOOOOOOOOOOOOOOS!"

Themesong "c'est le mashed potatoes" Johnny Hallyday

Ikväll är det "Mos" den här otroliga högtiden med gamla anor tillbaka till en svunnen dåtid höljt i historiens dimmor (2005) - lite som nationalisternas "bättre historiska Sverige".
Det hela börjar, hävdar dom gamla, med att en skara enträgna fyllehungriga stackare stapplade runt i Göteborg i jakt efter nåt att mätta sig med.
Utmed Vasagatans karga allé hittade dom en enslig kiosk som serverade dom en mättande röra av mosad potatis, mjölk och smör. Våra hungrande föll på knä och bad till den tomma natthimlen, mörkret mellan stjärnorna och tackade för den manna som östs över dom. Mätta och belåtna svor dom att aldrig glömma den här dagen och varje år fira den mosbricka som räddade dom.

Så ock' i år.

Det ska mosas ett tiotal mos av olika sorter, det ska tydligen drickas till det (även om undertecknad inte kommer delta i den delen) och sedan firas med religiösa förtecken.

Gott.

Ut med packet?

Nämen tjenare Mauricio!

Themesong: El Rey (Ska-P)

Mauricio Rojas följer sina egna beslut, äntligen! Om bara andra politiker på riksdags och regeringsnivå kunde göra som han.... alltså leva som dom lär eller flytta utomlands (vilket-som funkar för mig)

Mannen som tog Ny Demokratis, då från Folkpartistisk sida kritiserade, åsikter och gjorde dom till "allmängods" (enligt SvD's PJ Anders Linder). Härligt.

Denna nationalvurmare har nu hittat nya vänner i Spanien bland annat (också enligt SvD) författaren och misslyckade presidentskandidaten Mario Vargas Llosa samt förre premiärministern José Maria Aznar. Den senare fixade förresten så att hans författarvän, tillskillnad från alla andra i det väldigt restriktiva landet Spanien fick behålla sitt ursprungsmedlemskap i Chile samt ha Spanskt medborgarskap och var aktiv medlem i det spanska fascistiska ungdomsförbundet Frente de Estudiantes Sindicalistas under Francotiden för att efter El Generalissimos död byta till det då mer rumsrena alternativet för den spanska fascismen: Alianza Popular.
Så Mauricio, en hycklare till nyliberalistik författare oc en forna fascist ska sitta och uggla i Spanien.

(för mer kul om Spaniens förre francoistiske och liberale president kan nämnas att han förskingrade spanska skattepengar för att lobba så att den forne francoistiske torteraren och bödeln Meliton Manzanas, chef för hemliga polisen i San Sebastian, skulle tilldelas Congressional medal of Honour. Detta efter att den spenska regeringen redan gett honom en efter hans död av en ETA bomb. Den första ETA bomben riktad mot Francoregimen och orsaken till det stegrande våldet mellan ETA och den Spanska Högern)

Tillbaka till Rojas - han är hursom blöt i ögat över att den svenska vänstern och en hop invandrare inte kan sluta kasta sten på honom och kalla honom rasist att han flyttar till ett varmare klimat som mer passar hans brutna leder och bruna tendenser.

Tack Rojas! Ta ett glas rött med dina fascistpolare för mig med!


PS. Rojas kommer ut med en rafflande bok om marxismen snart - det ska bli rafflande läsning för dom fyra människor som köper den internt i LUF.