onsdag 7 januari 2009

Hur sjuk är sjuk?

"Välkommen till Sjukförsäkringen - vi hoppas du kommer testas individuellt!"

Themesong: Sick & Tired (The Cardigans)

Aftonbladet hade en fantastisk artikel i dagarna om vilken gräns som krävdes för att man skulle bli uträknad från Sjukförsäkringen. I dagarna runt nyår togs runt 70000 svenskar ut från försäkringskassans sjukförsäkring och placerades gentilt i knät på deras lokala soc att disponera över efter förmåga.

Den nya sjukförsäkringen har förkunnat sin dom över dom som är enligt dom nya reglerna "friska nog att jobba" - även dom som jobbar deltid. Som Knut-Erik som lider av den reumatiska Bechterews sjukdom och vid tillfällen har för ont för att kunna gå på toaletten själv men som ändå jobbar 75% av tiden. Han ska förlora dom sista 25% han har. Eller Ingela som går på cellgifter för att behandla sin MS. Dessa vidriga latmaskar har nu provats enligt det individuella system borgarna lagt fram och funnits, i enlighet med ett väldigt enkelt kollektivt schema - arbetsföra nog för att hitta kneg. Vad ska dom hitta vid 50 års ålder, det är svårt nog som det är för friska i dom åldrarna? För att inte nämna dom som inte kan jobba...

Det som stör mig är egentligen inte så mycket att Alliansen ser sina plebejer som lata när dom är sjuka. Faen det kunde ju lika gärna vara en del av deras manifesto - vem kan ha missat det?
Det som liksom klibbar fast hos mig är just den klassiska liberala tankeformen där man antar att om man bara hoppas, riktigt mycket, så kan uttryck som "vi vill att" vara det samma som "vi kommer se till att". Deras uttryckliga idé var att alla ska kunna testas individuellt - men eftersom dom inte gjorde nåt för att se till att det hände bortom just den förhoppningen - dom skrev in det i agendan men inte i programmet så att säga.
För vem kan nu besudla dom med konsekvenserna för deras egna beslut, dom ville ju att det skulle testas individuellt. Dom är nu skuldfria. Att dom själva skapade ett klimat där försäkringskassans och soc personal drevs in i hårdare och hårdare beslut kunde ju inte dom förutse. Vem hade anat att personal som fått skit för att dom inte följde reglerna strikt nog skulle följa senar reglement slaviskt?

Lite som när rättsystemet har satt upp devisen att alla ska vara lika inför lagen men inte gör så mycket för att det ska hända. Det behövs inte mer. Dom har ju redan önskat det - nu var den saken ur världen!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag vet. Den dag min parkinsonsjuke far anses som tillräckligt frisk för att arbeta går jag in på kassan och gör mig olycklig för resten av livet. Oavsett om det är deras fel eller inte.

Anonym sa...

Säger som Nicklas, försöker dom tvinga min sjuka morsa att börja jobba igen så blir det våld mot någon.
Sjukt bra blogg btw,har nog läst igenom allt du har skrivit här =D