jag har bestämt mig...

Ok en massa bra grejer har hänt sen senast - jag och den rare pojkvännen/kärleksgnomen har fått ny lägenhet, mina fogdeskulder är avbetalda och jag är sjuk idag och det är fint väder.

Negativt är att jag skrev ett tresidors svar angående Somalia och Pirater, med länkar, kvoteringar från vetenskapliga texter och referenser på ett forum vilket tog tre timmars arbete och sen försvann det när jag skulle posta skiten... Jag är nu enormt ledsen.

MEN den riktigt bra grejen är att jag ska köpa/hyra/ladda ner alla Vin Diesels filmer och ha en inramad bild av honom, varför? För att han är en fantastisk nörd och på grund av det bandet mellan mig och honom så måste han därför vara en enormt duktig skådespelare!

Tremble in your boots...

Här är en fantastisk video från den stockkonservativa National organization for Marriage som tydligen ska visa på orsakerna kring deras engagemang mot homogiftermål.



Om jag inte var pro att folk ska få gifta ig så blev jag det efter den här enormt kackiga produktionen

Porrskatt?

Kvinnoförnedrande?

Themesong: Nuns Litany (Magnetic Fields)

Hanna Lindberg har föreslagit, i Metro no less att det borde åläggas skatt på all form av porrkonsumtion. Tanken är att det är skadligt för samhället att titta på porr och att det, liksom rökning och alkohol då ska åläggas med straffskatt som i sin tur ska finansiera antitrafficking-arbete, sexualundervisning och kvinnojourer.

Huruvida porr är skadligt eller inte är ju en fråga. Jag tror i ärlighetens namn inte det - porr är kapitalets försök att sälja nåt vi har tillbaka till oss. Dom gör det med alla våra fritidsintressen och vår sexualitet är ju en given vara i så fall. Porren i sig är utvecklingen av vad som säljer - den rätt uppfuckade porren visar hur uppfuckad vår samhälliga attityd mot kvinnor egentligen är. Den kan anses skadlig eftersom den förstärker ett beteende - ungefär som det faktum att man väljer objektivt vackra människor i reklamfilmer eftersom vi vill se objektivt vackra människor - dom vill inte byta eftersom deras reklamer inte kommer vara lika effektiva även om beteendet att enbart titta mot objektivt vackra människor förstärks av deras val att inte försöka bryta trenden.... Vilket dom självklart inte kan och plötsligt är man i moment 22's underbara värld.

Mitt egentliga problem med kolumnen är det gamla vanliga. Säg att jag nu köper en porrfilm - varför ska jag betala för kvinnojourer? Jag betalar gärna till kvinnojourer (eftersom det är en satans vettig inrättning) men som straffskatt är det enormt felriktat. Jag kommer inte gå ut och hyra "Dirty Mamas Booby Nights" (och jag hade som hon påstog inte skämts ett dyft för det med tanke på att vanliga porrfilmer heter saker som "Teenage Whores IV - buckets of cum". Hennes lät mer underhållande än porrig). Filmern som riktar sig till mig heter mer saker som "Rods of Steel" och där kvinnor knappast förekommer annat än som statister utan nån delaktighet i det sexuella.

Det är här det liksom fallerar. Bögar tittar tydligen inte på porr, eller det är åtminstonde inte klassat som porr. Lesbiska gör det inte heller om man ska förstå tanken eller åtminstonde inte filmer där kvinnan konsekvent är visad som understående mannen eller underkastad hans sexualitet. Jag har ingen koll på lesbiska porrfilmer ska jag erkänna, men jag kan inte säga att jag nånsin sett kvinnoförnedring i en bögporr-rulle. Fine det finns nog rätt många grova och rätt grisiga filmer där ute med en all male cast men förnedringsskatten hon föreslår hade nog vart bättre riktad mot säg stöd till unga homosexuella killar eller tjejer.

Personligen tror jag att det är för att hennes idealistiska sinnesvärld inte kan ta in dom för fallet två krockande åsikterna: "porr är kasst" och "homos är ok". Dom två går inte ihop annat än som en vag bild av Ecce Homo och konstbienalsfoton av folk som Mapelthorpe (som var rätt jävla grov btw). När porrmotståndet blir en fråga om vad som är ok porr och inte ok porr så känns det mer som sexualmoralism än nåt annat.

Problemet är att hon konsekvent köper in i tanken att det är ett individuellt problem som kan lösas genom att skola individen istället för ett kollektivt som ska lösas genom att hitta bakomliggande orsaker. Det är inte en samhällseffekt det är en fråga om kass attityd. Samma argument ligger till grund för tankar som att kvinnor inte kan vara uppehållare av patriarkala strukturer.
Vad vi måste ta in i beräkning är varför en hel del killar, vilka är dom största porrkonsumenterna, vill runka till bilder av en kvinna som förnedras och varför inte varför dom är dom största porrkonsumenterna? Vi måste se till orsakerna varför mannens sexualitet är den som anses vara drivande och kvinnans bara ska vara en avspegling eller för den delen varför den manliga heterosexuella sexualiteten anses vara ett övergripande hot medans den homosexuella mannens och kvinnans eller den heterosexuella kvinnans inte är det.

Att den attityd mot kvinnor som existerar där ute är förjävlig ställer nog dom flesta upp på - men att porren skulle vara startskotten till det beteendet känns rätt främmande.

Pragmatism kontra Idealism

Skoj hur ofta argument återvänds

Themesong: Fidelity (Regina Spector)

Jag tror inte på äktenskapet. Jag tror inte på handlingen att ena två genom en arkaisk religiös ritual. Jag ser det som en stöttepelare för ett döende samhälle - ett moralistiskt monster vars besattet kring ritualism, kring det ockulta, kring det obscent traditionella är ett motvapen mot samhällets utveckling.

Jag tror helt och fullt på att folk ska kunna bestämma själva. Jag kan inte tvinga folk att inte se äktenskapet som en vidareutveckling på deras kärlek. Jag kan inte be folk att sluta vara religiösa. Jag kan inte tvinga någon att hålla med mig. Jag kan försöka ta bort orsakerna till religionen men inte slita den ur sinnet på nån och jag kan inte eller vill inte hindra folk från att gifta sig. Herregud, jag blir glad när nån gifter sig för att jag vet att det är nåt som gör dom lyckliga.

Jag anser att lika rätt för alla är en chimär - att en grupps lika rättigheter bara döljer en fundamental orättvisa. När homosexuella ges lika rättigheter ger man dom till dom som är del i ett borgerligt samhälle och äktenskapet blir en fundamental detalj i att särskilja agnarna från vetet lite. Sann rättvisa kommer inte från att varje grupp, enskilt och var för sig ges rättigheten att förtryckas på samma sätt.

Men jag anser att håna dom som lever i detta, att förneka dom rätten att uttrycka sin kärlek och sitt liv - hur mycket en del av en obscen institutionaliserad grymhet det än är - är att attackera problemet från fel håll och att vara sin egen fiende. Människor gör det dom gör för att det är det dom är och dom är det dom är för det dom gör. När vi individualiserar ett problem gör vi oss till våra egna motståndare eftersom vi då vägrar se dom bakomliggande processerna och om vi kräver andra att leva i en form av påtvingad asketism har vi just gjort dom processerna våra egna och skapat motståndet till oss själva.

Kalla det Laissez-faire Kommunism om du känner för det: genom att ignorera individualismen och borgerlighetens krav på en bad guy - en ond person som ligger bakom allt det onda - en Bill Gates, en Bush, en Bin Laden - som man bara behöver döda för att lösa problemet - slår man undan det största hotet mot oss som kommer från oss - kravet på en asketism och ett påtvingat martyrskap.

Hursom - i detta inläggs anda vill jag att du kollar på den här videon och sen går till sidan och ger amerikanska par rätten att leva i en borgerlig dröm tillsammans genom att skriva under petitionen...
"Fidelity": Don't Divorce... from Courage Campaign on Vimeo.

Välkommen till Kina!

Övervakning för din säkerhet

Themesong: No Government (Nicolette)

Jag skulle vilja hinna säga mer om det här men pojkvännen ska plugga, jag ska handla käk och sen ska jag göra en poäng av att titta på nerladdad Dansk film och TV-serien "Riget" (enormt bra btw) - eller nån film, vad som helst.

Inte bara övervakning medborgare, nu också med censurering!

Israel vs Hamas?

Människors död, vår akademiska leksak

Themesong: Peace Sells (Megadeth)

Låt mig bara säga det här om det hela.... Vilken jävla skitstorm. Min kompis Uri nämnde sin lösning som tonåring (hans farsa var officer i IDF och Uri är väl inte alltid så nyanserad i sitt utrikespolitiska åsiktstagande): bomba skiten till en glasöken. Hela stället. Alla.

Ok det var inte så seriöst alls - men det ger en bild av hopplösheten i det hela. Nu när den ena demokratiska regeringen förklarat krig mot organisationen som är den styrande enheten enligt allmäna val (som gick igenom internationella observatörers nålsöga btw). Lite som om Norge skulle startat krig mot Moderaterna. Självklart är det enormt tillspetsat och egentligen inte så mycket av en helhetsbild.

Faktum: Folk har dödats av Israel, Hamas och gud vet vilka fler grupper.

Faktum: Israels styrandepolitiker har sagt saker som får mig undra om inte dom och Hamas borde komma rätt satans bra överens under andra omständigheter. Som när dom hävdar att det inte är en humanitär katastrof när barn dödas och sjukvårdare beskjuts. Eller när Hamas ledande skikt leker med sin egen befolkning med avspärrningar och järnvilja under lagarna.

Faktum: Judar världen över är väldigt känsliga för Israelkritik eftersom den lätt glider in i antisemitism (låt oss inte hymla med den här skiten - det finns ägg som vill göra ett litet likhetstecken mellan judendomen och Israel på båda sidor av argumenteringen med olika men lika förödande resultat)

Faktum: Muslimer världen över, liksom araber med ursprung i Palestina, är väldigt känsliga för kritik mot Palestina och även då Hamas, eftersom det snabbt glider in i rasism. Precis som judarna gjorde efter kriget slår dom nu från ett rätt kraftigt underläge, vilket leder till desperata handlingar och tankar som "min fiendes fiende".

Faktum: Det handlar inte lika mycket om religion som om hämnd, om rättvisa, om jämlikhet. Alla tre samtidigt och mot varandra. Det handlar inte om vänster vs höger - det är en kvarvarande chimär från kalla kriget.

Det som stör mig på hemmaplan är mängden folk som ser det som en satans fotbollsmatch. Man mäter vem det är mest synd om genom att skärskåda vilka som lidit mest förluster. Palestinska barn har dödats - fem poäng till oss. Qadamm missiler har regnat ner över civila mål i Israel - fyra poäng till oss.
Det som stör mig på hemmaplan är hur lätt det är att klumpa samman folk med enkel dualistisk retorik. Israels militära ledning är det samma som alla i Israel eller alla judar. Hamas är hela Gaza eller alla araber (eller som ser ut som araber för den delen).
Man tävlar om vem som är mest ondskefull - på så sätt vaskar man fram en hjälte, en god person, en person vars handlingar inte kan ifrågasättas.

Vilken komplett skit.

I allt detta finns det bra saker dock: Israeliska och Palestinska fredsorganisationer. Hapoel Tel Avivs supportrar som spelar förbrödningsmatcher med palestinska lag under antirasismens flagga och progressiva på båda sidor som vill se bortom rasismen och det poänglösa flaggviftandet.

Kalla mig liberal om du vill (vem faen du nu är din fjolla). Men grundbulten här borde vara att stoppa mördandet av folk. Oberoende vem det är och sen ta ett steg tillbaka. Utan pekpingar, fördömmande och med en öppen jävla hand. Nu är båda sidor här hemma så pressade att chansen att få nån att gå med på att acceptera att "döda folk är fel" utan förbehåll skulle vara lite för satans mycket.

Och skiten fortgår.

En sån enorm besvikelse!

Den sanna julglädjen ligger i att veta att Julen åtminstonde är bättre än påsken!


... mitt jobb har inte brunnit ner, trots alla mina önskningar. Om den där jäveln till fetlagd, giktdrabbad, pedofiljovialisk tomte dyker upp här ska jag släppa en helpall på aset.

Jag spelade Mirrors Edge (Buy Swedish!) igår, vilket var grymt kul och frustrerande - var hemma hos en polare och tittade när han och två andra spelade Guitar Hero (vilket i min smak är lite som att sitta och titta på när folk försöker lösa korsord så fort som möjligt - ett bra TV spel ska ha åskådarkvalitet enligt mig) - sen middag med pojkvännen framför Alien vs Predator 2 (en bra film ska ha små barn som dödas av facehuggers enligt mig - åskådarkvalitet som sagt) - efter det springa på väggar och ducka kulor.

Nu ska jag fortsätta jobba innan min chef upptäcker vad jag sysslar med.

"Your as sweet as Pastrami *bingelibingeli-beep* I love my mommy"

Comrade Greeting Card från Futurama

Theme"song":"I wuv my mommy" (Comrade greeting card)

Kalla mig gärna lite av en mamas-boy om du måste (vem du nu är), men jag inser rätt snabbt vad mycket man tycker om henne (min morsa alltså, inte din, vem du nu som sagt är). Efter farsans monumentala misslyckande med föräldraskap och familj - även om gudarna ska veta att han var den sortens alkis som faktiskt var rätt bra - så är det rätt betryggande med min rätt matriarkalt kraftfulla morsa.

Men, jag har märkt - och det kanske är nåt som händer med åldern - att hon inte är lika vital som förut. Du vet, hon är lite glömsk, hon är inte lika räpig och kaxig (detta är kvinnan som räddade min farsa från tre förbannade brittiska soldater genom att gå igenom och mucka gräl med dom) och hon är inte lika fysiskt stark. Fine jag och min äldsta lillebror är båda 190 cm plus och det är nog rätt tungt att mäta sig där - men fortfarande. Hon är väl min väg till feminismen på sätt och vis. Den som säger att man aldrig ska räkna bort nån för att personen råkar vara kvinna.

(hon var den som klämde ur sig orden att hon aldrig ville studera kampsport eftersom "en spark i pungen är en spark i pungen oberoende vad den kallas på kinesiska")

Det är det som suger att bo i en annan stad - jag vill liksom kunna hänga med henne lite mer. Bli trött på henne, bli irriterad, istället för som nu: återvända lite då och då bara för att se att hon har blivit ett år äldre och lite tröttare.

Kanske detta är en typisk "son-grej" eller en typisk "bögpryl", vem vet? Men vad faen kommer man göra när kvinnan en dag dör? Jag vet inte... seriöst, bara tanken gör mig illamående.

Med det här inlägget markerar jag slutet på min julsemester hemma i Stockholm - nu ska jag hem till min rara pojkvän (vilket jag grymt ser fram emot) och till jobbet (vilket jag vill ska ha, genom ett av årstiden många mirakel, ha misstagits för Gävlebocken och brännts ner).

Underkastelsens Ideologi

Han vill att du skriver under hans protestlista tydligen

Themesong: Pie in the sky

Ibland börjar man misstänka att en stor del av den socialistiska vänstern, vänsteristerna och den socialliberala klicken står uppsatta på SÄPO's lönekonto. Ju mer man läser deras texter desto mer drabbas man av känlsan av att dessa människor inget hellre vill än att bli betraktade som offer och dra med sig sin egen klass i fallet ner i gyttjan. Man riktigt vältrar sig i sin misär, utsatthet, alienation eller kuvade status.

Kristendomen (för det här är ännu en text om likheter och skillnader gemensamt för- och mellan kristendomen och socialismen) har ju samma pikanta detalj gömt i dom skriftlärdas mummel. Egentligen har alla tre abrahimitiska religioner samma underliga drag, även om det är med olika vinklar. När man först påpekar att vår värld, den materiella, är den sekunda och att dom som lider, är svaga eller kuvade i den här sekunda världen kommer gå först i den andra, den primära, den andliga, basunerar man ut just underkastelsens, svagheten och tystnadens lov. Håll käften och lid så du kan festa loss senare. Kristendomen verkar ha haft rätt klipska PR-killar i botten, när man nådde en fattig by eller stad gick vissa till dom fattiga och påpekade deras arverätt till himmelriket och när man stötte på dom rika gav man dom avlatsbrev eller gudomlig rätt att regera till kungarna.
Den judiska grenen påpekar en mer genetisk variant därav. Det heliga folket skla genomlida en massa jävla skit om och om igen - men får rätt i slutet. Underdogen vinner och alla andra får bajs. Islam kastar in samma brasklapp i det att dom som underkastar sig, dom som lider och dom som gör det otacksamma (och överraskande impopulära bland toppskiktet) "Guds Arbete" får sin rätteliga belöning när dom dör.

Tro faen att religionen blir poppis. Allt du behöver göra som fattig, svältande eller förslavad är att dö vid nån punkt - vad skulle kunna komma sig mer naturligt? Varför göra nåt nu, när allt man behöver är lite tid på sig så man kan dö i sin sviniga misär?
Just den här tanken att man genom att inte bli eller vara bättre än det man beskrivs som eller slår sig fri från den status man hålls i belönas i livet efter, när ingen annan ser, när man egentligen inte kan påverka något, verkar vara det underliggande temat i rätt många religioner - sekulära som ortodoxa.

Temat återfinner sig snabbt inom vänstern. Man hyllar misslyckanden, underkastelse och idioti. Man premierar det framför klarsynthet, uppkäftighet och intelligens. Från vurmandet för utsatta, kuvade och nerslagna folk (Tibet, Nån Indiangrupp, Pacifistiska Munkar, Svältande utsatta människor) och blir formligen livrädd när dessa slår tillbaka med en aggression som egentligen borde vara helt väntad, mot dom som attackerat, kuvat eller hållt dom i svält. I panik frånsäger man sig allt ansvar eller slår in på en apolagetisk bana där man försöker justifiera, genom just arbahemitiska linjer, dom underkuvades uppror. Man försöker fösa in det i samma berättarmall som Star Wars filmerna, Bibeln och Catcher in the Rye. Den underkuvades uppror ska göras rättfärdigt men när verkligheten tydligen inte vill kopiera dikten får man panik och tar snabbt avstånd.
Dom som lyckats med detta är dom religiösa. Deras (liksom våran genom just populärkulturen och religionen) världsbild av dualiteter - där det bara finns ett gott och ett ont - justifierar vilken form av grymhet som helst, så länge dom upproriska hänger sig åt just den form av dogmatisk prinicip som hyllas av kyrkan och Guden i vars namn dom gör uppror. Tro faen att dom blir populära i flyktingläger och fattigkvarter - man utlevar ett evigt liv om man underkastar sig och justifierar vreden om man inte underkastar sig nu. Ett uppror och sen en släng av underkastelse och du är helgarderad.

Man får väl vara glad över att vi saknar i stort den dualiteten - det onda och goda. Även om den också återfinns inom den rätt murriga vänsteristiska "debatten" (detta är ingen hyllning till liberalernas "fria debatt" (ie Säg bara det vi i grund kan hålla med om) utan snarare ett konstaterande att man inom vänsteristiska som högeristiska led inte gärna pratar i klarspråk internt allt ska höljas i nån form ideoligiserat skimmer)

Problemet vi har är just fascinationen för dom utslagna i deras roll som just utslagna. Vi romantiserar kring en arbetarklassmyt som bygger på vår egen misär och eländighet istället för att hylla det faktum att vi håller världen i våra händer. Vi drömmer om slaveri istället för slavarnas uppror och makttagande. Hemliga ordnar istället för en ny världsordning. Vi pratar oss varma för övertagna fabriker men viskar tyst om övertagna samhällen.

Nämn den ryska revolutionen i ett öppet samtal och plötsligt tar alla avstånd från mordet på Tsaren. Varför då? Vi har killen som piskade ihjäl byar, skötte massavrättningar och vars ätt var ökänd för slaveriet av ett helt folk i mått som får Pol Pot att framstå som en charmant ung man med hägrande drömmar - men tydligen ska vi ta avstånd från att karln dog med sin familj. Däremot så hyllar man gärna misslyckade attentat har jag märkt - att Hitler kanske tillfångatogs och torterades till döds är inte alls lika poppis som ämne som att man försökte spränga karln men misslyckades.

Känns som om jag virrat iväg lite - jag ska hem till Göteborg om ett par timmar och borde väl runda av. Slutklämmen är väl att vi borde hylla vår styrka istället för andras svaghet. Intelligens framför idioti. Kreativitet framför Enkelspåriga tankar och Seger framför hedersvärd förlust.

Ohyrlig Jul till alla

Sitter i Bromma med min morsa och hennes karl och ska fira jul. Kalle Anka dundrar ohört i bakgrunden och en julgran med en "vacker personlighet" (á 21 spänn) står i vardagsrummet och glittrar bäst fan den förmår.

Det snöar och mat tillagas - det enda som saknas är pojkvännen som är med sin morsa och firar hemma i Göteborg.

Hade tankar att skriva nåt om dom fundamentala skillnaderna mellan kristendomen och socialismen och dess likheter och vad vi kan lära från dom kristna och vad man för allt i världen ska undvika (deras vurm för underkastelse som också återkommer inom västerländsk socialism)

Anywhooo God Jul allihop med en tanke på dom som inte har någon att vara med.

Billy Bragg

Kalla mig en mesig röding eller nåt... Men fy faen vad Billy Bragg är bra på Back to Basics skivan. Fan jag sitter och myser... Klicka nedan ffs och rys med mig:

Between the Wars

Theres Power in the Union

To Have and Have not

Det finns ju andra skivor med...

Red Flag

Sexuality

Rödinglistan

"Om jag inte får dansa är det inte min revolution"

15 låtar som definitiv skulle hamna på mitt kommunistiska blandband, Rödinglistan. Döpt med kärlek och blinkningar till dom högerextremas fantastiska dito...

Vill du bidra så hojta i kommentatorsfunktionerna. Tänk på att urvalet baserar sig på att just undvika klichésångerna.
Kom ihåg att ta med en länk till youtube (allt här är länkat till youtube så ni kommer inte få några uppfuckade länkar)!

Nine-to-five (Dolly Parton)
Ok lyssna på texten. Verkligen lyssna... och berätta sen om den inte har ett litet kommunistiskt budskap i sig.

"They let you dream just to watch them shatter,
you just a step on the bossmans ladder
but you got dreams he'll never take away!
In the same boat with allot of your friends,
waiting for the day your ship will come in
And the tides gonna turn and its all gonna roll your way!"

Change Channel (Lo-Fi-Fnk)
Handlar så vitt jag kan hörat om problement med många parlamentariska ledare. Personligen har jag inget emot parlamentariska metoder, men parlamentarismen som utmynnar fler gånger än inte i ett falskt självändamål är inte direkt en höjdare i min bok.

Seek and Destroy (Metallica)
Lyssnade på den på väg hem från kneget idag. Har lyssnat på den förr... Säger sig självt. Lite satans ilska finns det för lite av här i världen.

Paper Planes (MIA)
Ja.... vad finns där att säga?

Fröken Ur Sång (Titti Sjöblom)
Ok denna kan kräva en förklaring. Jag tycker (allt är ju grymt subjektivt, man hör det man vill höra) att den handlar om just stämpelklockans och det inhumana arbetets ideologiska paradox. Att den hyllar och hävdar att det som gör oss människor är det samma som tar ifrån oss vår mänsklighet. Det är en bra låt hur som helst och borde han vunnit schlagerfestivalen 1974.

Common People (Pulp)
Ofta översedd låt som egentligen borde tillhöra dom mest typiska och numera klychiga rödinglåtarna men som helt och hållet har förbisetts. Kan det vara för att den handlar om en vanlig snubbe som träffar en rik tjej med arbetarromantiska drömmar på ett universitet och vad som skiljer hennes störtdykande klassreseförsök från människorna hon försöker efterapa? Lite för nära verkligheten för vänsterismen månne?

Shoplifters of the World Unite (The Smiths)
Fin låt, fin snubbe (morrisey alltså - jag vet jag vet - det är jag och tusen småbrudar som tycker det) och just tanken kring (far fetched just nu) att dom som försöker förgöra rådande värdesystem är dom som ska ta över... ungefär?

What happened to that Boy? (The Clipse)
Ok, för att det finns vissa - ni vi vilka det är - som kutar till chefen och golar enr sina kamrater för att få chansen att komma upp sig. Dom som gilder på sin arbetskamraters ryggar. Svartfötter och annat utan mycket människorvärde.

Stress (Justice)
Inte så mycket mer relevant än för videon och att det är en bra låt. Videon siktar mer på vänsteristernas fetischism för förortern och den tvetydiga detaljen att dom som är från den delen av verkligheten verkligen behöver arbetas med och inte mot. Jag menar att hävda att det är nån form av oproblematisk dualism är att stsoppa huvudet i sanden.

Rockstar (N.E.R.D.)
"You can't be me, I'm a rock star!". Om du inte köper varför målet är att vi alla ska bli rockstjärnor är du nog mer idealist än kommunist enligt mig. Delat lidande är bättre än total orättvisa, men målet är fan delad glädje och mer än så.

Take this Job and Shove it! (Johnny Paycheck)
Vad jag önskar jag hade möjligheten att säga till min chef ungefär dagligen...

Working Man (Rush)
"Seems to me I could live my life allot better than I think I am. I guess thats why they call me the working man"

Millionaire (The Puppini Sisters)
Ok för att komma igång med den där grejen om trisslottslandet som jag vet att jag skrivit om förut så tänkte jag ta med den här låten och den nedan. Antagandet och den moderna myten om att det är nåt fel på dig om du inte är tät som en häst är en av dom idealistiska stöttepelarna av det moderna samhället. Om du vänder på det och säger att det är fel att du inte är miljonär är det en helt annan femma tydligen. Den liberala individualismen är riktat till att skuldbelägga dig i längsta möjliga mån - inte "befria dig och utkräva din potential".

Mercedes Benz (Janis Joplin)
Varför religion int eförsvinner bara för att man vill hävda dess ologiska grundbult. Den finns för att den tydligen behövs för flera oberoende hur oresonligt den kanske ter sig för oss utomstående och det är genom att ta bort rötterna för den (självtvivel, dödsskräcken, fattigdomen och misären) som man kan få bort det mesta och det utan att ens talla på folks personliga tro. Att det inte betyder att den försvinner borde nog vara självklart - lite mysticism behövs ju tydligen.

Ett av dom bästa inlägg jag läst!

Ett "stulet" inlägg!

Themesong: "Shoplifters of the World, Unite" (The Smiths)

Det finns flera människor som inte håller med angående fildelning - ni vetvilka ni är - men jag läste just på den sarkastiska bloggen Badlands Hyena (länkat till vänster) ett av dom bättre inläggen mot antipiraterna. Med tanke på ämnet återger jag hela inlägget här (sans länkar dock):

Från Badlands Hyena
“Man kan ju inte gå in i ett bageri och ta en kaka utan att betala” säger Jill Johnson och sticker ut hakan i SvD apropå debatten om fildelning. Risken med att sticka ut hakan är förstås att man öppnar sig för en uppercut.

När Jill tillverkat en sång och lagt den i en liten trälåda med kulhandtag kan det inte vara roligt när folk kommer in från gatan och tar den. Då är den borta för evigt och kan ofta inte hittas igen. Det är därför en del artister ger ut skivor med “Lost Tapes” av sånger som stulits eller förlagts men som upphittats igen.

Jill Johnson har givetvis helt rätt. Men vi ska inte prata om sånger utan om kakor. För är det okej att snappa upp vilka ingredienser som det finns i bageriets kaka och gå hem och kopiera den? Tänk om den här piratbakaren kopierade ett tusen likadana kakor och delade ut dem gratis till hemlösa som annars aldrig skulle ha köpt bageriets kakor?

Nej, naturligtvis inte. Och det är detta vi inom Antiprivatkakbyrån arbetar mot. Därför anser vi att bagerierna ska få spionera på personer som privatbakar. När de är identifierade ska de 1.000-2.000 privatbakare som tjänar grova pengar på att dela ut gratis kakor utsättas för utpressning med maffialiknande metoder.

I verkligheten är det kanske två miljoner som privatbakar, säger en del. Och är det rätt att skicka ut ett kravbrev på 20.000 till en tonåring som piratkopierat några kakor som han ätit upp själv? Pengar som går till Antiprivatkakbyråns spioner och advokater och inte till bageriet?

Ja, det tycker vi faktiskt på Antiprivatkakbyrån. Kanske kommer någon enstaka tonåring att begå självmord på grund av att han får en så hög skuld att han aldrig kan betala den. Men vi får faktiskt räkna med dödsoffer i kampen för kakorna. Jag tror att alla bagare tycker att det är helt okej om några dödas för principens skull (eftersom de inte får några pengar från utpressningen).

Nu kanske en del invänder med att säga att de här kakorna bakar man ju faktiskt själv. Men som alla som är insatta i ny teknologi vet är det faktiskt en irrelevant invändning. Numera kan ju vem som helst ladda ner kakrecept från nätet och skriva ut dem på 3D-kakskrivare.

Vi tror att om ett mindre antal piratbakare utsätts för utpressning med jättehöga belopp kommer alla de hemlösa som fått gratis kakor att rusa till bagerierna och köpa kakorna. Det är elementär logik.

Allt handlar till syvende og sidst om att vi ser alla dessa hemlösa på gatorna som mumsar mängder av piratkakor och drömmer om att de köpt kakorna från bageriet i stället. Det skulle blivit mycket pengar. JÄTTEMYCKET! Och vi vill ha de pengarna!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol"

Det lackar mot Mos 2008

"Mosmosmos MOOOOOOOOOOOOOOOOS!"

Themesong "c'est le mashed potatoes" Johnny Hallyday

Ikväll är det "Mos" den här otroliga högtiden med gamla anor tillbaka till en svunnen dåtid höljt i historiens dimmor (2005) - lite som nationalisternas "bättre historiska Sverige".
Det hela börjar, hävdar dom gamla, med att en skara enträgna fyllehungriga stackare stapplade runt i Göteborg i jakt efter nåt att mätta sig med.
Utmed Vasagatans karga allé hittade dom en enslig kiosk som serverade dom en mättande röra av mosad potatis, mjölk och smör. Våra hungrande föll på knä och bad till den tomma natthimlen, mörkret mellan stjärnorna och tackade för den manna som östs över dom. Mätta och belåtna svor dom att aldrig glömma den här dagen och varje år fira den mosbricka som räddade dom.

Så ock' i år.

Det ska mosas ett tiotal mos av olika sorter, det ska tydligen drickas till det (även om undertecknad inte kommer delta i den delen) och sedan firas med religiösa förtecken.

Gott.

Ut med packet?

Nämen tjenare Mauricio!

Themesong: El Rey (Ska-P)

Mauricio Rojas följer sina egna beslut, äntligen! Om bara andra politiker på riksdags och regeringsnivå kunde göra som han.... alltså leva som dom lär eller flytta utomlands (vilket-som funkar för mig)

Mannen som tog Ny Demokratis, då från Folkpartistisk sida kritiserade, åsikter och gjorde dom till "allmängods" (enligt SvD's PJ Anders Linder). Härligt.

Denna nationalvurmare har nu hittat nya vänner i Spanien bland annat (också enligt SvD) författaren och misslyckade presidentskandidaten Mario Vargas Llosa samt förre premiärministern José Maria Aznar. Den senare fixade förresten så att hans författarvän, tillskillnad från alla andra i det väldigt restriktiva landet Spanien fick behålla sitt ursprungsmedlemskap i Chile samt ha Spanskt medborgarskap och var aktiv medlem i det spanska fascistiska ungdomsförbundet Frente de Estudiantes Sindicalistas under Francotiden för att efter El Generalissimos död byta till det då mer rumsrena alternativet för den spanska fascismen: Alianza Popular.
Så Mauricio, en hycklare till nyliberalistik författare oc en forna fascist ska sitta och uggla i Spanien.

(för mer kul om Spaniens förre francoistiske och liberale president kan nämnas att han förskingrade spanska skattepengar för att lobba så att den forne francoistiske torteraren och bödeln Meliton Manzanas, chef för hemliga polisen i San Sebastian, skulle tilldelas Congressional medal of Honour. Detta efter att den spenska regeringen redan gett honom en efter hans död av en ETA bomb. Den första ETA bomben riktad mot Francoregimen och orsaken till det stegrande våldet mellan ETA och den Spanska Högern)

Tillbaka till Rojas - han är hursom blöt i ögat över att den svenska vänstern och en hop invandrare inte kan sluta kasta sten på honom och kalla honom rasist att han flyttar till ett varmare klimat som mer passar hans brutna leder och bruna tendenser.

Tack Rojas! Ta ett glas rött med dina fascistpolare för mig med!


PS. Rojas kommer ut med en rafflande bok om marxismen snart - det ska bli rafflande läsning för dom fyra människor som köper den internt i LUF.

Åsikter

Themesong: "Oh What a World" (Rufus Wainwright)

Jag vill påpeka att dom åsikter jag har baserar sig på ett avståndstagande från moralism - vänster som höger, progressiv som borgerlig. Jag är inte intresserad av att föra en debatt som baserar sig på att en person är "ond" eller "god", där en människa vars åsikter svänger åt "höger" klassas ut på grund av dom åsikterna.

En människas åsikter, enligt mig, dikteras överlag av omständigheterna kring den här personen. Hur hon växte upp, vilka hon umgås med, vad hon gör eller hur hon definieras.

Bill Gates är inte ond. Kamprad är inte ond. Hitler var inte ond. Alla dom här personerna utför vad dom anser är "det rätta" utifrån dom förutsättningarna dom hade. Man kan ställa sig och hålla ett apolagetiskt tal till alla dom här personerna där man förkunnar deras bakgrund, deras varför och hur. Men varför göra det?

Det finns en briljant litet experiment, som ni alla antagligen hört talas om: Stanford Prison Experiment, som utfördes 1971 på Stanford Universitetet. Jag ska inte tråka ut er om detaljer - ni som inte vet vad det är, kan ju alltid klicka er vidare på länken - men det kan sägas bevisa hur en fängelsevakt/fångpopulation skapas och hur deras beteenden brutaliseras av omständigheterna. Självklart har den oftast används som en kritik gentemot fängelsesystemen, men den funkar lika bra för att förklara just den effekt där omständigheterna definierar och utformar åsikterna hos en människa.
Vi vill gärna dömma ut en gnidig VD som plockar ut enorma summor i bonus när han i samma veva sparkar en hel fabrik och det är ok - det ska man självklart göra. Men inte baserat på att han är "gnidig" eller "ond". Han agerar som han förväntas göra och kan inte agera på ett annat sätt - inte utan att förlora sin position.

Effekten, vi kan kalla den stanfordeffekten (för att ge den en officiell air), skapar inte bara åsikterna genom omständigheterna men den skapar också en social sitts där man, om man inte delar åsikterna förskjuts från den socala klick man tillhör till en annan, i experimentet den andra gruppen (från fångar till fångvaktare (dom lydiga/dom som golade) eller från fångvaktare till fångar (dom som stöttade fångarnas sak)). Om VD'n hade agerat annorlunda hade han visat att han inte höll med sin omgivnings beteenden eller krav och det hade gort sittsen omöjlig för honom. Hans plats definieras av hans åsikter i handling precis som omstädnigheterna och hans plats deinierar hans åsikter.

Det är när möjligheten att välja mer fritt kommer in som problemen hopar sig. Det är först då ideologin som en fritt flytande entitet ges utrymme.
Ett ideologisk val enligt mig är när man tar ett beslut om handling, helt kopplat till sin ideologiska ståndpunkt och helt frikopplat från alla omständigheter (eller så frikopplat som det kan bli). Det är enkelt att vara djurrättare extraordinaire om man har råd att välja bort McDonaldsluncher eller säga nej till päls, läder och mjölkprodukter i alla dess former. Det är enkelt att prata om sin kropp som ett tempel när ens position tillåter ett sånt uttalande och möjligheten att behandla den därefter. Dom utan förutsättningarna till ett sånt val; som tillhör grupper där såna val är uteslutna och inte socialt accepterade, eller som saknar den ekonomiska friheten att ta ett sådant beslut; har det ofta värre. För dom "sitter det längre in" och därför kan man se hur mängden veganer, träningsfanatiker eller djurrättare ofta sjunker med samhällsklasstillhörigheten.

Med det inte sagt att alla durrättare till överklassen. "Drugs are often the same as Chemicals but that doesn't mean Chemicals is the same as Drugs"

En viss grupp ges mer utrymme att välja, att svänga och det är dom som hamnar i mellanskikten. Dom akademiska, dom välborna, dom utanför borgerligheten men inom en stabil ekonomisk grupp.
Deras beslut tas oftast genom ett ideologiskt ställningstagande där dom går igenom vad dom anser är lämpliga åsikter och väljer den dom föredrar för stunden. Men inte ens där är valet helt fritt. Dom förväntas uppehålla en viss form av borgerlig (i det här fallet menat som "övre medelklass" istället för "högborgerlig") moral och dygd. Dom ska kunna justifera sina åsikter med och genom en annan grupp åsikters specifika termer och krav. En åsikt kan dömmas ut som "antidemokratisk" (vilket, när man gräver i det är en åsikt som på nåt sätt inte konformerar sig till rådande demokratiska norm), för "radikal" eller aggressiv.
Dom här åsikterna måste då mjukas upp så dom kan klämmas genom det såll som moralen kräver. Det är då åsikter som "jag är kommunist men bara i teorin" dyker upp. Man vill ta till sig vad man anser är en uppsättning kommunistiska ideologiska ståndpunkter men man tillåts inte helt fullt och därför mjukar man upp dom lite för att fortfarande få behålla sin sociala position.

Det är först inom den här gruppen man kan tala om "ondska" och "godhet", fast då i termer som "idioti" eller "chocksökande". För vad annars kan man kalla en vitsminkad grabb som talar om hur "ond" han är? Eller en tjej som vill förkunna hur ball och radikal hon är genom att ställa sig och hylla Usama Bin Laden?

Men överlag och för resten av oss är våra åsikter som mest en tunn hinna vi lägger över våra handlingar. Vi är där vi är och vi väljer av nöd det vi behöver. Vi kan markera dom hur vi vill, en företagsledare kan kalla sig marxist även om hans handlingar talar annorlunda och en lagerarbetare kan kalla sig Moderat trots att han hela tiden bevisar motsattsen.
Ideologi blir en titel eller ett klädesplagg man tar på sig men innanför är det samma gamla kropp. Det är därför man i kristider kan se borgerliga som ställer sig på barrikaderna med en röd flagga eller uttalade "socialister" sparka majoriteten av sina anställda till fördel för en bonus.
Deras kläder passade inte den kropp dom hade helt enkelt.

Liberalismen hamnar ofta här eftersom den baserar sig på förhoppningar och önskningar istället för verkligt handlande. En liberal plan för att bekämpa ungdomsvåld kan vara att säga "Jag är emot våld!" eller att alla ska ställa upp på den åsikten, trots att alla redan gör det. Liberal och borgerlig rättsäkerhet är grundmurad i åsikten att "lagen ska vara lika för alla" helt utan ansträngningar att se till att verkligen är det. Efter att man önskat det är ämnet avklarat och alla protester däremot kan hänvisas till den enskilda förhoppningen.

Det är där vi hamnat. Genom att demonisera folk av en annan åsikt gör man sig en enorm otjänst genom att skapa ett debattläge där en människas ideologi är ett "välja och vraka". Där man skiter i omständigheterna tillfördel för en debatt som enbart rör sig i en borgerlig sfär. Man accepterar den tanken på hur verkligheten är utformad för att inom den och med dess egna argument försöka motbevisa den - vilket är omöjligt.

Samma sak gäller homosexualitet enligt mig. Jag kan argumentera hur mycket jag vill med stockkonservativa kristna men sekunden dom säger att Gud är emot det är det kört. Genom att diskutera deras Guds önskningar gör jag honom verklig och jag ger mig in i en debatt där dom, dom religiösa, har tolkningsföreträde. Om dom vill kan dom säga att den heliga rosa hästen sagt att bögar ska dö och jag kan aldrig argumentera emot fria fantasier utan verklighetsförankring eller ens krav på verklighetsförankring.

Vi måste lära oss att särskilja på ideolog och verklighet, på moralism och sanning. Våga ta i, diskutera, vara del av folk som har en annan åsikt eftersom vid en punkt kommer deras rätta färger visa sig och om dom då visar sig vara nåt annat än det du trott då är det så det är - men tills dess så måste man se pragmatiskt på det hela. Vad vill du uppnå? Om det inte hindras av en annans metod att nå det så är det väl ingen fara att vara en del med dom? Vi samarbetare ju allt som oftast med ickevåldare bland annat och deras position är ofta diametralt motsatt våran?

Med risk för att göra mig själv till ett exempel så tycker jag, av erfarenhet, att många trots färgen på deras fana, vill ungefär samma sak. Problemet är väl att dom liberala helt enkelt inte vet hur man ska uppnå det eftersom dom är och förblir en idealism och till den punkt då vi säger tack och adjö till våra egna idealister, dom för vilka åsikten väger tyngre än verkligheten, är vi lika goda kålsupare.

Rob, Bögmusikerguden

Themesong: Breaking the law

Det har vart ett tag sedan jag skrev sist... Det blir så med jobb och allt som ska klämmas in, dubbla lagerinventeringar för att inte nämna den sedvanliga strömmen av bärande, gaffeltruckskörande och orderhantering.

Bland månadernas höjdpunkter var att jag fick vara helgonlik och trevlig mot en professionell Handelsombudsman och efter att hon vart spydig och otrevlig snäsa av henne så att hennes enda svar var "ja, jag vet ju inget om just *det* fallet" och i övrigt höll käften. Tacka faen för att jag har bra kontakt med handelsombudsmannen som jobbar på mitt jobb (vi e bra polare och tycker ungefär likadant).

För ett par dar sen var det ett program på sjuan, eller nån av dom där kanalerna i programutbudets mörka kölvatten, där dom listade dom största homo-stjärnorna i en lista från ett till tjugo. Föga chockerande kom Madonna etta - för vem är inte mer homoidentifierbar än en kvinna som är med i en sekt som är emot homosexualitet bland män och förnekar sexualitet överhuvudtaget bland kvinnor?
Divine var en av dom jag verkligen gillade att se, homosexuell druga vars gravsten pimpas varje år med texten "Making Heaven Fabulous" och vars namn; Divine, först sattes in på den efter många påtryckna av hennes rätt jävla trångsynta föräldrar.

Freddie Mercury var visserligen med men det kändes som ett fartgupp i jämförelse med karln som borde vart med: Rob Halford. Homosexuelle lead singer i bland andra Juas Priest. Snubben som ratades bort från alla metalsammanhang där hans sexualitet var erkänd och som tillslut kom ut på jävla MTV. Men inte bara det...
Han var bög och kom från arbetarklassen - isolerad från andra homosexuella och väl dold bakom en jävla rökridå av charader och ränksmiderier för att framstå som en duktig hårt arbetande heterokille. En snubbe som tvingades länka ihop sin roll som vanlig kille med bögmyten om den veke låtsasmannen som propageras inom knegarområden.

Han som uppfann metalmodet med läder och nitar, förde in det i sitt mest heterosexuella sammanhang men tog det direkt från sin egen läderbögscen. Att ta nåt från en hemlig och sluten subkultur (läderbögarna på 70- och 80-talet var inte direkt öppna) och föra ut det på stora scener framför alla.

Hur faen kan man hoppa över honom? Hur faen kan man göra en lista över homomusiker, ta med snubbarna i Right Said Fred, Franke Goes to Hollywood, men skita i en av dom mer kontroversiella? En av dom som verkligen hade behövts. För hur ofta ser ni RFSL-kampanjerna i knegarområden? Hur ofta dyker det upp pro-gay/lesbiska-flyers utanför innerstan? Vi lämnar kvar våra egna i dom områden RFSL inte vågar sig ut i.

Sakine motbevisar sig själv

Themesong: Hey Little Rich Girl

Sakine Madon - kvinnan som gav "ser inte, hör inte" ett ansikte - har kastat upp en ny liten kolumn baserad på "sanningar". Hon säger helt enkelt saker hon anser är korrekta och justifierar dom med att det är sånt "alla vet".

Finns ett fantastiskt citat som faktisk hör hemma hos Terry Pratchett: "the opposite of science is common knowledge". Det som bara förklaras med att det är sånt som "alla vet" är vanligen skit i klass med Jorden = Platt och Gud = Finns. För ett uttryck som inte tillåts undersökas och kritiseras är vanligen en fet satans lögn och där verkar hon hitta sin bevisföring.

Hennes enorma upprapning har som vanligt hamnat i Expressen

Här är min guldklimp - den jag älskar bäst:
"Med andra ord: de "lever" inte vänster."

Vadfaen menar den jäveln? Sakine, enligt mig lever du inte blatte. Seriöst, vad gör du på en stor tidning? Du passar inte klyschan för nån med ditt namn - skärp dig! Jag brukar opponera mg mot att kallas vänster eftersom det de facto finns en massa löst folk där som helt enkelt inte är nåt jag vill klumpas ihop med, men faen vad jag vill göra ett undantag för det här. Jag betalar min hyra i tid, jag jobbar som en gris och jag är en helt normal jävel - jag är alltså itne vänster då?

Men vänta hon kräks ur sig mera...

"Samma kvinnor som hör av sig kämpar och sliter med betyg och matlådor, de planerar väl och sköter sig. De dricker måttligt, röker knappt, städar väl, tränar mycket och äter mycket grönsaker."

"Det är fullständigt obegripligt. De här unga kvinnorna borde naturligtvis ställa samma krav på andra som de ställer på sig själva. Varför de gillar den samhällsmodell som menar att duktiga kvinnor ska ha samma lön som slarvpellarna som försover sig inför tentan, är en gåta."

Jag menar JESUS? Vad faen - jag har kuk så jag kanske inte borde ta illa upp men för helvete människa, jag har tjejkompisar, familj med fitta och å deras vägar: Sug min icke-existerande klitoris, Sakine! Är det det här som är ditt ideal människa? "Tränar mycket, städar väl och äter myket grönsaker"? Faen du förtjänar inte äggstockarna gud gav dig. Att hon sedan dömmer bort dom för att dom ser nåt djupare än nån form av defekt rättvise pathos i sin politik går henne helt förbi med. Som om alla dom där människorna helt enkelt valde för att (som hennes ena info-källa, konservativa debattören Elise Claeson, säger) dom gillar mjuka värderingar...

"Jag vet inte vad som hänt, men märkligt är det. Lika mycket som jag förstår att kvinnor inte längre vill stå vid spisen, lika lite förstår jag varför unga flitiga tjejer vill leva i ett samhälle där deras slit inte tas till vara. Ja, varför är det så tjejer?"

Jag vet inte varför kvinnorna väljer att vara vänster - kan vara (och detta är bara min gissning) är att dom ser ett rättvisare samhälle som mer effektivt (vilket inte är en "mjuk fråga" och nåt som människor utan kuk inte kan ta det till sig tydligen), som nåt som tar tillvara alla människors kreativitet, arbete och liv oberoende samhällsposition? Nåt där allas slit accepteras och utvecklas istället för den idiotiska versionen vi har nu där majoriteten inte ens tillåts tänka och vars tankar och slit ändå inte tas tillvara.

Sakine - du föddes ur en kvinna, men tydligen slarvade du bort dina äggstockar nånstanns när du misstog liberalism för annat än fluffiga mjuka frågor med idealism som enda stöttepelare. Jag kan faen inte ens förstå hur LUF har tatt emot dig med så öppna armar (är det nån annan som mörkt att vänsterjournalister måste skära med sina tidigare kontakter för att få tillgång till redaktionen medans liberaler inte måste det?)

Why am I told this NOW???

Jag satt och snackade på ett forum för homosexuella nördar - its what I do - där jag ser en last.fm länk till en annan användare som har en grupp som heter Detektivbyrån. Undrande varför en amris skulle ha ett så svenskklingande band i sin last.fm-lista så måste jag ju kolla och... ja fyfaen - jag e sjukt begeistrad. Jag menar herregud; jag har gåshud, så satans vackert, så enormt sagolikt.

Varför är jag sist med att få hitta nya band och låtar? Är det nåt fel på mig? Är jag så gammal att en 21-årig amris har bättre koll på bra svenska band än vad jag har?

Åååååh jag ska SÅÅÅ satans gå på den där spelningen på Bengans den 3:e september! Antagligen kommer ni hitta mig idag hängandes på låset till Bengans för att köpa deras skiva...

Hur man skändar någon retoriskt

Jag vill bara återge vad jag skulle vilja kalla ett jävla praktexempel i praktisk internetretorik av finaste form när, under en kommentatorrulle angående Hyresregleringarna på den eminenta satiriska vänsterbloggen Badlands Hyena, en högerentusiast får sina fiska värmda, brända och saltade med lök på av BH själv:

"Shredder"
"Kommentarerna på den här bloggen är ju verkligen klockrena exempel på att tankeverksamheten hos vissa inte fungerar som den skall.
Men att försöka vara ironisk över alla som inte håller med en, det funkar ju tydligen om man vill “vinna” en diskussion om något som man inte förstår.
Enkla saker som att låta tillgång och efterfrågan styra över marknadspriser har inte ens dykt upp på agendan inuti dessa ljushuvudens tankeverksamhet.

Fråga:
Om det finns 10000 lägenheter i rinkeby, och det bara är 5000 personer som vill bo där, tror ni att hyresbolagen skulle höja eller sänka hyrorna på dessa lägenheter för att göra de mer attraktiva?
PS. Om ni inte vill svara så går det bra att ironisera lite, för då kan man köra high-five med sin närmsta kompis. Kul!"

Badlands Hyenas totala slakt av Shredder:
"Jag är ledsen att du känner att du inte kan vinna en diskussion om jag är ironisk. Eftersom du står till höger borde jag förstås göra det så enkelt som möjligt för dig att vinna, då du inte klarar det på egen hand. Om du vill ha argument kan jag mejla dem åt dig, och hjälpa dig att vara ironisk tillbaka.

Detta är en satirisk blogg och jag är inte rätt person att argumentera på vanligt sätt. Det intresserar mig inte att veckla in mig i långa diskussioner. Bloggen tar tillräckligt med tid som det är. Om du vill ha någon att diskutera med finns det många andra. Utbudet är stort.

99,9 % av alla bloggar är icke-satiriska, och det är lustigt att du ska klaga på Badlands Hyena för att vi väljer vår stil. Passar det inte kan du gå någon annanstans. Det är ju en fri marknad. Eller vill du kanske reglera bloggarna?"

Ser ni hur BH tog ett nonsensinlägg, vände det på huvudet och körde upp det i skjärten på Shredder? Hur han inte bara driver med honom utan också ger honom ett logiskt "håll käften" argument? BH kunde ha skitit i att svara - hade gått lika bra det, men istället tar BH och ninjar honom över mattan på ett sätt som faen är värt att återge med kommentatorer som på fotbollen... Sexigt

Gå in på Badlands Hyena och se skiten i vitögat, gillar du det inte - gå nån annanstans