... Var inte ett inside job. Av följande orsaker:
1) Historiskt sett har alla krigsinstigationer inte direkt vart i den nivån att man var tvungen att spränga två enorma byggnader för att ursäkta att åka till ett främmande land, döda en massa folk och sen stjäla deras naturresurser.
2) Det är enormt ologiskt att man väljer en så enormt flamboyant metod när en enklare version hade vart mer effektiv. Att man sen svepte ihop en massa "bevis" för att det var en viss grupp som gjorde det var ju löjeväckande klart men att man inte ens kunde göra det övertygande efter att ha fällt två enorma byggnader känns liiiite far fetched.
Det saknas motiv att göra nåt så enormt.
Frimurarna är en herrklubb för medelålders män med välbetalda jobb. Det funkar så här:
Nån snubbe är kompis med två som är med och rekommenderas eftersom han har en hel del pengar och breeding. Han går med och blir kompis med en massa andra av samma klasstillhörighet. Dom hjälper varandra i det nätverk dom är del i.
Eftersom flera liknande klubbar finns för andra åldrar (som Harvardgrupper) så ser det ut som om dom är länkade när dom egentligen drar medlemmar från samma samhällsgrupp och inte bryr sig om att dom är "dubbelorganiserade".
Därför ter det sig som om dom har ett finger med i allt. Dom rekryterar från samhällstopparna som behöver det nätverk som dom ger (som dom annars hade vart tvungna att fixa själva). Det är allt.
Jesus var en fattig snickare som ljög om sin bakgrund och bildade en kult utefter messianska linjer (något som var dömt att hända med tanke på det judiska folkets desperation vid tillfället (jämför med Golemmyten)). Hans blodslinje var omöjlig att spåra och omöjlig att hålla efter femtio år - det här var inte världens mest organiserade kult just då.
Tempelriddarna hittade inget i Salomons tempel. Dom ljög för att ha kvar nån form av kraft rent politiskt. Det fanns ingen skatt, ingen hemlig blodslinje, inga instruktioner från Gud eller försök att dominera verkligeheten.
Men eftersom vi är människor har vi följande saker lätt för oss:
Att ta ut information från vår omgivning och spåra ut ett mönster från det. Det har räddat oss från tigrar i vildmarken (har du nånsin blivit bluffad av en tigers naturliga kamoflage?) och annat. Det gör också att vi har utvecklad en hög rad av påhittighet och fantasi för att kunna bearbeta information och läsa ut möjliga utvecklingar baserat på vårt handlande.
Eftersom vårt sätt att se på världen är hårt infuerat med vårt eget synsätt, genom vår fantasi, har vi tendensen att göra handlingar och effekter mänskliga eller med mänsklig bakgrund. Därför gillar vi tanken på en nära-inpå mänslig Gud eftersom det är en sak vi förstår istället för slumpen. När nåt händer antar vi att nån har kontroll över det eller har påverkat det åt det hållet.
Vi älskar tanken på en bad guy och när vi ser nåt kasst vill vi ha nån att skylla det på, det är bekvämare för oss eftersom alternativet; slumpmässiga handlingar eller mösnter bortom vår kontroll; är för skrämmande. Vi vill att det ska vara mänsklit så vi har nåt att relatera till nåt vi kan i sanna actionhjälteanda slå på käften.
Vår intelligens hjälper oss att spåra små saker i stora mängder information och länka samma detta till en större helhet - att genom vår fantasi ta ut spår och detaljer och skapa en komplett sak. Tillsammans med vår önskan att antropomorfisera allt skapar detta lätt en tanke om att någon eller några har skapat en utvckling.
I boken "A Mathematician Reads the Newspaper" av John Allen Paulus (John/Johannes och Paulus i samma namn? Hmmm...) påpekar författaren att som människa kan vi omöjligen om vi lägger manken till undvika att få ut åtminstonde en vettig konspirationsteori från en genomsnittlig dagstidning.
Enligt mig är det bara att acceptera att konspirationerna man ser är utvekclingar av komplexa mönster baserade på handlingar och effekter som är del i vårt samhälle. Inte grundade av en samling mystiska män i mörka lokalen. Men jag tänker ge det att det är intressant och spännande som en logisk övning att hitta konspirationer lite varstanns och det är lugnande att tänka sig en fiende man kan slå ner men det funkar inte så. Vi är, den stora majoriteten av oss som inte har psykopatiska drag, med på att vi vill andra väl. Att vi gör saker som inte följer det är en annan femma - vi är alla själviska lite så där och det är ok. Men med mycket makt får våra handlingar större åverkan och när vi samlas runt ett gemensamt beteende på grund av enade behov - detta sker alltså naturligt inte som en del i en gruppering - så kan detta få katastrofala resultat. Vi kallar det klassamhället.
Ordningen av individer genom liknande behov och möjligheter att uppnå dom. Det är en sociologisk effekt och inget mer.
