... ehm för er som inte har läst en massa serier när ni var små (och äldre) så var Brotherhood of Evil Mutants ett gäng mutanter som samlades runt Magneto (ni vet snubben med hjälmen som suttit i koncentrationsläger) och senare runt Mystique (blå brud som kan ändra utseende) vars inställning till anti-mutantlagar och liknande var att reagera med våld. Deras grundprincip låg i att Homo Superior (mutanter) var nästa genetiska steg upp från Homo Sapiens och att precis som Cro Magnon dödat av alla Neandertalare och Neandertalarna antagligen inte reagerat så vänligt mot den nya arten, så var deras jobb att med våld propagera sin egen art.
Detta i motställning mot Xaviers och X-mens mysiga skola där man skulle bit för bit ömsa in sig med människorna och i människornas samhälle.
Hela den berättelsen som cirklar kring X-men är faktiskt en av dom första bättre skrivna serierna (jag vägrar att kalla det Illustrated Novel eller nåt liknande dumt, kan du inte ta att du läser en serie - läs den inte) som kom ut och det här var nånstanns runt 70-talet.
Orsaken varför den är så intressant för mig personligen ligger, bland annat, i motsättningen mellan Xaviers reformistiska variant och Brotherhoods rätt obskyra revolutionära variant och dualismen mellan dom två. Båda vill egentligen samma sak. Dom har utgått från sitt grundproblem: "Vi är jagade och förtryckta". Men dom har valt olika sätt för att hantera det. Brotherhood of Evil Mutants verkar utgå från Magnetos ilska över att få uppleva två sorters förtryck, den som jude i Hitlertyskland och den som Mutant. Dom reagerar med ilska och en form av vild revolutionär organisationshets likt Nechayev's när han skrev Dom Revolutionära Katekeserna*.
Deras position är klar och dom kommer utföra den kosta vad det kosta vill - med det kommer också ett självklart förakt för deras fiender vilket i samma sekund dom tar den position börjar utveckla sig till hat mot dom.
Detta länkar samman med just revolutionära gruppers praktik i verkligheten i att dom också snabbt alienerar sig mot den gruppen som motsätter sig dom. Istället för att se båda grupper som lika mycket slavar under ett system, fast en av dom tjänar mer än dom själva under slaveriet, så väljer dom att se det på ett Antropomorfiskt, konspirationsteoretiskt sätt. Dom väljer att anta att det inte alls är ett system som existerar i tyst medgivande från båda sidor, utan nåt som aktivt uppehålls av en samling personer eller alla på en av sidorna (deras fiender).
Xaviers grupp väljer en lika fruktlös kamp med samma moralistiska och defaitistiska metodik som dom som dom motsätter sig: Brotherhood of Evil Mutants. Istället för att se den icke-muterade mänskligheten som ett problem, eller för att undvika en motsättning gentemot dom, ser dom sig själva som fiender mot Brotherhood of Evil Mutants istället. Deras roll blir en där dom måste bekämpa sina egna för att visa sig duktiga för mänskligheten. Dom ska framstå så bra i jämförelse att dom ska få fulla rättigheter. Problemet är självklart - utan Brotherhood of evil Mutants existerar inte Xavier och X-men. Deras taktik är helt förlorad om dom inte har antagonister, en fond av "ondska" mot vilken deras godhet kan te sig extra bra. Om dessa mordiska radikaler inte hade funnits hade det alternativ som Xavier utger sig för inte vart särdeles intressant för mänskligheten.
För vem slåss sen X-men? Är det för dom i deras grupp, alla mutanter som sympatiserar med dom eller alla mutanter? Där finns ju ytterligare problem. Dom försöker bevisa hur bra dom är, hur snälla dom är, hur vettigt det hade vart att släppa in dom i mänsklighetens gemenskap genom att skapa sympati för dom inom mänskligheten så att dessa ska påverka makthavare till att bevilja dom frihet och lika rättigheter. Deras position är och förblir en där dom endast ges inträde i gemenskapen om dom bedöms som nyttiga, positiva - en tjänarroll - och det är i bedömningen dom kan klassas ut. Vad händer om dom inte uppfyller dom här rollerna och vem gör bedömningen? Med tanke på X-mens brotssbekämparmetodik så kan man bara anta att det är just den grupp som agerar avantgarde åt alla reformistiska mutanter som ges den rollen. När kommer dom mäta lojalitet mot den egna gruppen för det är ju det det handlar om, hur enig den enskilde mutanten är gentemot X-men? Då hamnar vi på ruta noll igen eftersom då har dom uppnåt Brotherhoods och Nechaev's metodik samtidigt som man tar det värsta ur den klassiska socialdemokratin. Man har inte bara satt sig som en tjänare som måste godkännas och vara en nyttig/lydig mutant innan den ges frihet och rättigheter utan också en där man då anses ha kompletta friheter och rättigheter.
Det finns en till dimension som är väldigt spännande med Brotherhood of evil Mutants och som gör dom till ett spännande ämne inom popkulturen: Ondska. Jag personligen älskar debatter där man i tid och otid ska dra till med argument kring vem som är ond eller god eftersom jag anser dom vara samma sak. Men när det kommer till Brotherhood of Evil Mutants ställs allt ytterligare på sin spets.
Hur bildades namnet? Satte dom sig ner allihop och snackade om vad dom skulle heta?
"Tja vi är ju mestadels män så 'Brotherhood' borde funka och vi är ju defacto mutanter så kanske 'Brotherhood of Mutants'?
"Nej det känns inte klatschigt nog... Vad mer har vi gemensamt?"
"Jag vet! Vi är ju alla onda eller hur? Så 'Brotherhood of EVIL mutants' hade ju vart oss rakt upp i dagen!"
*applåder, hurran, medhållanden och ondskefulla kacklande till följd*Vem skulle göra det? Vem skulle medge till konceptet att man är till naturen ond och därför är allt man gör ondskefullt. Med tanke på deras målsättning och bakgrund så kan man ju inte direkt anta att dom anser sig vara onda, snarare motsattsen. Även om deras handlingar döms ut som onda... av deras motståndare. Jag är övertygad om att ingen, förutom finniga dödsmetallentusiaster i tonåren, är beredda att kalla sig själva "onda". Hitler, Franco, Pol Pot, ingen av dom gick upp på morgonen och tänkte "Nu jävlar ska dom få se vilken ondska jag kan spy ut över världen". Dom gick nog upp med antagandet att deras handlingar skulle göra världen en bättre plats även om deras handlingar bevisligen inte föll vissa på läppen. Antagligen ansåg dom sig snarare att tillhöra den Goda sidan än den onda.
Det som gör diskussion så intressant är hur Ondska och Godhet beskrivs och presenteras i vårt samhälle. Utgångspunten är en Abrahimitisk moralisk uppfattning där världen är en dualistisk uppdelning utan gråskalor. Man kan antingen följa Guds dekret eller välja att inte göra det - i första fallet är man God vad man än gör och i andra fallet är man Ond hur harmlös ens ovilja att utföra Guds verk än må vara. Tänk nu på att ondska representeras annorlunda beroende på vilken av dom stora tre man anser sig följa - men basisen är den samma eftersom dom alla har grunden i Zothraismen och dess grundidé: kampen mellan gott och ont.
Det här har utvecklats till en fascinande idé som propageras inte bara genom religion och moralistiska teorier utan också via film och böcker: Den som bekämpar den Onde, som är Ond vad han eller hon än gör, är per definition God vad han eller hon än gör. Hela vårt samhälle är uppbyggt kring tanken att det finns ett inneboende Gott/Ont men byggt upp det kring Kristna/Abrahimitiska värderingar. Det skapar ett problem eftersom vår övrigt Moralistiska Ådra kräver att Handlingar, inte omständigheter är onda/goda. Ett mord är alltid ondskefullt vad än omständigheterna må vara - vilket inte är sant eftersom om man mördar nån som är Ond är man God och onda handlingar utförda för Gott gör en själv God.
Allt detta trots att vårt sekulariserade samhälle gärna vill hitta en underdog att heja på där vi accepterar att denne gör handlingar som annars är Onda men som i detta fall är Goda. Som när en fattig man stjäl för att föda sin familj.
Brotherhood of Evil Mutants vill uppnå något dom anser är Gott men kallar sig onda eftersom det är så dom kommer ses av omvärlden - X-men propagerar sin egen Godhet eftersom dom slåss mot nån som klassas som Ond samt också kallar sig ond. Deras metod är menad att få dom Människor som är Onda (eftersom dom förtrycker Mutanterna) att vara Goda och ge dom rättigheterna dom så gärna vill ha.
X-men kan inte existera utan Brotherhood som inte kan existera utan mänskligheten, alla dom tre fraktionerna inom den kampen är i sig länkade till varandra på grund av ett grundläggande moralistiskt problem kring vem som är ond/god samt att deras kamp förflyttas från att handla om allas frihet (vilket krävs eftersom om man har en part i en sån konflikt kvar återuppstår problemet - mänskligheten måste bli mutanter för att kunna vara del och ge mutanterna frihet och mutanterna måste bli människor) till att handla om bekämpandet av en annan grupps ondska. Kampen i sig förlänger kampen.
Ok slutkläm nu: detta är spännande från ett vänsteristiskt perspektiv (tycker jag) eftersom det målar upp en bild av den sociala kampen. När kampen förflyttas till en motsättning mellan olika existerande gruupperingar. När man personifierar kampen till att handla om olika gruppers vara eller inte vara eller sätter in begrepp som ond/god har man förhindrat en lösning på den. Kampen mot ett socialt problem har blivit en kamp som uppehåller, jsutifierar och stärker ett socialt problem.
Det och attdet är en bra serie är orsakerna varför man borde skapa ett självironiskt Brotherhood of Evil Communists - en grupp skapt för sin egen existens som ett skämt och som nåt som måste förgöra sig själva för att lösa den uppgift gruppen är skapt för för att lösa.
* Nechayev var en av dom många perspnerna involverade i Rysslands revolutionära historia. Nära vän med Bakunin, som senare bröt helt med honom, så tog han det sämre ur den Anarkistiska ideologin och sammanförde med det sämsta från en Jacobinsk tradion (och sedan Leninistisk) för att få ihop en sörja av revolutionär asketism och en gruppdynamik där lojaliteten till gruppen och målet var det mest relevanta. Hur illa man än må tycka om hans åsikter hade han dock en del intressanta punkter: "A revolutionary "must infiltrate all social formations including the police. He must exploit rich and influential people, subordinating them to himself. He must aggravate the miseries of the common people, so as to exhaust their patience and incite them to rebel. And, finally, he must ally himself with the savage word of the violent criminal, the only true revolutionary in Russia"."
