torsdag 1 januari 2009

Den första arbetsdan 2009

Jag känner mig som den där killen i mustasch: "det är ett helvete att pissa på varorna när nån kollar"


Themesong: Auld Lang Syne (Die Toten Hosen)

Jaha, gott nytt då...

Nu ska vi se om man kan summera året som gått och vad som väntar. Jag kan ju börja med att säga att jag fortfarande har en farsa som har självförvållade alkoholskador och därför är relegerad till den svenska långtidsvården på gått och ont. Jag har fortfarande en enormt fin pojkvän och sambo som jag älskar och som hittills, ta i trä inte avrättat mitt smågriniga, toknördiga, småfumliga och avvoga arsle än. Gott. Jag jobbar fortfarande på samma ställe vilket börjar kännas i leder, rygg och skit. Min plan är att 2009 ska vara komvux-på-distans-för-gymnasiebetygen's år för att sedan kanske mot förmodan sätta mig på kartan genom att plugga på högskola.

(detta var lite ironi, eftersom jag är en av dom få jag känner som inte pluggat klart gymnasiet, whoopie I'm special)

Jag har gått från den Renzo Anerödska förorten Gårdsten till den akademiskt småborgerliga delstaden Majorna och trivs med det nåt fantastiskt - inga 45 minuters spårvagnsfärder för att sen invänta bussen för mig längre. MmmmMMmmmm
Vid sidan av det har jag gett mig faen - just nu - att jag ska träffa Renzo under informella former så att jag kan bilda mig en uppfattning, han kanske är jättetrevlig vad vet jag? Eller en idiot. Vem vet?

Jag har också följande två planer som ska klarläggas - jag ska kontakta fogden detta året och göra upp med dom. Skaffa nån form av, jag vet inte, skuldguidare. Ni vet nån som kan ha en reklam med texten "så du tillhör också eliten av folk med uppfuckad ekonomi sen tonåren? Villkommen, Bien Venue, Welcome! (andra svårstavade hälsningsfraser)". Dags att göra upp med dom asen innan skiten träffar fläkten runt Valborg.
Den andra planen är lite mer luddig - jag ska göra nåt av mig själv. Inte luddigt självförverkligande inte men nåt som gör att jag kan leva av nåt annat än tunga luft och annat kroppsarbete. Jag vet inte vad eller hur - har en känsla att det hör samman med mina eventuella studier - ett komvuxdiplom väger tungt på väggen enligt arbetsmarknadnaden... får man väl hoppas.

Jag fyllde 31 förra året och jag fyller 32 detta. Mina päron blir allt äldre och gråhårigare och vännerna blir barnbetyngda i allt större utsträckning. Är detta året då jag genomlider en 30-årskris? Kan det här året vara året jag väntat på sen jag fyllde 18? Den magiska krisens år? Vi får se...

Ja just det, ett till löfte (eller en önskning, jag gillar inte löften till en själv det känns så onödigt, som att skälla ut sig själv fast om möjligt mer poänglöst. Att skälla ut sig själv innebär att man tar avstånd från det man var. Ett löfte till sig själv är ju att ta avstånd från den man kommer bli och det verkar otaktiskt att alienera sig mot en som de facto kommer kontrollera ens kropp och liv) - jag ska inte tänka så mycket på konsekvenserna som innan. Jag tänkte inte mycket på konsekvenserna då heller men nu i större utsträckning. Och jag ska tända eld på nåt stort och fint. Gävle?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag försöker se kron-olle lite som min personlige revisor.
Alla mina fakturor skickas dit och han drar av på lönen mot en smärre avgift.
Så borgerlig är jag, revisor och hela kånkarongen.

F.ö. ska nog jag med köra en distansare på Komvux.. Låter som ett finfint mål för 2009.

God fortsättning.

Anonym sa...

Jag har träffat Renzo som hastigast på bokmässan när jag fick mitt ex av Löftet signerat. Han var trevlig då i alla fall:)

Har dock svårt för hans ständiga flaggviftande, det ska vara stolthet över den jävla blågula fanan i tid och otid. Han har inget begripit om internationalism, det är ett som är säkert.