tisdag 30 december 2008

Jag hatar grisar

Jag grät inte när Hitlers trupper sköts ner - ska jag gråta nu?



Themesong: "(I hate a) Man in a Uniform" - Randy

... alltså inte dom där vanliga grisarna. Dom är rätt skoj djur som mest knotar runt, vissa av dom är rätt charmiga och sen smakar dom gott också - whats not to love?

Mitt problem ligger med snutarna. Jag har en stående pryl jag gillar att säga: "Sverige har för ont om poliser, problemet är att det är så mycket snutjävlar". Det finns nåt vidrigt med en snut.

För det första är det det faktum att en beväpnad paramilitär styrka bevakar våra gator med rätt att använda den nivå av våld dom kan vittna bort i rättegång mot vem dom vill.
För det andra är det deras indrillade kårmentalitet, deras hyllning av sammanhållningen sinsemellan som ska överstiga allt annat i relevans som får en att undra om deras fasces-symboler som ligger halvdolda bakom den färgglada skölden ä mer en verklig tanke än bara en ren slump. Deras kopplingar till fascismen känns ju inte helt avog och deras sätt att dölja sig från såna anklagelser och andra kring deras övergrepp mot människor kan ju också kopplas ihop med den käcka skölden med kronorna.
Och det binder till det tredje: deras förmåga att verka så fina och bra. Så vettiga och duktiga, rekorderliga människor som inte vill nån nån ont. Lite Kling och Klang möter Mumindalen.

Sen möter man dom i verkligheten.

Att se en snubbe gå för nära dom i en lugn situation och sen misshandlas. Att se dom visitera småtjejer genom att ta dom i skrevet. Att se dom känga ner en tonårsgrabb för att han är "uppstudsig". Att se dom gripa nån som ställer dom frågor. Eller när dom spöar upp folk som dom gripit och sedan göra allt i sin mänskliga makt att förnedra dom. Att se dom kalla en stormning med hundar, batonger och pepparspray med extra spö mot en stillastående blockad för "dialog". När dom tar till knep som sömnlöshet, runtförflyttning, svältande och förneka vatten och toalettpauser tills dom får ett bekännande från minderåriga. (allt ovan är verkliga exempel och inte så ovanliga som nån kanske tror - fråga Salems statsborgarråd för tre år sedan vad som fick honom att skrika "nej nej detta händer inte i Sverige!")

Tortyr, misshandel, rena mordförsök, sexuella trakasserier, förnedring och en brutalitet som jag aldrig mött bland ... bland ens nazister när jag tänker på det. Det är det man ser sekunden dom inte kan fösa en ur vägen. Sekunden man inte lyder dom blint (jag skämtar inte - ett medborgarvittne jag träffade en gång fick sig en omgång för att hon skulle göra sin lagstadgade plikt - dom såg den som ett hot)

Det värsta är sättet dom döljer det på. Sättet man får som svar att "nej det har inte hänt, så gör man inte i Sverige" från polishuset. Sättet åklagarmyndigheten släpper alla fall dom kan som involverar polisens grymhet mot offer som kan klassas som "buset", "rödingar" eller vad faen som helst som inte passar in i spöknippet.

Sättet dom nu börjar dokumentera politiska aktivisters DNA.

Det finns bra poliser, det är jag säker på. Men tills jag ser en varg börja steppdansa kommer jag inte erbjuda den en del i en all-farmdjur uppsättning av Chicago. Varför ska jag riskera misshandel, mord, förnedring, tortyr för framtvingandet av bevis eller vad faen dom än känner för bara för att visa dom... vad, respekt för att dom vill klä sig likadant och vara del av en kaderstyrka kompletta as?

Kan man äta snutar? I så fall hade dom ju haft nåt förlåtande drag?

2 kommentarer:

Nicklas Eriksson sa...

Jag håller med, det är för jävligt av de svinen!

Det roliga är ju att svenne banan verkligen inte tror på en när man berättar sånt här för dem. Men frågan är om svenne bryr sig?

Anonym sa...

Bra skrivet.