Vänsterpartiet

Jag börjar bit för bit irritera mig på vänsterpartiet. För det första ska jag säga att jag har flera vänner som är väldigt pro vänsterpartiets diverse krumbukter och flera som är aktiva medlemmar i moderpartiet och UV. Alltigenom jävligt trevliga människor med vettiga skallar på axlarna.

Fast å andra sidan så har jag bra vänner som är medlemmar eller aktivt stöttar Sossarna, Folkpartiet (min kompis Ilan som förövrigt har en av dom mest progressiva arbetarklassåsikterna där ute och från vilken jag fått min "Slavideologi" grej) och Miljöpartiet. Jag skiter lite i deras politiska hemvist utan är mer intresserad i deras politiska argument eller vad dom egentligen gör.

Så ni som är medlemmar i UV, för guds skull, jag vet att det finns tusen och en satans vettiga medlemmar där ute, mitt problem är att ni ofta verkar ge megafoner till en hop twats eller rösta in styrelser som ser progressivitet i att moderpartiet blir invalt i regeringen och inte mycket annat (tänker självklart på den nu rätt infamösa "blatterean" artikeln) och ser en vänster som inte backar er som en rätt tafflig sådan.

Läste nyligen i Flamman av en Kalle Holmqvist att SUF bestog av mellanskiktare för att han hittat ett SUF-klistermärke på Södermalm med texten "Arbetarklassområde". Jag håller med honom att det är lite lustigt med tanke på Söders invånares genomsnittliga ekonom och att klistermärket var, med tanke på det, lite illa placerat. Min familj var en av dom som sist höll ut innan vi var tvugna att flytta från Södermalm under 80-talet, platsen är liksom lite mytisk för min del eftersom det är ett område som inte bara är min barndom utan också en där klasskillnader blir så jävla smärtsamt uppenbara. Vart man bodde på söder blev en enomt relevant fråga och vilka som hade råd att bo kvar i det område vi levde i var ännu mer relavant.

Men tydligen anser han ett ett klistermärke är hela organisationen och att det måste vart ett centralt beslut innefattat i att smäcka upp det där klistermärket. Att han inte ens träffat medlemmarna i SUF-Stockholm blir snabbt smärtsamt uppenbart men det är skitsamma. Den absolut vanligaste manövern inom tonårs eller populärvänstern (till vilket ingen organisation tillhör utan snarare enskilda grupperingar inom dom har jag märkt) när man vill diskreditera sina motståndare är att hävda klass. Man tävlar i vem som är mest knegare och i debattartiklar, utan insikt i vem som gjoirt vad blir det självklart enormt fånigt. Det är fånigt redan från början - vem vill tävla i vem som har det mest kasst (only in fucking sweden)?

Det jag stör mig så satans mycket på är följande underbara line:

"Det känns nästan överflödigt att påpeka hur illa detta rimmar med traditionell arbetarmoral. Den som snarare säger att det är fel att stjäla, än att bara uppmana tjuvar att inte stjäla i just mitt lilla område."

Men din jävla fjolla, har du missat att vi har en tendens att vara glatt överrepresenterade i brottsstatistiken? Seriöst, kolla ett genomsnitt av alla nickle-and-dime brott där ute och du kommer märka en genomgående trend inte bara hos förövare utan också av offer. Den arbetarmoral, ursäkta den "traditionella arbetarmoral" du pratar om är bara skitsnack. Vi kan hoppas att den innefattar ett taktiskt tänkande, vilket den gjort. Vi kan prata om att den handlar om enighet kring metoder eller vem fienden är, vilket den gjort.

Men den "traditionella arbetarmoral" du pratar om smackar satans illa i ett postsovjetiskt sammanhang efter att vi fick lära oss när och av vilka "arbetarmoral" användes och till vilket syfte. Den har justifierat allt från homofobi (med Frank Baude) till fängelseläger, spritförbud och en skev satans mansroll. Den har pådyvlat oss en underkastelseideologi där vi är menade att hitta heder i vårt eget slaveri och ha nåpn form av stolthet i det.

Lika svårt som jag har att försonas med dekadensvänstern kan jag aldrig acceptera den stockkonservativa vänstern med dess tillbakablickar på "en finare tid" och våta drömmar om agitationer, brandtal och vilda strejker i en manlig gemenskap och kamratlig anda. Era grundlurade satans rövhål, det har aldrig funnits!

Att Kalle inte gillar SUF, det är hans ensak - att han vill smutskasta dom genom att dra upp klass-argumentet och damma av den gamla högstadieretoriken är väl skitsamma, men när han sen ska ljuga oss rakt upp i nyllet, det är tamejfaen för mycket.

Hur många av oss här har inte stulit från jobbet? Generellt sett är det printerpapper, eller silikon, eller annan lös skit som man kna hitta (pennor exempelvis är en del i den enorma satans förlustvåg som svept över landet sen 70-talet då man började räkna med stöld på arbetsplatser vilket vill jag minnas från min socialdemokratiska kompis högstadieuppsatts rent ekonomiskt var uppe i miljonklassen när det begav sig (sent 80-tal)).

Hur många av oss har inte behövt begå småbrott för att täcka finanserna? Hur stor andel av knarkarna kommer från oss? (jag menar självklart dom som torskat på det, inte dom som kan flyta vidare på grund av sin sociala status och ekonomiska trygghet) Hur överrepresenterade är vi inte i bilstölder, inbrott och rån? Vilken samhällsklass är uteliggarna vanligen från? Hur håller dom sig flytande utan pengar? Vilka är det som åker dit när vi stjäl upphovsrättsskyddade filmer?

Prata inte om Marx och klassamhället om du inte ens vill hedra oss av vars klass du verkar vilja representera. Rosa fantasier om vår idoga inneboende moral och själsliga styrka kommer inte ge oss det vi vill ha. Patetiska dagdrömmar om järnbalksstarka armar av senor och kotor kombinerat med ett gott hjärta hjälper inte ett skit.

Vilken samhällsklass är överrepresenterad i brottsstatistiken när det kommer till våldsbrott, hemfridsbrott och våldtäkter?

Det gör ignen nytta till att man blundar för det faktum att vi är det vi skapats till och att försöka förbättra det genom att hävda "arbetarmoral" och på så sät exkludera alla som inte passar in i den mallen från arbetarklassen kommer inte vaska fram det sanna klassamhället. Det kommer skapa en dogmatisk och ideologiskt korrekt elit eller en ren och skär falskbild av verkligheten och inte komma en millimeter närmare nåt verkligt progressivt - som varför det är som det är och hur vi kommer ur det.

Annars sitter vi på 68-generationens pottkant igen och dörmmer oss bort om revolution utan att se att den också måste genomföras praktiskt och måste vara av gagn för oss allihop. Vi får inte göra om deras misstag, se små bonderepublikers sociala uppror och ledarkulter som en spirande världsrevolution utan göra nåt åt problem här, idag, på ett pragmatiskt, praktiskt och vberklighetsförankrat sätt utan ideologiska krumbukter och vaga åsikter om "arbetarens sanna natur"

Sen slutligen vill jag säga att jag en dag vill vara som du, åka långt bort, skriva böcker och representera folk som mig på hemsidor... jag skämtar inte, jag är seriöst avundsjuk.

(sen en sak till - nån har sagt att jag verkar så satans arg på alla, vilket är helt sant. Jag känner mig lite bitsk, men jag skulle antagligen tycka att kalle var en enormt vettig människa IRL och han skulle nog tycka det samma om mig. Han har fel och jag har rätt visserligen men helre samhlrighet inom vänstern än att vi splittras ner i fraktioner som inte ens kan sitta i samma rum. Ni som gillar sånt, åk till Paris där det är helt satans fuckered på den fronten. Så slutligen, Kalle, om du läser det här - jag bjuder på en bärsa om du vill.

Men du har fortfarande fel.)