fredag 31 oktober 2008

en till video...

Istället för rödinghits...

... den här rätt hårt uppfuckade japanska komediserien ... mycket kul - jävligt konstig...

Komplett förvirring på SvD's ledarredaktion.


Say whaaaat?


Themesong: Dazed and Confused (Led Zeppelin)

Jag älskar ledarsidan på SvD.se - det finns faen ingen större humor än när en samling folk ska skriva spetsigt och fnissigt mer eller mindre dagligen och det från nån form av högerperspektiv (vilket har jag märkt är mer eller mindre humorbefriat, knäckt enbart av gråtvänstern). Dom misslyckas alltid med nåt, senast i raden är när dom ska ge sigt på bolibompavänsterkillen Timbuktu. Han har tydligen i ena antdetaget kritiserat den nya svenska modellen och arbetsmarknaden och i det andra ... håll i hatten nu ... fått betalt för ett jobb! Det är ju för tokigt... hihihi så ska det ju inte vara?!

Nu tycker jag inte om Timbuktu särdeles mycket, en del bra låter men ett politiskt perspektiv som ligger närmare SvD-redaktionen än mitt antar jag - men det är ju för faen pinsamt att dom ska göra vänstertonåringars misstag stup i kvarten. Det ska bli kul när nån av dom hamnar på sjukhus, så vi alla kan fnittra åt att dom använder kommunala medel när dom är liberaler, för det får dom ju inte. Eller om dom skulle ha A-kassa - för det är ju borgare emot. Eller betalar skatt - gör dom verkligen det? Eller åker kommunalt - det är ju för skoj.

Jag är kommunist men arbetar, vilket betyder att jag uppehåller det kapitalistiska systemet. Jag köper kläder lite varstanns samt dricker cola (har en burk framför mig, har skurit ner en hel del eftersom det är faen inte bra med allt det där sockret). Jag har också tagit del av allt från kommunala vägar samt andra skattemedel trots att jag säger mig vara emot den borgerliga staten. Knäppt, eller hur?

Aaaah idealismen når nya höjder när man ska göra verkligheten anpassad till sina fantasier - saker måste vara anknytna. Man kan inte ha blått på sig om man är socialist (har jag faktiskt hört från en av GBG's MUF'are).

Plötsligt så har man nyfunnen respekt för Ulf Lundell också - ska vara faen att man blir gammal när man helt plötsligt hittar guldklimpar bland Magnus Ugglas prylar och börja tänka på att ladda ner Uffe (jag kallar honom Uffe nu eftersom jag gillar honom och har därför vart ett enträget fan i flera år - lite som Johnny Cash grejen när den slog ner över landet).

Börjar långsamt väva på min samling Kommunisthits 2008 med, skiver mer om det i nästa inlägg.

torsdag 30 oktober 2008

Jag lovar jag ska blogga oftare...

Tänk dig linjerna i stjärnan - fast istället för stjärna, ett hjärta så förstår du min tatueringsidé

Themesong: Turn the lights down low (Lauryn Hill och Bobban)


... men ffs - jag kom hem för två timmar sen efter ett sent pass. Nu ska jag snart i sängs för ett tidigt pass nästa morgon. Pojkvännen och hans kompis Lingan sitter och spelar PS2 och drar skämt på norska...(?) Det är faktiskt kul att lyssna på lite såhär i sovrummet vid datorn. Men nu har dom hittat monstret dom letade efter och hon säger att det är läskigt när det är frost... Gudarna vet vad det syftar till.

Är överlag pisstrött och allmänt utarbetad och lite undrande om Moderaternas tävling om att hitta Sveriges Bäste Arbetare gått av stapeln redan och vem som vann eller om dom hajjade stalinistvibbarna och släppte projektet.
... Eller om dom dratt kopplingen än att dom har haft stalinistiska förslag och så när på förstatligat bankerna.

Bortom det tänkte jag skriva nåt om vänsterns lite kissnödiga inställning till porr och vidare från det knullande av alla de slag. Ni vet hur det skulle låta om jag vore piggare - nåt om hur störigt jag tycker det är med politik som, även på den extraparlamentariska sidan, lider av blockpolitikens uppdelning av åsikter. Vart är liderligheten? Vid sidan av det tänkte jag tatuera in ett hjärta med en hammare och skära över och randigt som bilden ovan, med krans runt och allt och texten "med Porr eller Våld - Kommunismen Kommer"... ok det är bara en tokig tanke men ändå?

Vad är mellanvägen på problemet? Hur knullar vi utan skuldkänslor. Kan vi inte acceptera att vi tvingas konsumera vår egen sexualitet när vi ändå konsumerar allt annat i vår egen fritid och våra liv? Varför kan vi ta att våra sneakers kostar såna summor att det är rent löjligt och att vi köper rätten att ha kul tillsammans men inte att det kul vi har är att choka på varandra? Fine det är en grisig branch och den sprider ett budskap som inte är kosher - men just den här kissnödigheten och skräcken inför ämnet i sig. Vart är vår tokiga "vi skjuter eller knullar oss till makten" attityd?
Men men kanske lite strömavbrott fixar allt som i Holland. En söt nyhet om hur barnafödseln ökade med 44% nio månader efter ett 50 timmars strömavbrott. Man kan liksom se en hel landsort släcka stearinljusen, krypa till sängs och förlora sig i sina respektive partners imperfektioner. Bara 50 timmar under vilka allt är tillåtet och kylan drar oss lite närmare varandra.

Nu drar dom skämt på danska...

Hursom - en plan på att stänga av all golvvärme kanske inte vore så fel?

Nu ska jag lägga mig - valet av låt har med det och sex btw om ni inte hajjade det.

torsdag 23 oktober 2008

Kommer nån ihåg SA?

Detta är ... seriöst, inge skämt ... Stefan Petzner :D


Themesong: "I thought you where my Boyfriend" - Magnetic Fields

Ja nu är det ju bara för roligt att ge upp - Jörg har tydligen haft en "speciell relation" med sin 31 år yngre medarbetare och tillika efterträdare Stefan Petzner. Tydligen tycker inte dom stockkonservativa rasisterna att det här är en bra nyhet - med tanke på Jörgs äktenskap (och det faktum att dom är emot sånt där snusk).

Grattis till Heider som fick sig lite lammkött - synd bara att han var så utan stake att han inte kunde berätta det för sin fru, eller partiet, eller nån för den delen verkar det som.

Mannen i Stefans liv har, trotts sin hädangång enormt mycket folk att choka på bakifrån verkar det som... Man bara väntar på hur det ska behandlas från dom idealistiska gråtmilda PK-rasisterna här i Sverige... Förnekelsen Fortsätter? På tal om ämnet nekrologer så tar DN's Christoph Andersson upp det här med följande klämmiga slutton:
"Inför valet 2006 lärde NSDAP:s moderna motsvarighet, NPD, upp svenska högerextremister i konsten att skaffa sig makt på parlamentarisk väg. På NPD:s partikongress i maj deklarerade partiledaren Udo Voigt att han gärna ser ett framtida samarbete med sverigedemokraterna.

Kort sagt: NSDAP AO:s anda lever vidare. Frågan är om dagens Sverige ska visa samma tysta acceptans som dåtidens, eller ta varningssignalerna på allvar."


Med tanke på SA's bakgrund, Vlaams Blok, Böglyft och Jörg kanske en ny slogan kan hittas på:
"Bara arisk kuk i min skjärt, tackar som frågar"

söndag 19 oktober 2008

Bättre skrika i en tom Katedral ...



Themesong: "España va Bien" - Ska-P

Under detta, världens största kors rest till hans ära, ligger Diktatorn, högermannen, monarkisten, milisledaren och den konservative religiöse ledaren Francesco Franco. DN har i dagarna skrivit om anhörigrörelsen, vars enda mål är att hitta kvarlämningarna från sina anhörigas som mördades och kastades i omärkta massgravar och som kontinuerligt motarbetas av folk från höger och vänsterkanten vars enda justifiering för deras vidriga handlande är plattityder om "riva upp gamla sår" eller som det fega Spanska Kommunistpartiet kräktes ur sig, att det skulle vara att "göra mediecirkus av dom mördade republikanerna".

Att dom här människorna inte är republikaner, socialister, anarkister, kommunister eller frihetskämpar först utan familjemedlemmar verkar inte beröra dom folkfientliga partitopparna och deras eftersläpande kader.
Att högern, med dess starka praktiska och ideologiska kopplingar till Franco skulle vara nervösa är en sak - att vänstern skulle kissa på sig är en helt annan. Enligt mig är det enormt mycket värre att hävda att du står för en sak och sen bevisa motsattsen än att stolt stå för att du är en idiot.

Kopplingarna mellan kyrkan, högern och Francos ideologiska arv görs rätt klara i artikeln i DN och Nicklas på Arbetarperspektiv pratar lite mer om kopplingarna mellan det rådande läget i Sverige, den svenska politikerkårens tystnad, Sverigedemokraterna och Inbördeskrigets efterdyningar.

Kopplingan mellan den Spanska Kyrkan och Franco, mellan den Tyska Kyrkan och Hitler och den konservativa kristna högern och SD - är fortfarande en känslig fråga tydligen.

lördag 18 oktober 2008

Jörg Haider, rikshomo


Themesong: "what-what (in the butt)" - Samwell

Det blir fanimig bara roligare och roligare. Inte nog med att Jörg (Valhalla-Jörg) körde sin volkswagen sportbil appackad utan han gjorde det påväg från en bögbar där han just chattat upp en okänd man, delat en flaska vodka och utbytt telefonnummer. Kolla karln var en snappy dresser, inte annat sagt, men jag måste erkänna att jag trodde bögryktena var helt grundlösa. Men jag hoppas dom nu hittar killen så vi kan få höra lite smaskiga detaljer om vem han chokat på och hur.

Med tanke på alla nationalister som hänger sig åt böglyft, bastusmisk, fyllekörning och annat dumt så kanske det inte är nån stor överraskning men jesus änd, vilken enorm soppa....
Slutligen, skulle han verkligen till sin 90-åriga nazistiska mors födelsedagskalas, ninja-kalas-full, mitt i natten (runt halv två)? Vem faen tänker så?
"ojojoj aber zu måste åka fort aus der bara satan - ich skall bara svepa en flaska vodka och byta nummer med denne här bottom-delfinen för att sen fira meine kleine nationalsozialistische morsa!"

(tack Nicklas för skvallret, hade helt missat det :) btw du måste ju länka till din themesong)

onsdag 15 oktober 2008

När Fan blir gammal...



Jag vill säga detta, bara en gång:

LOL, LOL som bara helvete och åter: LOL!

Dom som lite följt det jag skrivit vet att jag har en speciell relation till ekonomen och konfliktsteoretikern Francis Fukuyama. Hans bok om "tidens slut", en av hörnstenarna i neoliberal dogma, har vart en jävla spik i ögat på mig eftersom det stör mig att en så satans vältalig människa kan vara så satans korkad att han skriver vad som i det närmaste kan kallas mysticism och missar vad vem faen som helst kan erkänna är det avgrundsdjup som separerar personlig ideologi och enkel logisk slutledning (grundbulten "vi har nått höjden av vår utveckling, nu går det bara utför" har ju absolut inget med hans dåvarande fetisch för Reagans ekonomiska politik, nej-nej)

Det är därför med satans värme jag läser den här texten i Newsweek och ler, ler och ler...

Francis Fukuyama - fail!

"Prior to the 1980s, conservatives were fiscally conservative— that is, they were unwilling to spend more than they took in in taxes. But Reaganomics introduced the idea that virtually any tax cut would so stimulate growth that the government would end up taking in more revenue in the end (the so-called Laffer curve). In fact, the traditional view was correct: if you cut taxes without cutting spending, you end up with a damaging deficit. "

(vi ska alltså inte glömma vem det var som med hjärta och själ var positiv till den formen av ekonomi fram tills.... ååååh, tja det här är första artikeln av Fukuyama som säger nåt annat än det han tidigare stog för)

söndag 12 oktober 2008

Kort Recap

Det är sent som fasen - vilket jag kan skita i. Jag jobbar inte imorrn, har tatt ledigt ... Jag vet inte hur mycket väl man kan säga om att "inte jobba" men det är som en våt dröm.

Har suttit och skrivit och ritat. Jag och pojkvännen har tatt en promenad och sen har jag suttit och skrivit på nördigheter på datorn medans han och en kompis Lingan (jag antar att hon heter Lingren) har suttit och spelat Shadow of the Colossus och nu sitter han och spelar gamla GTA ... Ett nytt styrkeuttryck har, på grund av ovan nämnda TV-spelande, sett dagens ljus:

"Men kuken i Lärjedalen också!"

Känner mig alldeles tillfreds med allt - konstiga rasister har sagt roliga saker på min blogg, Jörg Heider har inte återuppstått från dom döda som nån form av lederhausenklädd zombie och igår nördade jag mig med några vänner medans pojkvännen var ute i sus och dus (han skulle stå och skratta åt oss om han var hemma när vi nördade oss, så jag vågar inte riktigt).

För att illustrera mängden nörderi som försigick så tänkte jag använda den här fantastiska bilden jag hittade på internet. Jag vet inte vem det är men han är otrolig! Om inte annat kan det nog illustrera bilden jag har av killen som ska träffa Jörg i Valhalla också - undrar om det kan bli PK-högerns nya uniform? Tänk er att nån polare går förbi eller nåt och den där killen bara lite lojt rycker upp armen med en romersk hälsning och ett litet "hell seger"? Wunderbar som Jörg skulle sagt (han var också lajvfantast, om man ska tro bilderna)

Pinsamma Rasister

Det bara väller vidare av humor i Jörg Haidertextens kommentatorfält. Vinterbadaren, som driver den fantastiska bloggen Freesweden, klämde igår ur sig med ett:

"Förstår att DU behöver stavningshjälp din imbecilla Pk-lus!
Vi ses i Valhall Jörg!"


Stavningshjälpen han syftar till var en edit från "millennium" till "århundrade" i texten... Men det roliga är självklart hans fantastiska "Pk-lus" i kombination med "vi ses i Valhall". Pojkvännen skrattade som fasen när han fick höra om det - jag vet inte kanske jag är mer van vid att PK/offerhögern gärna drar till med lite populärhistorisk asatro och referenser därav och därför inte såg det roliga i det direkt, men visst är det kul?


Man kan nästan se honom stå där vid Ales stenar eller nåt, iförd nån form av lajvmundering, hemtjongat mjöd och titta drömskt mot horisonten och minnas det rena land som en gång fanns - kanske en liten tår när han tänker på Jörg Heiders bortgång, en fallen krigare, och så ett tyst: "Vi synns i Valhall, Jörg. Vi synns i Valhall" - det är en underbar dag när kristna framstår som enormt progressiva...

Skitsamma tänkte att jag ska göra en hyllningssida till Jörg Heider eller nåt där man ska kunna klämma in alla pinsamma hälsningar till den store ledaren.

lördag 11 oktober 2008

Min nya slogan...



Efter förra inlägget fick jag en kommentar som nästan fick mig att fnysa ut kaffe över datorn:
"De flesta har dock insett att negern inte besitter några högre emotionella gåvor, det gäller t ex förmågan att känna empati.
Låt oss gissa, ett vitt yttre med ett innanmäte bestående av neger. Stackars dig!"

(citat - Landet som Gud Glömde)


Det är ju faen helt fantastiskt! Seriöst jag skrattar fortfarande när jag läser igenom just:
"... ett vitt yttre med ett innamäte bestående av neger"

Det är ju faen en slogan på väg att hända:
  • "Ohyra - ett vitt yttre men innuti, krämig neger all the way!"

  • "Frasig Svenne, Bitig Blatte - Ohyra, när du behöver en tid för dig själv."

  • "När det börjar kurra i magen då tar jag fram min Ohyra, vitt yttre men fylld med härlig neger"

fredag 10 oktober 2008

Hallå Gud?



Themesong: "Another one bites the dust"

Killen som var påväg att slita Österrike in i det nya århundradet, det tjugonde, specifikt trettio år in på det tjugonde århundradet, är fet död!

Karln som var en av dom ledande kammarna på den nykonservativa, vagt bruna vågen som drar genom Europa har omkommit av bröstskador han tillskansat sig efter en bilolycka.

Det är ju självklart att man inte ska skratta åt att nån dör... eller jo förresten.

BRINN I NANGIJALA JÖRG!

(tack till Per för stavningshjälpen)

Åsikter



Themesong: "Oh What a World" (Rufus Wainwright)

Jag vill påpeka att dom åsikter jag har baserar sig på ett avståndstagande från moralism - vänster som höger, progressiv som borgerlig. Jag är inte intresserad av att föra en debatt som baserar sig på att en person är "ond" eller "god", där en människa vars åsikter svänger åt "höger" klassas ut på grund av dom åsikterna.

En människas åsikter, enligt mig, dikteras överlag av omständigheterna kring den här personen. Hur hon växte upp, vilka hon umgås med, vad hon gör eller hur hon definieras.

Bill Gates är inte ond. Kamprad är inte ond. Hitler var inte ond. Alla dom här personerna utför vad dom anser är "det rätta" utifrån dom förutsättningarna dom hade. Man kan ställa sig och hålla ett apolagetiskt tal till alla dom här personerna där man förkunnar deras bakgrund, deras varför och hur. Men varför göra det?

Det finns en briljant litet experiment, som ni alla antagligen hört talas om: Stanford Prison Experiment, som utfördes 1971 på Stanford Universitetet. Jag ska inte tråka ut er om detaljer - ni som inte vet vad det är, kan ju alltid klicka er vidare på länken - men det kan sägas bevisa hur en fängelsevakt/fångpopulation skapas och hur deras beteenden brutaliseras av omständigheterna. Självklart har den oftast används som en kritik gentemot fängelsesystemen, men den funkar lika bra för att förklara just den effekt där omständigheterna definierar och utformar åsikterna hos en människa.
Vi vill gärna dömma ut en gnidig VD som plockar ut enorma summor i bonus när han i samma veva sparkar en hel fabrik och det är ok - det ska man självklart göra. Men inte baserat på att han är "gnidig" eller "ond". Han agerar som han förväntas göra och kan inte agera på ett annat sätt - inte utan att förlora sin position.

Effekten, vi kan kalla den stanfordeffekten (för att ge den en officiell air), skapar inte bara åsikterna genom omständigheterna men den skapar också en social sitts där man, om man inte delar åsikterna förskjuts från den socala klick man tillhör till en annan, i experimentet den andra gruppen (från fångar till fångvaktare (dom lydiga/dom som golade) eller från fångvaktare till fångar (dom som stöttade fångarnas sak)). Om VD'n hade agerat annorlunda hade han visat att han inte höll med sin omgivnings beteenden eller krav och det hade gort sittsen omöjlig för honom. Hans plats definieras av hans åsikter i handling precis som omstädnigheterna och hans plats deinierar hans åsikter.

Det är när möjligheten att välja mer fritt kommer in som problemen hopar sig. Det är först då ideologin som en fritt flytande entitet ges utrymme.
Ett ideologisk val enligt mig är när man tar ett beslut om handling, helt kopplat till sin ideologiska ståndpunkt och helt frikopplat från alla omständigheter (eller så frikopplat som det kan bli). Det är enkelt att vara djurrättare extraordinaire om man har råd att välja bort McDonaldsluncher eller säga nej till päls, läder och mjölkprodukter i alla dess former. Det är enkelt att prata om sin kropp som ett tempel när ens position tillåter ett sånt uttalande och möjligheten att behandla den därefter. Dom utan förutsättningarna till ett sånt val; som tillhör grupper där såna val är uteslutna och inte socialt accepterade, eller som saknar den ekonomiska friheten att ta ett sådant beslut; har det ofta värre. För dom "sitter det längre in" och därför kan man se hur mängden veganer, träningsfanatiker eller djurrättare ofta sjunker med samhällsklasstillhörigheten.

Med det inte sagt att alla durrättare till överklassen. "Drugs are often the same as Chemicals but that doesn't mean Chemicals is the same as Drugs"

En viss grupp ges mer utrymme att välja, att svänga och det är dom som hamnar i mellanskikten. Dom akademiska, dom välborna, dom utanför borgerligheten men inom en stabil ekonomisk grupp.
Deras beslut tas oftast genom ett ideologiskt ställningstagande där dom går igenom vad dom anser är lämpliga åsikter och väljer den dom föredrar för stunden. Men inte ens där är valet helt fritt. Dom förväntas uppehålla en viss form av borgerlig (i det här fallet menat som "övre medelklass" istället för "högborgerlig") moral och dygd. Dom ska kunna justifera sina åsikter med och genom en annan grupp åsikters specifika termer och krav. En åsikt kan dömmas ut som "antidemokratisk" (vilket, när man gräver i det är en åsikt som på nåt sätt inte konformerar sig till rådande demokratiska norm), för "radikal" eller aggressiv.
Dom här åsikterna måste då mjukas upp så dom kan klämmas genom det såll som moralen kräver. Det är då åsikter som "jag är kommunist men bara i teorin" dyker upp. Man vill ta till sig vad man anser är en uppsättning kommunistiska ideologiska ståndpunkter men man tillåts inte helt fullt och därför mjukar man upp dom lite för att fortfarande få behålla sin sociala position.

Det är först inom den här gruppen man kan tala om "ondska" och "godhet", fast då i termer som "idioti" eller "chocksökande". För vad annars kan man kalla en vitsminkad grabb som talar om hur "ond" han är? Eller en tjej som vill förkunna hur ball och radikal hon är genom att ställa sig och hylla Usama Bin Laden?

Men överlag och för resten av oss är våra åsikter som mest en tunn hinna vi lägger över våra handlingar. Vi är där vi är och vi väljer av nöd det vi behöver. Vi kan markera dom hur vi vill, en företagsledare kan kalla sig marxist även om hans handlingar talar annorlunda och en lagerarbetare kan kalla sig Moderat trots att han hela tiden bevisar motsattsen.
Ideologi blir en titel eller ett klädesplagg man tar på sig men innanför är det samma gamla kropp. Det är därför man i kristider kan se borgerliga som ställer sig på barrikaderna med en röd flagga eller uttalade "socialister" sparka majoriteten av sina anställda till fördel för en bonus.
Deras kläder passade inte den kropp dom hade helt enkelt.

Liberalismen hamnar ofta här eftersom den baserar sig på förhoppningar och önskningar istället för verkligt handlande. En liberal plan för att bekämpa ungdomsvåld kan vara att säga "Jag är emot våld!" eller att alla ska ställa upp på den åsikten, trots att alla redan gör det. Liberal och borgerlig rättsäkerhet är grundmurad i åsikten att "lagen ska vara lika för alla" helt utan ansträngningar att se till att verkligen är det. Efter att man önskat det är ämnet avklarat och alla protester däremot kan hänvisas till den enskilda förhoppningen.

Det är där vi hamnat. Genom att demonisera folk av en annan åsikt gör man sig en enorm otjänst genom att skapa ett debattläge där en människas ideologi är ett "välja och vraka". Där man skiter i omständigheterna tillfördel för en debatt som enbart rör sig i en borgerlig sfär. Man accepterar den tanken på hur verkligheten är utformad för att inom den och med dess egna argument försöka motbevisa den - vilket är omöjligt.

Samma sak gäller homosexualitet enligt mig. Jag kan argumentera hur mycket jag vill med stockkonservativa kristna men sekunden dom säger att Gud är emot det är det kört. Genom att diskutera deras Guds önskningar gör jag honom verklig och jag ger mig in i en debatt där dom, dom religiösa, har tolkningsföreträde. Om dom vill kan dom säga att den heliga rosa hästen sagt att bögar ska dö och jag kan aldrig argumentera emot fria fantasier utan verklighetsförankring eller ens krav på verklighetsförankring.

Vi måste lära oss att särskilja på ideolog och verklighet, på moralism och sanning. Våga ta i, diskutera, vara del av folk som har en annan åsikt eftersom vid en punkt kommer deras rätta färger visa sig och om dom då visar sig vara nåt annat än det du trott då är det så det är - men tills dess så måste man se pragmatiskt på det hela. Vad vill du uppnå? Om det inte hindras av en annans metod att nå det så är det väl ingen fara att vara en del med dom? Vi samarbetare ju allt som oftast med ickevåldare bland annat och deras position är ofta diametralt motsatt våran?

Med risk för att göra mig själv till ett exempel så tycker jag, av erfarenhet, att många trots färgen på deras fana, vill ungefär samma sak. Problemet är väl att dom liberala helt enkelt inte vet hur man ska uppnå det eftersom dom är och förblir en idealism och till den punkt då vi säger tack och adjö till våra egna idealister, dom för vilka åsikten väger tyngre än verkligheten, är vi lika goda kålsupare.

Problemet med Snutar







Bara ett kort inlägg efter ett komihåg jag hade. En hetsk debatt med morsans gubbe en jul kring problemet med snutar. Kalla mig klychig men jag har alltid haft problem med en beväpnad paramilitär som man gång på gång sett sig bete sig som svin.

Detta anknyter självklart med det tidigare inlägget. Jag minns inte dom gånger jag haft med vettiga snutar att göra - även om jag gjort en poäng med att alltid säga att:

"Det här landet behöver fler poliser, problemet är att det är så jävla många snutar"

Jag minns snuten Max i Göteborg som var platsbefäl under en av dom småstrejker som SAC gjort sig så berömda för där hans kommentar var att dom skulle "gå in och krossa" oss som stog där. Eller snutarna i Fosie som ansåg det lämpligt att pepparspreja stillastående tysa strejkvakter och där försöker till kommunikation möttes med ett "håll käften" från snutens sida. Jag minns en telefon med sms-minne som tappades i Malmö av en snut. Undrar om han minns?
(för er som inte vet så fanns där på hans officella telefon en debatt kring vartv han och en annan snut skulle ta en misstänkt för att se till att dom inte skulle kunna höras när dom gick över honom. Dom beslut sig för ett industriområde eftersom ingen är där på kvällen som bryr sig om skrik)

Jag minns Salems borgerliga kommunfullmäktige som skrek när han såg vad snuten gjorde med en grabb i tonåren som fastnat mellan dom.
"Nej nej det här händer inte i Sverige!" var grundbulten, men eftersom han nästan grät så var det inte så klart. Dagen efter hade han tydligen glömt det som var kvar av pojkens ansikte när snuten gått över honom.

Jag minns mitt första riktiga möte med snutar. När dom låste fast en kompis i en portuppgång och gick över honom med batonger och kängor. Flera brutna revben, en utslagen tand, blåmärken och blödningar. Han brukar säga att snuten slog han röd eftersom han röstade på folkpartiet och enda orsaken att dom tog han var för att han hade dreads och gick förbi en av demonstrationerna vid Eu-toppmötet 2001.

Jag minns när min plastlillebror togs av snuten under en demonstration när han frågade varför dom stillastående snutarna tejpade över sina hjälmnummer. Dom slet in honom i slaktarbilen och körde iväg med honom framför hans dåvarande flickvän och hennes kompis som pluggade till polis, snopna och chockade miner. Men det var inget mot det svar dom fick när dom gick till Stampgatan för att kolla om han var gripen. "Nej sånt händer inte i Sverige, han måste begått ett brott" sa hon bakom disken. Trots att hennes polare sa att han pluggade på polishögskolan och sa att han kunde vittna till min plastlillebrors fördel så var svaret det samma. Han kunde inte blitt tagen utan att ha gjort nåt eftersom det händer inte i Sverige.

Hur ofta har man hört den?

Misshandel, hot, rån, antastningar, våldtäkter, trackasserier - allt döljs under en ideologisk hinna av att sånt inte händer här.

Men man ska inte glömma dom bra poliserna för det. Dom som verkligen hoppas att dom gör en skillnad - en positiv sådan - jag tänker på polisen som under rådande kravall slet av sig hjälmen och gick genom Konsum på Avenyn. Eller platskommendanten som på Järntorget fick order om att "krossa och bryta" en stillasittande ickevåldsdemonstration sista dan av EU-toppmötet och då ljuger till svars att han redan öppnat avspärrningarna och att folk gått.

Det finns säkert tusentals exempel på det med

Minne och Världsbild



Themesong: "X-ray Eyes" (Randy)

Klockan är 13:37. Jag och en arbetskamrat kollar in tiden och så säger jag "Faen varför är det *alltid* 13:37?" och han klämmer in med att han också märkt att det alltid är den tiden när man kollar på klockan.
Utefter det diskuterar vi hur det kan funka med det mänskliga sinnet - det faktum att eftersom både han och jag är nördiga nog för förstå innebörden med 1337 gör att vi lägger den tiden på minnet. Vi kommer inte ihåg alla dom gånger vi tittat till klockan och sett att den är 14:15 eller 10:01 eftersom det inte bär lika mycket vikt. Eftersom vi inte lagt dom stunderna på minnet, minns vi dom inte och när vi då jämför rådande upplevelse med vårt mnemoniska referensverk så blir det som om den enda stund som nånsin inträffar är just klockan 13:37.

Från det glider diskussionen in på hur den här effekten påverkar andra saker runt oss. Hur vårt beteende formas efter dom små missvisande minnen vi har när dom jämförs med samma detalj när den utecklar sig och ettt sånt här "repeterande" händelseflöde utvecklas. Vi minns att en arbetskamrat "alltid" fiser ljudligt efter lunchen - även om han säkert bara gjort det en gång av tio. Man minns nog dagar där lunchen rundas av med att en vidrig doft sprids runt i lunchrummet när man ska käka.

Därför är det inte underligt att dom politska reaktionära eller konservativa ser sig själva justifierade i in tro att vänstern består av antingen flummiga afrika-dans-kurs-gående batikinsvepta hippies, kulturkoftormed ironiska glasögon eller tonåringar med permanent maskering och en gatsten i ena handen.
Dom skiter i alla teoretiker, fackligt aktiva, politiska aktivister över 30, nära släktingar med vänstersympatier, eller den stora satans skaran folk för vilka Marx inte är så mycket en teoretiker i bokform som en okänd företrädare för en världssyn som dom i stort tror att dom är mer eller mindre ensamma om.

Den senare kategorin är mer vanlig än man tror. Jag brukar räkna på ungefär en på fem på en arbetsplats tillhör kategorin folk som skulle bli djupt chockerade över att deras åsikter sammanklingar perfekt med en tysk gammal ekonomisk filosof och tillika en som dom hört så mycket ont om.

För det är där vi är. Vi har låtit borgerlighetens minne diktera upplevelsen av vad världen är och ofta vad vi är (jag pratar nu inte exklusvt om vänstern utan om folk som slåss för sin rättvisa). Eftersom man gärna vill höra det man redan vet är deras tidningar fyllda med två sorters nyheter kring den mängd människor som "inte är höger": gulliga/skrattretande feel-good-projekt utan framtid eller vansinniga kravaller utan orsak eller förklaring. Och den felaktiga världsbilden propagerar sig själv.

Klockan börjar aldrig och slutar aldrig vara 13:37.





Förklaring: 1337 är ett begrepp inom gamla nördiga datakretsar som syftar till ordet "leet" från "elite". I "Leet-speak" (ja det är fånigare än du trodde) så ersatte man ofta bokstävera med siffror. 1337 blir då ett litet l, två bakvända E'n och ett något underligt format T.

Angående tankeproblemet: det enda vettiga sättet att komma ur det här problemet är tvådelat. Man kan antingen ignorera all press, alla kommentarer och debatter kring sina handlingar. Men det är bara positivt om dom i sig skapar något bestående som är mer relevant än pr-frågorna som kan uppstå.
Det andra är att själv särksilja debattören från dennes åsikter. Ta exemplet Sanna Rayman eller hennes kollega Per Gudmundsson - i deras bekväma debattområde förvandlas dom snabbt till det dom förväntas vara, konservativa debattörer. Att kräva av dom att vara något annat är som att säga att jag som lagerarbetare ska sluta lyfta prylar. Deras roll skapas av det dom förväntas vara, inte nödvändigtvis av det dom är. Särskiljda från den rollen blir dom helt normala människor - kanske med åsikter - men med åsikter man kan debattera. Särskiljt från sin talarstol blir personifieringen av åsikterna, den politiska vox dei (om man ska svänga sig lite), bara en verklig person.

tisdag 7 oktober 2008

Verklighetsfrånvända Journalister Spekulerar



Themesong: Der Heimliche Aufmarsch (Ernst Busch, DDR's gamle folkpoet)

Sanna Rayman och SvD's ledarskribenter har bestämt sig. Genom sin position från ett Stockholm som ingen känner (inte ens Stockholmarna) har hon beslutat att det ligger något i grund underhållande i att folk gärna vill behålla sina jobb.

Hon fasas självklart över att när volvoarbetare i Göteborg fick prata med arbetsmarknadsminister Littorin via filmkonferans (tydligen vill hn inte vara allt för nära dom) började dom:
1) Ställa krav och inte bara nöja sig med hans beslut från ovan
2) Uppvisa en för henne och Littorin främmande åsikt
3) Prata Göteborgska

Från detta vill hon hävda att det mest närbesläktade hon känner till är Weiron i ottan - stalinisten från Götet. Så chockad är hon och SvD att dom vill raljera över det, inte bara en gång utan två. Så överraskande är det att folk alla inte mangrannt satt sig på knä för att sutta borgerlig dase att det här i sig är nåt roande för henne. Hur satans förvirrad och isolerad får en journalist vara innan hon helt förlorar sitt värde som samhällsdebattör och bevakare?
Har hon missat att den borgerliga politiken inte vart den stora frälsaren för alla där ute? Har hon missat att Volvo, liksom liknande industrijättar, agerat säkerhetslina och lackmustest för ekonomin i en mängd orter och att det därför är (även ur ett snålblåsigt socialdemokratiskt och mesborgerligt perspektiv) naturligt att beskydda sitt jobb där?

Har hon missat att alla inte delar hennes vurm för den nya arbetsmarknaden utan letar efter den trygghet dom en gång kände? Fine det är bittert att det ska vara i en form av tillbakablick till ett folkhemssverige som aldrig egentligen fanns - men ffs tror hon att deras utgångspunkt för att vilja förstatliga Volvo ligger i ideologin och inte i det praktiska?

Det är så illa det är för Sanna - för henne är lyxen möjlig att välja ett evigt ideologiskt beslut. Hon kan välja och vraka men för dom av oss som saknar den möjligheten tar vi beslut efter vad det är som vi tror kommer gagna oss - inte en gammal våtdröm från 74. Inte underligt att hon missar det...

Men för att kontra, hon tycker dom liknande Weiron i Ottan - jag tycker hon liknar Johan Rheborgs Stockholmsmantrapersonlighet och bevisar Magnus Betnérs slutkläm här:

måndag 6 oktober 2008

Ohyra, Back Due to Popular Demand!



themesong: Back in Black (AC/DC)

... eller så populärt var det inte - en person undrade vart jag var och vart jag tatt vägen - men jag är en crowd pleaser, service minded och "if you can lean you can clean" och allt sånt.

Senaste tiden har jag spenderat med att jobba som en gris mer än att sitta framför en dator. Det enda jag gör är att, som mest ladda ner filmer och TV serier (förlåt Nicklas) och sen titta på dom medans jag somnar... Nånstann där inne i mig bor det en Auto-Marxare som fnyser nedlåtande varje gång jag drar mig till sängs först vid fyra på eftermiddan och sen vid elva på kvällen för att stiga upp 04.30 nästa morgon. En liten otrevlig karl som undrar vart den där spexige killen tog vägen, han som var uppe till sent som satan och kom till jobbet i halv koma - eller för den delen varför denne någon skaffade sig ett jobb ens.

Vad ska jag säga? Jag var ung och behövde pengar.

Men jag brukade inte vara så här trött. Seriöst, aldrig nånsinn. Jag tror att det kan ha att göra med två saker: min ålder, är den största kategorin. Jag är inte 21 längre (lägg på ett satans decennium och få dom verkliga siffrorna) och även om det inte är nån ålder att klaga över så är det inte utan att man märker en nedgång i energidepåerna. Den andra detljen är att mitt jobb numera innehåller inte bara den fysiska aspekten. Jag bär inte bara utan numera ska jag utföra mer sysslor ("få mer ansvar", vara "flexibel" och "en tillgång" som det heter på nysvenska) jag ska planera, jag ska strukturera, jag ska sköta sälj-liknande prylar mot företag. Visst det står fortfarande "lagerarbetare" i mitt kontrakt och jag får en lagerarbetares lön - men det är ju det "flexibilitet" handlar om.

VÅR förmåga att GE och DERAS förmåga att TA.

... och passar det inte är det bara att hitta nåt nytt. Jo, jag tänkte det först och sen inser jag att "i helvete heller". Ska en annan stackars sate hamna i min grej sen? Varför inte arbeta för att få det bättre NU istället för att sätta sin förhoppning till en annan slavdrivare... eller åtminstonde försöka jävlas lite?

Men knulla det där nu - faen får väl lära mig att skriva kortare inlägg eller nåt? Jag har alltid haft svårt att hålla käften när jag ska prata så det händer att man pladdrar på - jag ska försöka fatta mig kortfattat under den tiden det tar för mig att hitta ett bra sätt att ducka jobb. Automarxaren i mig jublar

Skriver ett nytt inlägg imorrn...