Ännu en "nyhet"

Tydligen så är folk som lever i utvecklade länder och med bättre ekonomi lyckligare. Jaha? Var faen itne det självklart? Jag menar jag har ett vagt minne av en behovsstega som diskuterades lite i skolan och som på nåt sätt känns som 101 i psykologi där man ser till praktiska behov som om dom inte mötts gör dom mer teoretiska behoven irrelevanta. Vilket är lite orsaken varför jag tycker kapitalismen bör tllåtas sprida sig i u-länder (under lite låsta premisser självklart eftersom kapitalägare har en tendens att vilja skända alla dom kommer över) då den är enormt effektiv i att bygga produktionsmedel, infrastruktur och andra för välfärden relevanta saker. För att inte nämna slita bort ett samhälle från nån form av agrar livsform och ut från medeltiden...

(Kinas nya riktning pekar rätt klart mot relevansen i det här. Såg en spännande dokumentär där den franske speakern uppenbart hade missat några grundbultar i den marxistiska historiematerialismen när han lite förnöjt upprepade ordföranden i det kinesiska kommunistpartiets ord att kommunismen kräver kapitalismen)

Vi ska väl alla komma ihåg Marx skepsis inför en Rysk Revolution? Att hoppaöver Kapitalismen var tydligen inte poppis med den gamle skäggapan heller - nåt som Lenin verkar ha spenderat flera år med att förneka.

Skitsamma, SvD's ledarsida göttar sig lite i att man äntligen kommit udnerfund med nåt som alla andra redan visste (för är det nån därute som levt i nån form av fattigdom osm tyckte det var precis lika roligt att vara pissfattig som det är att ha deg?). Dom slänger in en liten kläm där dom påpekar att "Debattörer på vänsterkanten har menat att tillväxt inte skapar välbefinnande..." vilket är helt i sin ordning.

Det finns för satans många fattigdomskramare inom den populistiska vänstern som ofta efter ett besök i Indien eller annan pesthärjat, fattigdomsbetyngt ställe kommer tillbaka med en salig min och kommentarer som "dom e så glada där nere, trots att dom e så fattiga - för att dom är så fattiga" (seriöst jag har hört den där kommentaren själv därav citationstecknen)...

Hur satans efterbliven får man vara när man tror att fattigdom = lycka? Det är lite som att åka till Somalia under värsta torkan och återvända med orden "Du ska bara veta hur glada i mat dom är där nere". Eller se religion som en frälsning för dom utsatta eftersom folk vars nuvarande liv suger gärna vill hoppas på ett bättre lvi efter döden.

Fuck that.

Men sen kastar dom en en liten sideswipe från den yttersta högerkanten med sina logiska hopp och missar: "...utan tvärtom sagt att omfördelning från rika till fattiga varit den bästa lösningen."

ehm ja?

Hur satans korkad är man inte här när man ser utveckling och omfördelning som två sidor av samma mynt? När vi lever i ett av dom mest utvecklade länderna i världen och trots det har majoriteten av våra tillgångar, vårt ekonomiska ledarsap (som ofta trumpar politiska diton) och mediala makt uppbunden hos en tiondel av befolkningen och större delen av den makten uppbunden hos den rikaste enskilda procenten. När svält, hemlöshet, utslagenhet och maktlöshet är en realitet även hos oss och vår utvekcling till trots - hur kan man då missa att utveckling i sig inte är en allösning, en alkemisternas sten som per automation löser llt?

Om jag tar över makten över jorden förbättrar produktion och vidare strukturerar upp allt på mer effektiva sätt men sen behåller det för mig själv - ska det vara lycka för alla andra?

Eller är det tanken på trickle down theory - den här jävla lögnen som den moderna svenska borgerligheten helt enkelt inte verkar kunna släppa trots att majoriteten av deras meningsfränder verkar ha lyckats med det.

Är lycka att se dom skulor som ramlar av våra ägares festbord bli fler? Är det den framgångsrika utvecklingen man pratar om?

Per Gudmundson, hade det inte vart att maximera lyckan att inte bara utveckla så att alla kan fylla sin behov enligt botten av behovsstegen och sedan skapa en situation där alla har möjligheten att fylla dom högre behoven genom en mer egalitär fördelning av dom tillgångar vi skaffat oss?

Talar inte SCB och OECD's undersökningar i ämnet, sitt klara språk - när det välstånd vi har skapat oss i det här geopolitiska området bevisligen inte kommer mer än en 10% minoritet till verklig gagn? Om välstånd är lika med lycka - borde det inte göra fler lyckliga om vi alla fick ta en större del i välståndet vi ändå gemensamt har producerat?

Eller viker din ståndpunkt där? Är det här nåt genomgående drag för populärliberalistiska debattörer att dom aldrig vågar följa sina idéer och argument till sina respektiva logiska slut? Att när texten börjar glänsa rött tystar man och sätter punkt?

Knulla popvänstern för deras vurm för fattigdom och misär. För deras hets kring organisationer och ledarpersonligheter. För deras vaga hat kring kapitalismen men smörande inför allt som är emot detta. För deras nära på religiösa beskrivning av vad som är en ekonomisk modell och historisk epok som "ond". Knulla det gänget.

Men man ser snabbt att pophögern är lika goda kålsupare med deras flumiga "common sense" argument och retoriska feghet.

Jag vill hitta andra klassmedvetna debattörer som också vill hylla vår nuvarande regerings tandvårdsreformer. Jag vill hitta borgerliga debattörer som inser den enorm hjältebragd som socialdemokratin utfört för kapitalägarna genom att förhindra upplopp, vilkda strejker och revolter till fördel för minimala reformer (och revolutionära socialister som erkänner nyttan i dessa reformer för arbetarklassen). Jag vill prata med andra socialister som inser att gott/ont är irrelevant när man pratar om ekonomiska system som inte fastnar i en emotionell tolkning av en historisk epok. Jag vill prata med borgerliga som inte ser sin politiska subkulturs nav i att dom "är dom intelligenta, vänstern är dom emotionella".

Blockpolitiken tråkar ut mig antagligen - vad som är vitkigt är vad dom kan ge mig.

Som den gamla slagdängan går "det handlar om klass, vänstern är sekundär"