För ett år sen och lite mer gick farsan ner i sjuksängen för att inte verka kunna gå upp igen. Ekonomiskt är det fortfarande back på den fronten. Har gått igenom en massa skrifter han präntade ner en gång i tiden och tänker hur mycket vi delar språk, humor och lynne vilket inte känns så där tokpepp direkt.
Är glad för allt flyttande men stressad, förbannad på mig själv för att jag blir så snabbt arg på mig själv när jag blir stressad (Moment 23 typ, lite bättre än 22 men klart sämre än 24) vilket jag inte tycker sambon ska behöva ta. Numera om jag blir arg på mig själv eller så tar jag en promenad, bara vara för mig själv ett tag och jogga en bit eller så för att bli av med överskottsenergi.
Allt grävande igenom gamla papper och sånt man sparat kräver ju att man läser igenom dom, igen. Man ska tänka igenom skiten, igen. Man ska tänka på hur länge sen det var man orkade pallra sig till honom, igen. Vid det här laget räknar vi i månader som går innan jag kommer och hälsar på honom - månader som liksom sveper förbi med ursäkter och mesiga orsaker varför man inte går och hälsar på honom. Så med jämna mellanrum så dundrar skuldkänslorna iväg, man blir arg på det hela, igen. Sen skriver man av sig här, igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar