Språklig Förbistring och "Hej-hej-på-dig"

Vid Majvallens station i Göteborg finns ett litet närlivs som drivs, som seden kräver, av ett par herrar från mellanöstern. Jag tror Iran.

Jag har vid flera tillfället handlat lite saker från deras butik - cigaretter, läsk, det vanliga - och stött på en av deras gemensamma egenheter. Deras totala missbruk av hälsningsfraser. Att komma in i deras butik är som att möta en nära vän eller släkting som gärna vill hälsa en gott men som egentligen är totalt ointresserad av din sida av släkten. En loj men manisk strid flod av "hallå, hejsan, hej-på-dig, hejsan" (citationstecknen är korrekt ditsatta - det var exakt dom orden han hälsade mig välkommen med detta är alltså inte överdrifter). Lite med samma ton som dom sista puffarna luft som suser ur en vidöppen ballong.

Min gissning är att dessa artighetsfraser inte tillkom av nån form av önskan att vara underdåniga utan mer av att vara... tja, inte "som alla andra" (alla andra verkar bespara sig med ett styck "hallå") men åtminstonde vara lite snarlika alla andra. Ett sätt att finna sig i det inte allt för invandrartäta Majorna och integrera sig själva genom att lägga till sig med nåt så Gôtlaborschkt som ett stadigt "halloj". Om man sedan inser att man är och förblir till utseende Iranier så kankse man vill väga upp detta genom att integrera sig ännu mer, flera gånger mer, ungefär fem-tio gånger mer. Funkar knepet en gång borde det ju funka in perpetuam... ad absurdum är nog passande att dra till med också (pojkvännen berättade just att han vid ett tillfälle var där och fick ett stadigt "hej-hej-på-dig" uttryckt i ärlig, om något trött, sinneslag under hela sitt tio minuter långa besök, när välkomnstfraserna bara bryts för att önska nån adjö har man antagligen tagit i för mycket).

Jag är lite kluven inför dom här välkomnande herrarna. å ena sidan vill jag gärna göra mig lustig på deras bekostnad genom att kolla upp exakt var dom är ifrån (för "Iran" är egentligen ett hugg i luften), lära mig tre fyra passande hälsningsfraser på (om det nu är) persiska och sedan ge tillbaka med samma mynt. Varje "hej" repeteras med likvärdig fras.
Å andra sidan är jag ändå jävligt imponerad av att några är - efter att ha bytt livssitts i någorlunda vuxen ålder, lärt sig ett nytt språk, riskerat en massa genom att öppna en butik och antagligen bemött sin släng av rasistsleven - beredda att göra en så enorm ansträgning till integration som dom gör (och inte som jag skulle gjort kallat alla svennar som kom "fittluder" på... om det nu är persiska).

Däremot...
Om man vill ha ett argument mot kulturell likriktning så är det väl i dessa två herrars hälsningsfraser man kan finna det. När den allmäna hetsen till ett homogent beteende i samhället är så enorm att man tvingas dra till sig med det samhällets mest löjliga klämkäcka fraser för att vara lite delaktig är det klart nåt som är fel.

Sen är jag ingen ivrig anhängare till Mångkulturalism... alltså jag är inte en sån där patetisk "nationell" eller "patriot" (vilket betyder att du är för feg för att säga och göra dom sakerna du gör och pratar om i ditt pojkrum eller på internet mer officiellt) som ser all annan kulturell yttring som ett hot mot ens ege nationella kultur. jag är ingen anhängareav idén att vi alla bär på en egen självexisterande kultur som i alla lägen måste hållas separerad. Jag tror att vi är klumpar med kött som har en samling beteenden för att dom hjälper oss i vårt vardagliga liv (om det nu är för trygghet eller som en del i vår kommunikation är en annan femma)...

Jag tycker bara att det är jävligt sjåmigt att bli påmind om sin enorma svennighet och den potentiella rasism andra läser in i mig att dom känner sig manade, som för att lugna mig, att repetera "tjena, hej, hur mår du, hejsan-hejsan, hallå där, goddag, hej-hej-på-dig" tills jag gått... jag hoppas att när jag stänger dörren med ett pling så får jag ett "sug getkuk svenne-as" i nacken på persiska... eller vad det nu är