Om man ska vara lite självkritisk så här på kvällskviten ... och det ska man har ju just läst på Lodenius blogg där jag får reda på att jag antagligen har universitetsstudier bakom mig, är arbetslös eller har ett schysst kneg. Ok jag är alltså senast jag kollade utan högskolepoäng, inte arbetslös och enligt anställningsbeviset "Truckförare/Lagerarbetare".
Vidare får jag veta att jag är av samma skrot och korn som nazisterna och att min målsättning är att spöa upp poliser/nazister och dylikt... tydligen blondinbella med, vad vet jag?
Har hon missat att jag vill spöa upp henne? Är det nåt som gått henne förbi att om jag sitter me prickskyttevapen utanför ett fik där prominenta journalister på aftonposten inmundigar sin chai-latte, inte faen kommer jag sätta kornet på möjliga nazister när hon sitter där. Får jag fortfarande räknas som en del i den autonoma rörelsen?
Är jag fortfarande antirasist om Nyamko hade strukit med lika kvitt som Anders Borg? Får jag säga "neger" och fortfarande klassa mig som det?
Jag hoppas inte det.
Antirasism, precis som djurrätt, kampen mot homofobi, kampen mot religionen, miljökampen, precis som feminism, precis som kampen för ett fritt Burma, precis som kampen för ett fritt Kina har kidnappats. Alltihop.
Jag vill inte vara snubben med tusen minikorståg och jag ställer faen inte upp på dom. Nyamko är inte bättre för att hon har mer pigment - jag skiter väl i henne? Anna-Lena är väl inte bättre i min värld för att hon har fitta istället för kuk? Om min sexualitet (är jag medelklass för det Anna-Lena för då tror jag att jag har en till "lika goda kålsupare" teori du kan använda dig av, dig/SD/gamla KPML(r) - jag kan vara källan! Du vet, namnlös källa, anekdota bevis, det är ju rakt upp i din allé)... om den förväntas vara en kundgrupp, ett hopp om en särskilnad från alla andra - varför ska jag ställa upp? Jag vill inte rädda världen som delaktig i en consumers revolt...
Vänstern är död Anna Lena, vi är framtiden. Vi som skiter om det står vänster/höger, eller vilken bokstavskombo det är som dinglar mellan paranteserna efter ditt namn, vi som helt enkelt inte orkar bry oss om skattelättnader, vi som inte är LO's drivna topp utan antagligen dess lydiga svans. Vi som bara är satans trötta på skiten...
Skillnaden är mellan dom som är hoppfulla och dom som inte är det - på mitt jobb är uppdelningen solklar. Dom som gett upp eller inte orkat ens brukar rösta på sossarna med ursäkten "tja vadfaen dom vinner ändå" eller "har jag alltid röstat på" och svaret på frågan varför är vanligen "jag vet inte ... uhmmm". Nu burkar jag mest fråga varför man ens röstar, men wtf.
Bara för att klargöra, jag hatar inte Anna Lena - jag vill inte ens skjuta henne - varför det? Hon är ett hinder eftersom hon som skribent, författare och kulturpersonlighet tjänar på det samhälle hon kritiserar - hon är en del av det till fulla. Men om man känner poänglösa idealister rätt så behöver man bara visa upp en svältande labradorbebis för henne och så byter hon åsikt... igen...
1 kommentar:
Brukar ofta bli jävligt försiktig såfort nån basunerar ut att de är,. så att säga.. "vänster". Allt som oftast verkar det för dem handla om nån slags diffus solidaritet gentemot folk de typ, ja, tycker synd om men egentligen inte har någon koppling till och/ eller gärna skulle vilja identifiera sig med.. Det handlar ofta om att säga rätt saker, handla rätt saker, gå på rätt grejer och lyssna på rätt musik.
Bodde ihop med en person som var av den här sorten.. Hon var rätt chill visserligen, men det kunde kännas jävligt provocerande med alla dessa dyra jävla rättvisemärkta matvarorna o indiska vaser o skumma mattor.. fattar inget iaf.. Det går tydligen bra att handla rättvisemärkta prylar från en butik som behandar personalen som skit och inte betalar lön som de ska osv. Men sålänge varorna kom dit rättvist (rättvis kapitalism? oxymoron..) från arbetarna i soligt-land så spelar det väl ingen roll hur arbetarklassen här hemma behandlas. Skevt.., men det säger ju en del om vem som är kamrat och inte, och vart fokus ligger. Mitt fokus ligger iaf inte på att stilla mitt samvete med dyra o rätta grejer. Moralism, tycka-synd-om-skit, helig aktivism o annat trams.. Köp dom där dyra bananerna, visst, fine inte mig emot egentligen, men se fan inte ner på mig för att jag handlar den billigaste skiten för att man måste.
Äh, jag vettefan..
/t
Skicka en kommentar