Djuren som ofta faller in under beskrivningen ohyra är dom djur som utgör oss. Vi människor. Vi skapar premisserna som nära inpå kräver deras existens och äcklas sen över den samma. Vi dödar av dom i miljontals för att senare upptäcka att dom alltid finns där vad vi än gör och ofta är relevanta för oss. Dom är allt som oftast den ytterst sista länken i vår matkedja och paradoxalt nog oftast det högsta steget i en evolutionär stege.
Det som förvandlar en turkisk bergsduva till en flygande råtta är vulgäritet, vulgäritet och överlevnadsförmåga. Kan du skaffa ett par hundra barn under din livstid och lever av den dominanta artens skulor är du antagligen ohyra.
Men det är inte bara deras biologiska kvalitéer jag uppskattar det är deras litterära kvalitet eller snarare deras kvalitet som retorisk poäng. Dom är oss - ja kanske inte du, vad vet jag? - men den stora majoriteten av oss. Vi som oftast skaffar barn, är grundbulten till vårt samhälle och skapar dess mest basala förutsättningar. Vi som är det vanligaste av dom vanligaste även om vi är dom mest dolda då vi saknar relevans ur rådande estetiskt synpunkt sett. Vi är dom mest relevanta och poänglösa människorna i vårt samhälle. Vi får minst utrymme, minst rättigheter och minst erkännande - men vi ger mest, skapar mest, konsumerar mest och är flest.
Vi är stadsduvan som haltar runt och äter det som bjuds och äts av den som vill. Vi är råttan som dold av mörkret gör vad som krävs, för att mätta sig. Vi är kackerlackan som aldrig, vad ni än gör, kommer försvinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar