Karl-Bertil, Blondinbella och AFA

AFA gör ännu en räd

Themesong: Mina Herrar som Räknar Profiten (Dan Berglund)

Än en gång uppmärksammar pojkvännen mig på nåt som händer i mediasverige (blivande bibliotekarier kanske gör sånt här instinktivt?). I detta fall blondinbellas (<--- varning länk till överklassblogg!) text kring Karl-Bertil. Jag kan bara anta att hon tänkte gå i klinch med Åsa, se nedan, och hennes text kring Karl-Bertil. Blondinbella som politisk debattör är ingen vacker syn men den målar en jävligt tydlig bild över den Svenska Överklassens åsikter och tankar kring ämnen som "klasskamp", "välgörenhet" och "egendom".

Hon är helt i det klara att Karl-Bertils handlingar är ett hot mot henne när hon fördömmer honom som tjuv och brottsling och att budskapet är allt förutom så där lite småmysigt kristet. Inte välgörenheten alltså. Man får gärna ge av sina egna pengar enligt henne, något Karl-Bertil borde gjort och sen gett bort. Välgörenheten är ju borgerlighetens trumfkort över alla: möjligheten att med lite helig min få ge "nåt fint" till dom mindre bemedlade (idioterna, enligt hennes gelikars åsikt. Vilket, har jag märkt, dom aldrig vågar säga direkt till ansiktet på en).

Hennes problem ligger i stölden, brytandet av lagarna, rekupererandet av egendom som rätteligen tillhör oss allihop. Karl-Bertil är en tjuv och en brottsling och ska ses som en sådan. Inte som protagonisten i en liten fin julskröna utan en härdad brottsling som genom stölden av en tändstickstavla visandes Bodens fästning förgör vad som skulle kunna ha varit en vänlig gest.

"... det var ju MIN tallrik!!!" Tykos ord i sagan ekar tillbaka uppifrån genom Blondinbella. Det är skitsamma om hennes bord dignar över - här ska inte komma nån och ta sig ton utan man ska stå snällt med mössan i hand och vänta på lite gåvor.

Från detta kan man dra slutsattsen att:
1) Välgörenheten är en för borgerligheten nödvändig handling i att den cementerar deras position. Att niga och bocka när dom ger oss vårt dagliga bröd är att förkunna deras roll över oss. Våra handlingar, när vi ska visa solidaritet med andra, ska vara stärkande, självorganiserande och utan kontroll eller bestämmande vad som händer med produkten. Ju mer vi lägger oss i det vi hjälpt till att skapa för andra, desto mer närmar vi oss välgörenhet och kastrerar dom vi vill hjälpa.
2) En handling som inte är inkluderande är ofta också en form av välgörenhet. Det är ingen poäng med att stjäla arton tusen kilo mat om man sen ger bort den med en rosett. Visst behövs den, behövs den. Men det finns fler fördelar om man istället låter dom som ska ha det vara med och ta det.
3) Det är i stölden som vi kan vinna något. Lagarna är för Blondinbella den grundläggande detaljen i sagan. Karl-Bertil bryter mot dom och i det gör han sig till nåt dåligt och felaktigt istället för något positivt och fint. Att bryta mot lagarna är inget självändamål men man kan se dom som skiljelinjen mellan en radikal politik och en reform sådan (utan att lägga värde, negativt eller positivt på någon av dom jämte den andra). När folk som Blondinbella börjar tjomma om AFA, brottslingar och annat är det ett tecken på att man är på god väg.
4) Blondinbella borde vara grundkurs för kommunister.
5) Det viktiga är att inte sluta där utan fortsätta tills vänsterliberalerna också börjar gnälla.