Grundbulten i alla samhällsförändringar har alltid vart att dom ska genomföra förändringen åtminstonde tar sig ett snack då och då. Det kan vara över e öl, på jobbet, i plugget, i trappen eller över internet - communication is key.
För ett tag sedan var det ett projekt, ett kortlivat sådant, som satt i Stockholm Cetral vill jag minnas där man via en stor TV-skärm fick se vilka som gick förbi en likadan TV-skärm i en pendlar hub i Japan. Folk pekade och kommunicerade i det ljudlösa formatet med handtecken, vinkningar, leenden. Fyfaen vad coolt tyckte jag då och Fyfaen vad coolare än så tycker jag nu.
Själva grundbulten i min idé är egentligen att göra det större, att ta bort det från dom vanliga konstplatserna som finns och placera det på ett sådant sätt att det går att stanna upp och kommunicera och då med hjälp av ljud men också där vi alla kan hitta nån form av samvaro - nåt gemensamt. Jag tänker mig stora, dom behöver inte vara enorma skärmar utplacerade i olika städer, runt om på jorden. Tre stycken som står riktade mot varandra med infällda skärmar på dom skärmar som den man tittar in i riktas mot på respektive plats.
Vi säger att en skärmkluster står på Kortedala Torg, en skärm riktad mot en skärmkluster i Sau Paulo, en mot Kyoto och en mot Kapstaden. Om en person nu stog i en liknande kluster i Sau Paulo kommer denne se en stor bild av Kortedala Torg och två mindre infällda bilder på samma skärm, en på Kyoto och en på Kapstaden. Ljudet kommer vara bundet till den stora bilden mot Kortedala Torg.
Den som står i kortedalas kluster och tittar in i Sau Paulo skärmen kommer höra ljudet därifrån men se infällda bilder på dom platser Sau Paulo skärmarnas kluster riktas mot.
Med jämna intervaller... säg ett par timmar, roteras skärmarna, vilket förvarnas med hjälp av en textremsa.
Vid varje kluster ska det finnas nån form av tillgänglig parlör - den biten har jag inte listat ut hur man skulle smäcka upp någorlunda kostnadseffektivt.
Varför ska man ha såna här skärmkluster? Jo för att skapa diskussionsknutar, mötesplatser, kommunikationsforum - en plats genom vilken vi kan, med en ansträgning kommunicera om vi vill - titta om vi vill eller bara låta - om vi vill. En plats som egentligen inte är ett konstverk utan mer av en skapelse på väg att hända. Men desto mer relevant en portal till världen.
I Stockholmsexemplet hade folk skrivit lappar med sina emailaddresser på som dom visade upp, dom hade gestikulerat och viftat. Så jäla stark är vår hunger efter kontakt med varandra att vi är beredda att mitt i rusningstrafiken, på väg till jobbet, tidigt som faen, ställa oss framför en skärm och göra oss till ett åbäke - bara för den lilla strimma hopp att nån där på andra sidan ska uppmärksamma en och kanske prata med en. Varför göra det svårt för oss?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar