En bok har kommit ut - En Knuten Näve i Fickan - skriven av flera personer ur arbetarklassen om deras erfarenheter att kliva in i en medelklassvänster med sina egna koder och beteenden.
Efter Göteborgskravellerna så blev jag själv mer involverad i Den Utomparlamentariska Vänstern som jag visserligen i ord rätt ofta hållt med om men aldrig vart del av och har själv upplevt den kallduschen av att egentligen inte få säga precis som man vill - kanske klämma ur sig ett "fitta" för mycket - och sedan undra om folk belv förbannade på en för det.
Jag har ännu inte läst boken - ska ge mig ut och leta efter den så snart som möjligt - men jag är livrädd för den redan nu. För ett par år sen dök en ny våg inom finvänstern upp och det var snusspottarna. Dom som hävdade att deras variant av arbetarklasskultur var den korrekta, den som förnedrats och skämtats om bland andra och att det uppfyllde kravet på en arbetarklassbaserad vänster. Rutiga skjortor, öl och fotboll blev en permament del av den vänster som alla var del i och jag köper det inte.
Det finns grejer som tala emot min klasstillhörighet här - jag snusar inte, jag dricker inte öl som om det vore vatten, jag tittar på spansk skräckfilm och ska snart gå och lyssna på Magnetic Fields. Att jag jobbar på lager är irrelevant så länge jag inte kan referera till fem fotbollspelare jag uppskattar eller kan just lobba en salivindränkt priss ner i fickan på närmsta kommunpolitiker.
Klassen har sen 70-talet förvandlads till en enorm gester med gester där man ska uppfylla rätt kodspråk för att räknas in i den och vilka koder det är som gör en delaktig i den har blitt nåt föränderligt. Förut var det en politisk medvetenhet vilken i sig exkluderade flera - nu är det en pådyvlad grovhet som exkluderar lika många.
Snabbt som faen kapar man borgerlighetens klassanalys och gör den till sin med dess medelklassanalys - där finkultur är medelklass, din morgontidning är medelklass, din musiksmak är medelklass, dina tatueringar är medelklass, fotboll sett på TV med analys är medelklass, skjortor som är enfärgade är medeklass, tajta byxor medelklass, säckiga medelklass, lägeneheten som ligger i rosengård är int medelklass så tillvida du inte har utbildning, då är den det. Allt är medelklass och det enda som itne är det är en romantiserad dåtidsbild av svettiga kolgruvearbetare i en betongförort i Finland som mobbas av barn med bakåtkammat hår och äppelknyckarbyxor från dom fina kvarteren.
Varför ska vi köpa den här påhittade nonsensbilden av nåt som aldrig funnits? Varför ska vi skapa en bild av oss själva som antingen är dogmatisk och renlärig annars är man inte med? När kan vi lära oss att det finns tusentals, miljontals, biljontals versioner av vår klass - för varje individ som är del i vårt kollektiv finns en ny facett. Varför ska vi alltid läs Marx som satan läser bibeln? Varför försvaga sig självmant genom att nicha in en själv till en handfull individer? Varför int köpa att klassanalysen är ett verktyg för att hantera, analysera och förändra verkligheten - inte Tio Marx Budord!
Fuck that shit! Jag tänker bete mig som om jag har 18000 högskolepoäng, klä mig i medelklassiga kläder och ha en musiksmak som inte funkar in utan för den delen exkludera mig själv från begreppet "oss" om jag så vill. Varför ska jag låta andra definiera mig och avd jag är?
Häng med mig! Allihop!
Jag ska läsa boken innan jag bitchar loss om den men jag e på god väg att bli helt jävla arg på den... Får se
10 kommentarer:
Klassanalys är ju min främsta hobby för fan, fjöl åå!
Men okej,
visst är det lätt att glida in i att medelklass-kultur är Banksy och arbetar-sådan är "Let's Dance".
Egentligen gör man ju rätt i att försöka se medelklass och arbetarklass som gemensamma motståndare mot tok-kapitalism och status nedärvd från 1600-tal. Men medelklassen är ju "skapad" som spärr, vattenlås om man så vill, mellan gräddan och gräs. Klart det inte går att utesluta klass från politisk diskussion. Går inte idag, gick inte igår.
Läs förresten "Folk och andra bullar" av Frances Tuuloskorpi.
Fantastiskt exempel på arbetarmakt och folklig styrka.
Jag var för länge sedan delaktig i en debatt på nätet där både Frances och jag kunde känna igen oss i just det där med att vara vänster och inte komma från medelklassen, och att ibland känna sig lite överkörd eller utnyttjad av välmående Trotskij-citerande kravall-vänster.
Det en arbetarklass behöver idag är väl fan egentligen först ett erkännande att vi fortfarande finns och sedan några goa reformer.
Men så är jag snart 30 också.
/Jimi
"Folk och andra bullar" är förresten en text om människor som arbetar på ett bageri. Folk som bestämt sig för att inte längre bara slöa med i vad företaget, någon annanstans, bestämt.
Vette fan hur man får tag i ett ex. Googla Frances eller Horst Tuuloskorpi. Värt det, promise. Man läser den på en halv flaska vin. Men den är kärnfull.
/JS
Om jag ska lägga en tredje comment, som om jag bloggar INUTI din blogg, så kan jag ju säga att jag är lika trött på gammel-Banksy som på man-vet-aldrig-Let's Dance.
Nuf.
Trötta paroller eller svettiga lår - Överklasskulturen består.
Naket i olja FTW.
Problemen uppstår ju egentligen när man står som två motståndare och försöker utdefiniera varandra som "medelklass" och sigsjälv som arbetarklass (observera citationstecknen). Jag kan inte påpeka hur ofta jag blir kallad medelklass utan att personen har mer på fötterna än att han tycker att min intresse i historia är lite brackigt eller nåt... Vad man gör då är att skjuta sig själv inte bara i foten utan fanimig hela satans pannan. Man är lika effektiv som en samling samer som utmanövrerar varandra politiskt genom att hävda den andres o-samiskhet - men inga DN-test i världen kan klargöra vem som är vad - speciellt inte med nåt så flytande som "medelklass" (som helt sant är ett vattenlås men ett lättpåverkat sådant och ett som numera ofta vill innehålla fabriksarbetare, lagerarbetare, bilmekaniker osv osv osv och ibland inte).
Jag ska läsa Folk och andra bullar av Frances (som jag gillar enormt) ju en enormt bra person.
Jag är själv 31 och jobbar inom ett kroppsyrke och är kravallvänster (även om jag har ont om liggande Trotskijcitat ;-)), självklart är jag välmående dock! Jag jobbar som en gris med ok betalt men har kravallvänsterns beteende att veta att jag itne behöver bry mig om kneget... Seriöst det har räddat mitt arsle hur många gånger som helst att veta att det int är så satans farligt alla gånger och problemen inte är så stora som man ofta gör dom.
Sen hajjar jag inte hur man kan bli vöerkörd av medelklassvänstern - om vi pratar om samma sorts människor - (något jag inte märkt från Frances heller direkt) som egentligen är likapasserande igenom alla sammanhang som en fjäril i en jetmotor.
Sen får du gärna skriva här ... annars har du en egen blogg som man kan länka lie till?
JS: Jag har ett ex.
Jo men visst..
Klart man skjuter sig själv i pannan vid grova generaliseringar. Men det är ju kul..?
Och klassbegreppet, inklusive medelklass, är i min mening fortfarande aktuellt. Fan vad jag lackade på medelklass (tror jag) när de två kvällar efter 1:a Maj satt på Kellys och diskuterade trumm-gängets vara eller icke vara som det viktigaste från kvällen. Hur de synkade med dj:n.
Klart man kan tjafsa om det, men sedan jag påpekat det fått "men tror du såna här grejer organiserar sig av sig självt?" som svar istället för ett garv så kändes det främmande..
Visst, effektivt är det ju inte, men vad vet jag..
Som jag sa, viktigast är att ena alla löneslavar (Aj. Slitet ord.) mot ägarna. Klicken. Och fördela riktigt. Men ja... Privilegier är ett mäktigt instrument.
Det här med din insikt om att skit flyger och att livet går upp och ned är ju bara en allmänmänsklig iakttagelse.
Det räddar oss alla som kommit en bit på vägen.
Både Frances och jag är vackra fjärilar, varför tror du det är jag som skriver här och inte min mamma.
Men överkörd kan man bli av en vänster som tycker sig veta bättre.
Som är akademisk och extrem. Kalla dem neo-68.
Frances är ju en ÄNNU mer fantastisk människa än jag, men faktum kvarstår.
Ingen blogg. Inget liv, ingen blogg. Jag sitter på L'Assassino när du kommer förbi.
Niklas - Good for you. Eller hur? Den är go.
O&O
Nu är jag lite efter i trumdebatten anno 08 - den var spännande det året man var demovakt eftersom dom var så satans störiga när dom satt och slet ner barnfamiljer i sina rusningar (vilekt var min dåvarande orsak att dom antingen fick skärpa sig eller åka ut). Men nu - jag har ingen aning och ser det inte som så mycket av en debatt. Men på samma sätt som att jag blir argare på min lillebror än en främling funkar det ju med trummisarna antar jag - det är bara internjidder.
sen hur man än kommer fram till det är väl skitsamma - enligt mig fick jag den från kravallvänstern och den har hjälpt mig. sen skiter jag i om det är dom som jobbar, pluggar eller går på A-kassa som enas - jag vill helst se allihop.
Sen så är jag tyvärr inte akademisk (seriöst - jag vill gärna bli men har faen itne råd att sluta jobba) men lika mycket som jag ser dom som ett hot, den akademiska extremvänstern så är jag lika livrädd för den arbetaradelns reformister. Skillnaden mellan den först- och den sistnämnda är att dom sistnämnda har vart med makt i snart 80 år.
"Var som oss eller var inte längre den du är" Jag anser att vem det än är som säger det - rutskjortade lets dance anhängare eller kverulenta akademiker - så tycker jag det är inte bara förjävligt utan farligt för mig, för oss.
Sen för att svänga tillbaka till ditt första inlägg. Jag är också medveten om problemet att vara vänster och arbetarklass. Men varför ska jag låta det styra mig varför ska jag acceptera ett visst beteende? Varför ska jag köpa in i en slavideologisk version av min klass? Ingen av dom versionerna är i sin ensamhet bra.
Knulla båda lägren i den enormt fåniga debatten om hur man ska se ut för att få vara dt man är: arbetarklass.
[b]Nu har jag kommit hem.
Full som ett svin och helt uppe i varv efter att, återigen, korrekturläst menyer och påpekat alla fel till den generösa krogägarfamiljen.
Käkar nu Doritos Nacho Cheese, bara för att Steven Colbert lockat mig, och dricker vidare på min Amfora Veronica 3l.
Men så. Med det fylleprivilegium jag nu besitter tänker jag nu bara citera och svara:[/b]
"Sen så är jag tyvärr inte akademisk (seriöst - jag vill gärna bli men har faen inte råd att sluta jobba)"
[b]Hear hear..[/b]
"men lika mycket som jag ser dom som ett hot, den akademiska extremvänstern så är jag lika livrädd för den arbetaradelns reformister. Skillnaden mellan den först- och den sistnämnda är att dom sistnämnda har vart med makt i snart 80 år."
[b]Jo. Men förväxla nu inte socialdemokrati med SD i all hast.
Men jag är med dig.[/b]
"Var som oss eller var inte längre den du är"
[b]- Dick Cheney, typ.[/b]
[b]Och så för att avsluta då, som vi började va?
Ingen kan diktera eller tydligt definiera vilken klass du tillhör.
Medelklassen har vuxit och om du tillhör den eller inte, i Sverige eller inte, kan inte jag svara på.
Splittring. Klass mot klass borde bara rymma Ägare- och Arbetarklass.
Typ?[/b]
Knulla alla i alla läger för att få maximal spridning av din DNA.
Det är en välgörande analytisk diskussion. Vad det handlar om är att medelklassens kultur. Jag ber om ursäkt, det blev ett tillfälligt avbrott här. Var var jag någonstans? Jo, det var medelklassens kultur alltså. Den varierar från individ till individ. Men jag saknar ett helhetsperspektiv i samband med det mesta.
En knuten näve i min fitta, förlåt, ficka är en mycket dålig bok. Frances bok är bättre, och den finns att ladda ner här: http://www.socialist.nu/jobbet/
Skicka en kommentar