FJF är min personliga lilla plan på att samla på mig info och skapa färdiga mallar för hur man som vanliga jävla knegare sätter upp en fackförening. Det är itne så satans svårt som man kan tro och det finns flera fördelar med det. För det första kan man sätta sin medlemsavgift så låg eller så hög som man vill, man kan tillsammas med sina fackföreningslösa arbetspolare tvinga chefen att förhandla med en och slutligen får man själv besluta kring hur militant man vill vara.
Varför skulle jag som ärkekommunist vara så satans intresserad i det här? Jo för att det finns en sak som sprider sig i svallet av fackföreningsdöden och det är en starkare repression mot arbetare och en stilla förtryckande idealistisk modell där man förväntas ta vad som bjuds och passar inte skulorna från bordet söka sig annorstädes. Min paroll för det här är följande
"Sälj dig dyrt!".
Faen om vi nu ska vara slavar varför gå i tystnad? Om vi nu förväntas acceptera försäljningen av vår egen arbetskraft och se det som nåt naturligt och positivt i den fria marknadens namn - varför ska vi förvägras chansen att sälja det vi har till vårt pris?
Genom att sen sätta upp kontaktytor mellan dessa fria fackförningar - kanske en liten sida om arbetsrätt? (Nån jurist som kan hjälpa till?) Eller en infosida om vad som händer kan man snabbt binda ihop dessa grupperingar efter deras egen vilja - vill man vara isolerad får man det.
Fina detta är verkligen att gå tillbaka till ruta noll, men ffs det är där vi är nu! Låt dom få veta varför vi också hade problem med det system vi bröt oss ur. Jag menar varför ska vi vara dom som lider av det? Vi kan ta det till vår fördel...
Kollektivavtal i all ära men numera är dom ju inte värda ett skit - det erkänner ju företagen själva! Och om fria fack tvingar tillbaka arbetsköparna till LO - let it fucking be!
Nån som vill vara med och tänka kring detta?
3 kommentarer:
ja vafan det är ju fett jävla enkelt egentligen. vi är den stora jävla massan som knegar ihop skiten som gör att 10 papp lever på 90 papp av tillgångarna eller vafan det är.. siffror hit och dit.. jaja..
Vi är många och vi borde fan kunna vara jävligt starka, hela jävla skiten beror ju på oss, jag blir ju fan förbannad när jag tänker påt.
Och att starta på låg nivå vore ju en grej. Men exv på mitt kneg kommer det svårigheter.. jobbar i ett vårdyrke nu och många verkar inte se kommunen och chefen som en fiende. klart chefen inte är omtyckt eftersom han är chef (som det ska va..) men man ser inte den där feta jävla "vdn" som äter upp ens lön på oxfilé i ett naffs.
men såklart blire fett jävla svårt när man jobbar inom vårdsektorn oxå när det är stressigt och man är mest fokuserad på att brukarn har det bra.
fan det är så jävla svårt.. vill verkligen vara revolutionär på jobbet men ibland känns det som att man måste dölja det för att inte stöta sig med resten (speciellt när man är ny)..
men rent praktiskt så vore det ju tänkbart att snacka ihop sig på jobbet om att starta en grupp eller kalla det vad som helst, som höll ihop och pröjsade ihop för att sen ställa krav. och sen till slut koppla det här till ett större perspektiv.
ja nog fan känner man igen tanken såklart.. det är ju det facket ska göra.. men utan dom där jävla svinen som vänder ryggen och säljer sig för en kostym och en position.
(fan. jag är packad som ett svin och förbannad som fan över hela jävla skiten, så om detta inte passar så ta bort det. i övrigt uppskattar jag bloggen som fan. känner igen mig i mycket det du skriver och blir alltid glad när du uppdaterar. peace. T)
Håller med T, det ÄR svårt. Särskilt på ett kneg där folk tycker att de har det såpass bra att det där med facket är nog inte våran grej... Vi tjänar ju så bra att vi kan rösta på moderaaaaterna, som många idioter i byggbranschen tänker.
Men det där med fria fack lät riktigt intresant, i alla fall för mig som kommer från servicebranschen och sett svårigheterna med att organisera där. Mycket unga, många på genomgångsjobb, många studenter, många svinfattiga invandrartanter som har familjens enda inkomst osv. Satte man avgiften riktigt lågt kunde man få alla dem att gå med.
Dock skulle det vara skitsvårt att stå emot arbetsköparnas begäran om lönesänkningar om man hade lokala avtal.
T: Tack så mycket (hoppas du inte är kaotiskt bakfull idag ;)). Jag jobbar på lager själv och fram tills nyligen var det samma grej hos oss - sen så blev det ett skifte i stolarna där uppe och en massa försämringar hoppade upp vilket gjort alla enormt förbannade enda problemet är att det är en rätt låg organisationsfaktor och enormt hög "prata i smyg" faktor. Man vill hellre prata om det än göra det och ingen vill hosta upp en fackavrgift på några hundra för nåt man inte vet vad det ger.
Ja vem faen orkar vara revolutionär på jobbet? Jag jobbar som en gris från den punkt jag sätter foten innanför tröskeln till den punkt då jag går därifrån... Men på froitiden skulle man nog kunna få folk att bara sätta sig - köra ett snabbt möte och sen ta ett möte månatligen i fikarummet på jobbet.
Klart det passar förresten! Om man inte får vara full och förbannad lite då och då hur faen hade skiten sett ut annars?
Niclas: sant om arbetsköparen slår på stortrumman och börjar sänka lön så kan det vara svårt att stå emot som ett litet fack därför kan det vara bra om man har en pisslåg medlemsavgift och samtidigt har nån form av samarbete småfacken emellan.
Eftersom fackavrgiften vanligen är grundorsaken varför man inte vill organisera sig så kan det ju vara vettigt och man kan ju sen vara med i vilken akassa som helst.
Skicka en kommentar