Ok jag har några liberaler jag respekterar. Inte för deras politik som jag ser som direkt fientlig mot mig, men för deras andemening. Dom vill så väl - dom e som Tage Danielson fast utan genomslagskraften.
Bengt Westerberg är en av mina favoriter som riskerade hela sin politiska karriär när han promenerar ut ur TV-studion när Ny Demokrati kommer in och sen blev ersatt så småningom av den högerpopulistiska Leijonborg och hans adepter - det är i dom man kan se FRA beslutet.
Hela det folkpartistiska toppskiktet svängde över från klassiskt social-liberalt till en rätt brun sörja av ekonomiskt liberala och i övrigt stockkonservativa.
Jag har hittat en till och det är Camilla Lindberg som faktiskt var den enda som på rent liberal grund och med, vad jag kan anta, en blandning av Mills och Friedman i nacken, står på sig mot ett klart antiliberalt beslut. Hon riskerar därigenom hela sin politiska karriär för att ha vågat gå emot den mörkblå falangen.
"– I det här läget är jag nästan vänsterpartist. Jag tycker till exempel att Alice Åströms anföranden var helt fantastiska. Det är faktiskt så ibland, att man inte alltid tycker olika för att man tillhör olika partier. "
(Aftonbladet 18/6 -08)
Det är här hon vinner mitt hjärta - vilket, ska jag påpeka, händer enormt sällan med politiker (och frågan om mitt hjärta som gammal hästskändarkommunist är ett vitten värt) och speciellt med liberala diton. Att våga se bortom den blockpolitik som gjort hela svenska demokratiprocessen till ett ännu större skämt än vad den representativa demokratin redan är att ens säga att man håller med i sak med inbitna fiender, det är jävligt starkt. Speciellt om man läst dom trackasserier som folk som Federley fick ta via sms och email från sina partikamrater - frågan är hur mycket skit denna doldis får ta nu.
Ni som är liberaler och tänker rösta 2010, får jag be er att personvalsrösta på Camilla? Kom ihåg hennes namn för om inte ni gör det - om inte ni röstar in henne och håller hennes politiska karriär vid liv kommer ni nog märka att hon inte kommer stå högt upp internet hos Folkpartiet.
2 kommentarer:
Ja, Bengt Westerberg var den siste folkpartisten som jag respekterade fram till Birgitta Ohlsson som dock lika snabbt tappade igen. Frågan är bara om inte denna folkpartists utspel är ren taktik från partiet för att ta tillbaka ungliberalerna från centern. Jag tror det.
Problemet med en idealistisk politik - höger som vänster - är att den nästan aldrig står pall verkligheten och om den gör det utynnar den nästan alltid i dess utövares eget offer eller beredskap att offra sina underhuggare - utan den viljan går hela skiten snabbt åt helvete.
(Tänker på Sovjet, Gandhis Indien och Thomas Paine förhoppning på USA, samt Weimarrepubliken)
Dom liberaler som verkligen kan stå pll är oftast dom som offras eller offrar för det.
Skicka en kommentar