Snobbiga Söderbor kräver Slitskador!

Hur posten borde hantera BRF Bellmans postförsändelser

Dom boende i bostadsrättsföreningen Bellman vill med deras ordföranden Hans Wallenberg i spetsen kräva att postutdelningen i deras bostadsrätt ska utföras trots att brevinkasten i dörrarna sitter för högt enligt Arbetsmiljölagen, skriver DN idag.

Irrelevant är det, verkar herr Wallenberg anse, "Det har delats ut post i åratal i föreningens fastigheter med nuvarande brevinkast - utan problem" i dom anrika husen på centrala Södermalm.
För ett par år sedan var det vanligt med slitskador på mitt sorts jobb, lagerarbete, också innan man fick in säkerhetsföreskrifter kring hur man fick eller inte fick lyfta eller använda sig av maskineri och dylikt. Samma gäller på ica där kassörskorna roterar så ofta det går samt man har förändrat en del så att dom ska slipa smärtsamma repetetiva lyft. Dessa yrken är fortfarande slitsamma men nu slipper man dom värsta nack och ledskadorna. Att referera till en dåtid "där alla gjorde det utan att klaga" är att inte bara ljuga (dom klagade det är därför vi inte har det så nu) utan också bevisa att man inte vet ett skit om hur det var då eller nu. Men sen sitter få postutdelare med fina fastigheter i centrala Stockholm.

Postarbetet är ett av dom mest slitande yrken som finns idag sett till just monotomin och repetetiva yrkesuppgifter. Orsakerna varför man har satt lådorna så lågt som man gör är för att unvika den konstanta påfrestning som varje dag, i stress, ska utföras när man lyfter över axelhöjd. Detta skiter tydligen dom boende på BRF Bellman i.

Jag säger, dumpa deras satans post utanför dörren om det inte passar att sätta upp en enkel satans brevlåda.

Att komma över oss själva.

Vi har tendensen att se oss själva i ett klart bättre ljus än vad vi förtjänar - jag talar nu om "vi" som i den "utomparlamentariska vänstern"*. Vi har tendensen att skapa en egenmyt kring oss själva där vi anstränger oss för att uppfylla dom absurda krav vi har på oss själva, krav som satts upp via den här rätt absurda myten kring vår egen organisation. Vi har gjort oss till superhjältar i våra egna ögon - superhjältar som egentligen, bakom capén och masken, inte är annat än verkliga människor. När masken åker av ska vi tillbaka till vårt trista liv med andra trista människor - människor som vi bit för bit inte ser oss som delaktiga i eftersom dom inte har samma hemliga identitet som resten av oss. Vi skvallrar om våra "riktiga" liv med andra hemliga hjältar och bygger hela debattforum kring den identiteten - den mer än alldagliga superhjälteleken.

Det finns ingen, ingen som en gång sett det med egna ögon som inte kan hålla med om hur enormt kul det är. Hur levande man känner sig bakom hjältemasken - vilken njutning att få se den starkaste militära makt vi har i landet darra när dom ser oss svepa över gatorna i våra färggranna spandexdräkter. Att själva nämnandet av att man är en, antydan om det, kan få en i säng om man vill eller ge en fördelar. Hjältar skyddar varann. Jag tänker inte säga att det är fel bara på grund av den orsaken - glädjen, den ohämmade glädjen i att man kan klara av vad som helst. Vad som helst.

Vi bygger oss hemliga superhjältenästen långt borta från all insyn och verklighet bortom den vi tar med oss in. Vi talar i koder för att inte röja våra identiteter. Vi sitter där i våra ultrahemliga bunkrar och pratar ett språk ingen annan ska förstå, med egna skämt, egen musik och egna filmer och böcker.
Ingen tillåts in, ingen tillåts ut. När vi går lämnar vi vår hemliga superhjälteidentitet bakom oss som om vi gått från en verklighet till en annan - en verklighet i sprakande fyrfärg till en i noréngrå nyanser. Från flernummersföljetonger om Ondska som bekämpas till en kortfilmsfestival om Socialrealism och diskning. Tro faen att vi har svårt att finna oss - vi har alienerat oss från allt det vi är. Vi är inte dom här hjältarna, vi är inte vår cape, vi är inte Gatstensflickan - försvarare av folket, vi är Anne Johansson, undersköterska.

Varför är det så? Jag tror att den verklighet vi alla lever kräver eskapism för överlevnad. Om det sen är sprit, droger, poker, rollspel, onlinedataspel, huliganism, jakt, religion eller målning är skitsamma - det som funkar funkar. Ibland måste man ta i lite mer och vi har hittat ett kryphål - vår egen aktivism har blivit det sätt vi klarar oss i en värld där ingen tillåts leva helt.
Det finns få så enormt välmående som Superhjältar. Man kan klara av att sälja sin existens fem dagar i veckan när helgen sen är nåt att se fram emot med dunder och brak. Visst vi bitchar och vajnar men i slutändan mår vi rätt bra - vi har nåt att se fram emot, den permanenta äventyret som tidningen Kolla!** pratar om. Problemet är att så kan inkluderas i det här... och det är det som är vårt problem.

Vårt hemliga gömställe har inte plats för särdeles många och hur många kan man släppa in utan att det slutar vara hemligt?

Det är nog den vägen vi alla borde gå, att släppa in alla i vårt gömställe - att släppa vår superhjälteidentitet och samföra den totalt i vår vardagliga identitet och bara ge alla chansen att själva få vara superhjältar. Vi förtjänar det, vi allihop. Gudrun, förtidspensionerad förtjänar att få vara Supergudrun - dom utslagnas förkämpe och solskenets kontrollerare.

För det är det vi måste se som steg två. Efter att vi lämnat vårt superhemliga gömställe och slagit upp dörrarna och gett oss ut i det verkliga livet måste vi acceptera att alla ska ha rätten att emancipera sig själva genom den självvalorisering som superhjälteidentieten innebär.

När vi ser att vi kan - kan vi göra allt. Då försvinner känslan av att vi inte förtjänar makten, att vi är för dumma för den.

Tills dess får vi spendera tiden med att göra våra egna superhjältedräkter här.


- Ohyra, kackerlackornas mästare och duvornas betvingare


* Hur nu en utomparlamentarisk rörelse kan vara så enormt utomparlamentarisk när den stjäl den parlamentaristiska rörelsens språkbruk och uppdelning.
** Tidningen Kolla! är förövrigt en fantastisk tidsskrift - ett kommunistiskt livstidsmagasin som just ser kampen för att alla ska få vara del av det "permanenta äventyret" som en del i deras version av kommunism. I all dess Vice-plagierade cynisism är dom behjärtansvärt idealistiska och tillika enormt läsvärda.

Frihet

Vargen står vid Grindarna vännen...

Jag hamnar ibland i diskussion med liberterianer (liberaler på Svenska kan man anta) om hur deras absoluta dröm skulle vara och hur snarlik den är till det vi har. Speciellt eftersom jag anklagas för att vilja begränsa deras frihet, allas vår frihet. Den frihet vi har nu. Till vilket jag bara vill svara med ett citat:

"I Frankrike råder absolut jämlikhet. Både rika och fattiga har rätt att sova under broarna."
(Anatole France)

Dom justiferar lidandet av tusen med det enkla antagandet att det egentligen står upp till var och en att vara sin lyckas smed - om dom bara visste hur väl tänkt det där var (mer om det nedan) - att alla dom oss som gör jobbet som ingen annan vill ha. Det monotona, det bittra, det tunga. Vi gör det för att vi egentligen valt det. Vi existerar alla i ett vakum svävande fritt från sociala regler, normer och relationer.

Men dom vill gå längre - dom vill hävda att alla problem vi har skulle lättas genom total frihet, deras form av frihet. Genom att negera den borgerliga staten (en åsikt jag delar med dom) och splittra upp den och sänka ner den till en enkel mekanism för att försvara personlig egendom där vi alla sluter privata avtal kring vår sjukvård, våra försäkringar och bostadssituationer, kommer den här friheten att materialisera sig. Dvs en total försämring av dom magra sociala skyddsnät som finns nu till fördel för en där alla själva i frihet kan välja den bästa tänkbara vård... och då exkludera nåt annat från den ekonomiska ekvationen, som mat. Den fattige komemr inte längre vara fattig enligt deras tanke då den sänkta skatten, den fria marknaden kommer av sgi själv ha en sådan godhet att trots att den lätt kan utnyttjas ska beskyddas från övertramp som svartlistning, lönedropp, kartellverksamhet och dylikt. Vi komemr alla leva i ett höglöneparadis - vanligen bemöts all kritik mot en sån tanke med lite lösa begrepp som "privat egendom och beskydd av avtal" (vilket inte nämndes förut men man kan anta att dom bara avslöjar sina kort ett efter ett för att hålla spänningen levande) eller att "det inte är ett nollsummespel!" (vad exakt det ska innefatta har jag hittillsförsökt förstå - det verkar som dom syftar till teknologisk utveckling men hittills har inga bra svar levererats)...

Om allt detta är sant - vad händer med min brorsa? Jag har en bror som lider av autism. Han är således inte arbetsför eller på nåt sätt kapabel att utföra dom enklaste, monotonaste av sysslor. Han kommer itne från en rik familj som kan betala dubbla sjukhusräkningar - så hur ska han behandlas? Ska han vara belagd oss i hans familj och på så sätt vara en enorm ekonomisk börda på våra axlar eftersom han kräver hjälp 24 timmar om dygnet?

Var är hans utrymme i ert samhälle? Utan möjlighet att försvara sig eller ens välja - vart ska han få plats? Ska vi hoppas på omgivningens godhet? Välgörenheten? Eller ska han lämnas att svälta vilket inte är ett hot mot den egendom han liksom resten av oss har - hans kropp - eftersom ingen hotar den bortom naturen och verkligheten själv? Han lider inte av brustna avtal eller stöld - och om han gör det är vi farligt nära sociala försäkringar för andra utsatta - eller planerar ni ett "till var och en efter behov" samhälle där varje persons möjligheter att arbeta ska utmätas och minska dennes rätt till automatisk hjälp? Som vi har nu alltså, exakt så. Progressivt.

"He always pictured himself a libertarian, which to my way of thinking means "I want the liberty to grow rich and you can have the liberty to starve". It's easy to believe that no one should depend on society for help when you yourself happen not to need such help."
(Isaac Asimov)

Och antagandet att denna marknads godhet inte är ett absolut? Antagandes att det kommer vara så att vissa rika komemr få mer och mer ekonomisk styrka till fördel för dom under som byggt deras rikedomar? Antagande att dessa svaga kontrollmekanismen inte kan avslöja karteller? Lönedumpningar? Svartlistningar? ... och alla andra sätt man kontrollerar den största förlusten/konstnaden i ett företag: löner.
Det är då er åsikt om att vi alla är vår egen lyckas smed komemr in... Hittills hålls vi tillbaka från era strupar av enkla sociala skyddsnät som ska hålla oss från yttersta svältgränsen - som ska hålla oss hungriga men inte svältande. "Hungriga vargar jagar bäst" säger ni, emn hur hungriga kan ni göra vargarna innan dom attackerar fåren? Ni ser det redan i våra yttre led där dom hungrigaste av oss går till extremer för att hitta dom enklaste offren - vilket allt som oftast är oss själva. Hur lång tid kommer det ta när vi blir hungrigare och hungrigare innan vi går ihop och jagar efter er? Hittills har era vänsterfalanger sett till att vi inte kommit dit men nu monteras dom ner och då kommer den viktigaste av er stats kvarvarande funktioner komma till rätta - snuten som ska skydda er egendom, er personliga egendom, er privata egendom - era pengar, fabriker, prylar, hem, mat och era kroppar.

"That's libertarians for you - anarchists who want police protection from their slaves"
(Kim Stanley Robinson)

Ni kan välja själva - gå tyst ut i natten och acceptera att världen verkligen förändras, bit för bit, eller mycket på en gång och sedet som en vinst för alla inte bara vi,era besuttna kusiner. Eller så kan ni huttra skräckslagna i era gated communities, beskyddade av en långsamt uttunnande snutkedja från den hungriga pöbeln utanför.

Vart är min röda flagga?

Nörd-demo Imorrn?

Imorrn är det en demo mot FRA-lagen lite varstanns i Sverige. Här i GBG så kommer den vara på Gustav Adolfs Torg och klockan 12:00 nu på lördag... om ni inte visste. Problemet som jag dras med är väl egentligen följande - som klämkäck kommunist ("Groucho Marxist" för er som följt bloggen) är jag självklart emot statlig intervention i vår privata sfär och ser alla former av avenyer som kan användas som repression mot arbetarrörelsen idag eller imorrn som negativa saker. klart man ärmot. Vidare så är jag faen van demovandrare och älskar/hatar att gå i stilla marsch genom en svensk stad och lite slött och lojt skandera slagord. Klart jag ska gå...

Problemet är att jag måste gå med dom... Ni vet dom. Fp, C och Kd (inte M för dom hade inte tid att svänga ihop nåt) - helst av allt vill jag käppjaga dom mupparna ur demoleden men tydligen är inte det kosher... suck. Varför ska allt alltid bli så satans komplicerat? Min andra tanke var att jaga SD'are (tydligen har det hörts att dom också ska med och demonstrera vilekt för mig verkar enormt udda då dom är värdekonservativa *host*rasistiska mongon*host* som antagligen skulle älska en ordentlig övervkning av allt som kan tänkas se lite muslimskt ut) men vette faen hur det kommer gå med det. Innerst inne hoppas jag nog på bråk om jag ska vara ärlig - men vet att det inte kommer hända.

Istället kommer vi gå lunkandes fram genom stan, dyblöta i hällregnet, vagt mumlandes några slagord som satts i rullning av underliga jeppar från olika högerborgerliga partier och vilt påhejjade av UV's partisektion som med tonårshesa röster kommer kvittra sina små fraser när dom tror ingen hör. Kankse ett slagsmål i demotåget är att se fram emot men frågan är mellan vilka? UV och LUF? Knappast dom är ju numera så hårt hållna av den stående partipiskan att det är löjligt... Vi får se. Några nördkompisar kommer gå och jag hoppas att dom tar lajvkläder med sig eller nåt så man har nåt att roa sig emd.

Synns är hursom!

Klasskillnader

Liksom alla rödingbloggar där ute måste jag ju kommentera SOM-institutets undersökning "Skilda Världar" som både SvD och DN har klämt in små blurbar om (Mest DN dock). I Svenskan kan man läsa:

"Men i klassfrågan finns förändringar. Samtidigt som forskarna konstaterar att folk aldrig har haft en så positiv bedömning av sin egen och landets ekonomi som under 2007 så upplever en "stor minoritet" att de har fått det sämre jämfört med andra."

Det är i slutklämmen problemen finns - stor minoritet verkar ju udda. Eller ja, att en stor minoritet tycker något är ju inte så knepigt att förstå, det är utfallet från undersökningen. Men desto mer relevant är följande från SOM-institutets rapport (förordet):

"indelningen i yrkesgrupper bygger på en självklassificeringsfråga"

Det här är nåt man ska komma ihåg, samt att alternativen som gavs är "Arbetare", "Tjänsteman", "Övre Tjänsteman", "jordbrukare" och "Företagare". Deras politiska åskådningar pekar rätt klart mot vad man syftar på med dom olika. Dom två sistnämnda i rapporten är dom som vanligast röstade på Borgerliga medans "Arbetare" mer ofta röstade på socialdemokraterna.
Men läser man vidare längre ner i undersökningen hittar man följande statistiska ärta: av 1722 frågade så svarar 708 att dom anser sig vara arbetare, 451 anser sig vara tjänstemän, 300 anser sig komma från högre tjänstemannahem, 54 från jordbrukarhem och 120 från företagarhem. Det landar ju på 1633 svarande som associerar sig själva till nån av dom klasserna. 74 av dom svarade var uppvuxna utanför Norden vilket får en att undra var invandrarperspektivet försvann då "uppvuxen utanför..." inte direkt säger vad man associerar sig själv med vilekt också det är en viktig sak att ta sig ann.

För min del blir det då rätt relevant att se över vad dom här klasserna innefattar för dom som svarat, en majoritet klassade sig själva som arbetare och 451 som tjänstmän. Dom högre tjänstemännen och företagarna uppgr itne ens till gruppen "Tjänstmäns" storlek - så det blir rätt spännande att se vad den här gruppen innefattar för människor. Vad är Tjänstemän? Är det kontorsarbetare, Butiksarbetare eller vad?

När det komemr till antirasistiskt arbete ser man att det är just vår egen klass som oftast är skeptiska inför invandringen och det pekar ju än en gångpå att antirasismen måste ta sig ann projekt som inte bara innefattar att piska skiten ur oss själva. Om man frågar dom som är ITK ser man att klassmedlemskapet för dom aktivt organiserade nazisterna vanligen glider uppåt medans deras kanonmat, bonnazister och dom lägre stående i deras egna led inom SD, ND och så vidare oftare komemr från vår egen klass.
Därför känns det som om vi aktivt borde backa upp projekt som det här, där ungdomar från Bergsjön och Torslanda möts och överbryggar sina egna fördommar mot varandra. Seriöst. Det är nog enda sättet att bli av med vår egen missnöjesposition och vidare att vara aktiva gentemot våra egna arbetskamrater som sneglar på missnöjespartier av olika slag. Att visa att det finns alternativ bortom den unkna putsade fäbodsrasismen.

Je suis Marxiste, tendance Groucho

Jag har haft låten "Hello, I must be Going" på hjärnan ett tag nu. Jag och farsan snackade en gång vilken låt vi ville ha på vår begravning - det här var när jag var tonåring och således övertygad om min egen relevans så till den grad att jag inte kan komma ihåg vad han sa. Jag tror det var "ingenting, jag kommer ju inte kunna höra den" eller nåt sånt... Men jag är säker på att det var den jag ville, tja inte höra, på min egen begravning.

Grejen var att när jag och min brorsa hälsade på pappa brukade han alltid ha en inspelad Marxfilm som vi tittade på (ibland för hundrade gången), sen spelade vi kort, drack te och såg honom möla i sig ett halvt paket Tidemans Gul och några öl och dra lines från filmerna eller sjunga sångerna så bra det gick.

Kopplingen mellan Marx och Marxbröderna var ju självklar också. Marxbröderna var arketypen för revoltörer av olika schatteringar som i alla lägen slog mot vad som ansågs vara den rådande, styrande överhögheten. Från båtkaptener, societetsdamer, korrupta affärsmän, nationer, hjältar, fnikultur - you name it, dom pissade på det. Nu är inte Marx den naturliga revoltören och hans filosofi handlar inte och enbart om att bara kasta av si kedjor till höger och vänster även om det är grunden till det. Att revoltera för revolterandets skull är skoj, det kan till och med vara nyttigt men det är inte hållbart utan att ha något att revoltera till.
Men en Marxism vars enda stående bidrag till mänskligheten är en mossig filosof vars olika texter tolkas, övertolkas och totaltolkas till döds är inte särdeles vitalt det heller. Marxismen har tendensen att glida över till snobbism, där sanningar produceras och tolkas ut ur ett par textrader och sedan förväntas verkligheten att passa in i den. Att inte utgå från det som är och sedan se vilken teori som ger bäst avkastning är inte att vara teoretiskt effektiv eller ett komplement till en kap, det är att försöka göra sig till dess profet.

I det inte sagt att det är fel att undsöka, skrapa på ytan och teorisera kring verkligheten med Marx som utgångspunkt - snarare tvärt om. Det är när utgångspunkt och det som undersöks är det samma - Marx om Marxismen - som riskerna dundrar iväg. Det är att förflytta honom från finskåpet ut i verkligheten - det är så Marx slutar vara en mossig filosof och bilr potent verklighet. Vi måste återuppfinna ordet Kommunist, eller ta det tillbaka till början eller det det alltid vart. Problemet är att det här inte når fram om man inte utgår från det vi alla vet redan från början:

"Jag förtjänar bättre"
"Tillsammans är vi starka"
"Är det så här det ska vara?"
"Faen vad orättvist!"
"Jag vill inte jobba!"

Vi vet redan vad det handlar om - vad vi behöver är inte att bli upplysta om det vi redan känner till. Vi behöver veta att det finns ett "Vi", att det inte behöver vara så här, att det kan bli bättre, att det inte behöver vara orättvist, att det liv som vi har nu - det som hävdas vara det enda som vi kommer ha eller har rätten att ha - inte behöver vara alls. Vi måste vara ok med att vi säger ifrån. Problemet är att vi lär oss att vara blyga... Vi lär oss att vara tysta och inte ta plats, inte kräva vår rätt. Vi har lärt oss att traga på och hoppas att nån, högt däruppe - Gudfader elelr Regering - ska se vårt slit och belöna det.

I det gnäller vi på andra som inte vill och vägrar. Vi gnäller när folk säger ifrån eller försöker ta sig loss. Vi måste faen stjäla tillbaka Jantelagen från Johan Stäel von Holstein - karln vet ju inte vad han pratar om.

Vi måste våga revoltera mer. Och det är där Marxfilmerna kommer in.

Youth International Party - Yippies - som var eller ville vara en korsning mellan dom meningslösa Hippiesarna och dom tråkiga Marxistiska Partierna använde sig friskt av bröderna Marx i sin ikonografi. Vi borde se till det egentligen - revolutionen ska vara en vital, allinbjudande handling, inte en tyst gravmässa med sombra tal. Vital i det att den ska våga vara, existera, vara något nytt inte ett adendum till rådande frhållanden. Allinbjudande i att den inte ska handla om ett avant garde där den mest skrikhalsade ska ges företräde där det ska finnas utrymme för allt.

Titeln på det här inlägget är från den klassiska franska komedin "L'aventure c'est l'aventure" där hjälterna möter en sydamerikansk guerilla och frasen dyker upp:
"Je suis Marxiste, tendance Groucho" - "Jag är Marxist, Grouchiska Tendensen"

Min poäng egentligen är - knulla organisationerna, åt helvete med partiet, länge leve Oss!


"...Gentlemen, question maaark?" (bara lyssna till mitten när Groucho ska diktera ett brev och hans sekreterare gör sitt yttersta - fantastiskt satans kul)

Gene Simmons gnäller vidare

Gene Simmons, musikindustrins mest åpna stjärna, bitchar vidare och tar över stafettpinnen där Metallica la den när dom insåg det meningslösa i att gnälla och göra nåt proaktivt.

"Tvärtom anser Gene Simmons att det är tilltag som Radioheads som ytterligare hjälper till att förstöra för skivindustrin, skriver Music News. "

Vad han gnäller sönder om är den grej då Radiohead för att kränga skivor gav förslaget att alla fick betala vad dom ville och att Kiss inte kommer släppa fler skivor förens folk slutar ladda ner musik. Simmons tillhör en av den gruppen folk man hade gett stryk om man tärffade honom - jävligt synd att han spelar så bra musik.

jag antar det är orsaken varför jag laddat ner alla hans skivor och kommer fortsätta med det tills dom släpper en till skiva och sen ladda ner den med :)

Knuten näve i fickan?

En bok har kommit ut - En Knuten Näve i Fickan - skriven av flera personer ur arbetarklassen om deras erfarenheter att kliva in i en medelklassvänster med sina egna koder och beteenden.
Efter Göteborgskravellerna så blev jag själv mer involverad i Den Utomparlamentariska Vänstern som jag visserligen i ord rätt ofta hållt med om men aldrig vart del av och har själv upplevt den kallduschen av att egentligen inte få säga precis som man vill - kanske klämma ur sig ett "fitta" för mycket - och sedan undra om folk belv förbannade på en för det.

Jag har ännu inte läst boken - ska ge mig ut och leta efter den så snart som möjligt - men jag är livrädd för den redan nu. För ett par år sen dök en ny våg inom finvänstern upp och det var snusspottarna. Dom som hävdade att deras variant av arbetarklasskultur var den korrekta, den som förnedrats och skämtats om bland andra och att det uppfyllde kravet på en arbetarklassbaserad vänster. Rutiga skjortor, öl och fotboll blev en permament del av den vänster som alla var del i och jag köper det inte.

Det finns grejer som tala emot min klasstillhörighet här - jag snusar inte, jag dricker inte öl som om det vore vatten, jag tittar på spansk skräckfilm och ska snart gå och lyssna på Magnetic Fields. Att jag jobbar på lager är irrelevant så länge jag inte kan referera till fem fotbollspelare jag uppskattar eller kan just lobba en salivindränkt priss ner i fickan på närmsta kommunpolitiker.
Klassen har sen 70-talet förvandlads till en enorm gester med gester där man ska uppfylla rätt kodspråk för att räknas in i den och vilka koder det är som gör en delaktig i den har blitt nåt föränderligt. Förut var det en politisk medvetenhet vilken i sig exkluderade flera - nu är det en pådyvlad grovhet som exkluderar lika många.

Snabbt som faen kapar man borgerlighetens klassanalys och gör den till sin med dess medelklassanalys - där finkultur är medelklass, din morgontidning är medelklass, din musiksmak är medelklass, dina tatueringar är medelklass, fotboll sett på TV med analys är medelklass, skjortor som är enfärgade är medeklass, tajta byxor medelklass, säckiga medelklass, lägeneheten som ligger i rosengård är int medelklass så tillvida du inte har utbildning, då är den det. Allt är medelklass och det enda som itne är det är en romantiserad dåtidsbild av svettiga kolgruvearbetare i en betongförort i Finland som mobbas av barn med bakåtkammat hår och äppelknyckarbyxor från dom fina kvarteren.

Varför ska vi köpa den här påhittade nonsensbilden av nåt som aldrig funnits? Varför ska vi skapa en bild av oss själva som antingen är dogmatisk och renlärig annars är man inte med? När kan vi lära oss att det finns tusentals, miljontals, biljontals versioner av vår klass - för varje individ som är del i vårt kollektiv finns en ny facett. Varför ska vi alltid läs Marx som satan läser bibeln? Varför försvaga sig självmant genom att nicha in en själv till en handfull individer? Varför int köpa att klassanalysen är ett verktyg för att hantera, analysera och förändra verkligheten - inte Tio Marx Budord!

Fuck that shit! Jag tänker bete mig som om jag har 18000 högskolepoäng, klä mig i medelklassiga kläder och ha en musiksmak som inte funkar in utan för den delen exkludera mig själv från begreppet "oss" om jag så vill. Varför ska jag låta andra definiera mig och avd jag är?
Häng med mig! Allihop!

Jag ska läsa boken innan jag bitchar loss om den men jag e på god väg att bli helt jävla arg på den... Får se

In the Ghetto...

En helt underbar artikel har tryckts av Metro kring ämnet gated communities - speciellt det fantastiska Victoria Park i Malmö. Ett gated community där obehörigas inträde inte komemr stoppas (mest eftersom det skulle vara en enorm katastrof rent PR-mässigt) men däremot beivras genom att det ska kännas "onaturligt" för utomstående att promenera där. Där ska finnas spa, vakter, filmsalonger (med vad som ser ut som rätt obekväma stolar), vakter, promenadområden, vakter, grönområden, fina hem och, har jag sagt vakter?
Allt för att skydda dom människor som är täta nog för att lägga ut en handpenning på 1,5 mille förutom lånet, dom nära 5000 spänn i månadskostnad och en serviceavgift på käcka 1200 kronor i månaden. Detta för en två btw... Så alla ni vanliga jävla knegare - glöm det.

Här ligger det btw om nån om ett par år vill säg, gå dit och bara titta lite?

En snabb koll på internet och man hittar hemsidan för Victoria Park. Det är där man blir som mest livrädd för hur faen skiten håller på att slå ner. Med catch-phrasen "Välkommen att sluta drömma!" så är ribban antingen högt placerad eller mer infernaliskt lagd - beroende på hur man vill tolka texten.
När man sen klickar på Victoriahuset så hajjar man det - det är kollektivism för dom rika! Ensamheten och isoleringen dom har skapat åt oss genom upplslittringen av vår klass har äntligen affekterat dom, grannar pratas inte med och människor ses som hot inte som potentiella kompisar, precis som det vart för oss i snart 100 år sen våra områden splittrades upp. Skillnaden är att dom kan köp sig fria.

"Victoria Park vill inte minst öppna upp för en annorlunda och osvensk syn på vardagslivet. Förutom traditionellt boende i din bostadsrätt kan du välja att tillbringa en del av din tid i Victoriahuset– områdets hjärta. Detta är de boendes andra vardagsrum. Öppet för aktivitet, rekreation och gemenskap med familj och vänner."

Det är inte bara osvenskt det är drekt overkligt, plus en sabb ner till närmsta squat i Köpenhamn och man får redan uppleva det hela. Självklart inte på det sättet - deras kollektivism är baserad på att man går ihop kring ett par tjänare som utför saker som man får uppleva inte att man går samma för att bygga något nytt.

"Här finns reception, lounge, bar, pool, restaurang, spa, biograf med mera."

Det är där skon klämmer - deras frihet baserar sig på andras slaveri och underkastelse. Deras drömliv kan inte existera utan deras tjänare, kockar, sjuksköterskor, receptionister och barnpassare. Deras drömliv är att inte behöva vara ansvarig för sina konsekvenser mer än på en form av fiktionell "ekonomisk" nivå och vara omhuldade, beskyddade, omhändertagna och befriade från det som kan vara problematiskt, obehagligt eller betyngande.

Är det nån annan som får känslan av att vi borde befria dom här människorna från sig själva? Busta ut dom från deras gated community?

Spansk Skräck....

Ok jag och pojkvännen har suttit uppe till fyra inatt efter att vi hittat på filmen Barnkammaren ("Habitacion del niños") av bland andra Alex De La Iglesia. Vi hade båda fastnat för spansk skräckfilm efter att ha kollat på först Barnhemmet ("el Orfanato") och sen Rec. Den förstnämnda tyckte jag var mest lite creepy (pojkvännen älskade den) men Rec fick mig verklgien att skita knäck i spiral - en zombierulle med en underbar twist där en reporter och hennes kameraman (genom vars kamera hela storyn filmas vilket hade vart stöld från Blairwitch project om inte Rec vart enormt mycket bättre) fastnar i ett enormt hus med en grupp hyresgäster. (Här är youtube teasern till Rec)

Igår kväll skulle vi kolla på Barnkammaren - efter den var vi tvugna att kolla på en komedi - seriöst jag hade inte kunnat somna annars. Jag hade en hjärttakt på trehundra jämnt ungefär. Det roliga var att filmen vi fick tag på var dubbad till engelska och därför lät det som alla karaktärer hade värsta udda porrfilmsrösterna - lite störigt. Men filmen var så satans bra att det helt enkelt inte gjorde nåt... så satans bra att dubbningen helt enkelt slutade vara relevant efetr ett par minuter.
Hursom, efter komedin var klockan fyra på morgonen (jag har semester) och jag är därav enormt trött idag.

Vår plan är att se om Pans Labyrint efter det två andra spanska skräckfilmer och sen kommer jag vara helt körd mentalt och få läggas in eller nåt.

Att Förgöra Möjligheter

I Svd står det att Leijonborg ska dra in studiemöjligheter för utomeuropeiska studenter om dom inte kan "få stipendium från sina hemländer ­eller har så rika föräldrar att det här kan finansieras ändå". Han klämmer dock in att det säkerligen kan fixad med hjälp av ett stipendesystem som ska införas. När det ska införas nämns aldrig och hur det ska införas eller utvecklas verkar totalt översett.

Varför är detta korkat? Varför är ett beslut som sparar oss svenska skattebetalare pengar ett korkat beslut? För det första, vilket Kåre Bremer, rektor vid Stockholms Universitet betoner är avgifter dyra att samla in. För det andra är det en automatisk förlust för oss eftersom andelen studenter kommer sjunka.
Om du kan sätta din unge vid Brown eller KTH, vad väljer du? Brown så klart. Sverige är övertygad om att vi är så satans bäst hela tiden men problemet är att man aldrig vågar se krasst på det - vi är inte ett givet Universitetsland. Vi var det eftersom vi var gratis och gav bra utbildningar, men jämfört med andra är vi inte mycket värt.
Varför är detta en förlust för oss? Ren praktiskt är vi nåt eftersom välutbildade från hela världen fortfarande minns dom åren dom spenderade i Sverige när dom pluggade. Kanske lärde känna lite folk, kanske dom knullade lite folk här, kanske stannade kvar, kanske slöt kontakter som dom minns resten av livet.

Vi är en försäljare som tittar på sitt nätverk av kunder och kontakter och tänker "aaah om jag tar betalt för deras plats i min telefonbok och kräver avgifter för att dom ska få skriva upp mitt namn i deras - då tjänar jag både pengar och kontakter!"

Jag säger dumpa den satans kungafamiljen och använd dom pengar vi sparar där för att se till att folk från hela världen kan komma hit, plugga och bli våra polare. Om vi nu ska ha kapitalism kan inte dom som propagerar för det vara lite satans konsekventa och försöka utnyttja det? Vi behöver degen men en butikskedja drar inte in reklamen bara för att det sparar pengar...

(Bortom det att det är inkonsekvent och dåligt ur affärssynpunkt så finns dessa problem: 1) ett system riktat enbart till folk med rika familjer eller kontakter för att kunna ordna sig ett stipendie är inte så satans bra ur klassynpunkt eller snarare det är det men för Leijonborgs klass inte min. 2) det är negativt att man försöker centralisera den internationalism vi ändå har kring Europa. 3) precis som dom hårdnande kraven på Komvuxstudier slår dethär hårt mot dom av oss som har chansen att vidareutbilda oss och det känns relevant att betona att vi som klass inte känner av gränser, länder eller kontinenters, så det är på sin plats att stötta dom som vill vidareutbilda sig trots att dom inte har "rika föräldrar") 4) SFS ordförande (var inte det Moa?) påpekar att detta öppnar dammluckorna till avgifter mot oss, vet inte om det är så, det återstår att se men dags att hålla ögonen öppna eftersom regeringen siktat mer och mer åt att utbildning är för överklassen och ingen annan
- allt ovan känns irrelevant eftersom ni som vnaligen läser det jag skriver vet mina åsikter i frågan)

Midsommardagen update #2

Sitter just nu och lyssnar på Metallicas "The Thing that Should Not Be", nörden i mig är helt psykotisk av glädje och tonåringen i mig (som lyssnade på det när det var lite mer aktuellt) rockar med... Den 30-årige mannen jag är kan inte annat än hänga på :)

Väntar idogt på attpojkvännens kompis, Kajsa (Brommamamman i min länklista), ska dyka upp med hennes kille - jag håller på att vara asgladmen samtidigt rätt äcklad om det inte kommer en till för annars är det det vidrigaste man kan tänka sig - parträff *brrrrr* - Thing That Should Not Be Indeed.

Hon är asmäktig och jag har typ träffat henne en gång och var glatt överraskad av en så satans charmig Stockholmare (som ex-sthlm'are är man lite bitter mot dom som fortfarande bor där)

... vänta vänta ... "hunter of the shadows is riiiisiiiiiing! Imoooortal!" ... oooh Hetfield varför var du tvungen att vara ett sånt pucko när du är geni nog att skriva låtar baserade på H.P. Lovecrafts enorma Cthulhu Mythos? Jag menar ffs... Kan man skriva en låt som tilltalar nörden i mig med hjälp av kultförklarade 20 och 30-talsförfattare så borde man väl vara intelligent nog att se fördelarna med nedladdning? Nu har pojkvännen tvingat mig att byta till ... ja jag vet inte vad det är men hoppas han gillar det.

Skitsamma, sen ska vi till Kelly's (här i GBG) dricka pissbillig öl eller i mitt fall dricka läsk och snacka skit hoppas jag.

kommunismen

Tydligen så fastnar det ofta angående vad kommunism är för något - varför skulle nån vilja ha det som i Sovjet som tydligen är det enda sättet man kan definiera det klasslösa samhället. Om det tecknar en bild över hur satans dåligt pålästa folk kan vara eller är det en fråga om alla av nån anledning håller med Breznev? (partiordföranden i Sovjet som på 50-talet uttalade dom bevingade orden "Kommunismen den är nu" - att han var enormt fel ute fick han ju äta upp eftersom det rent teoretiskt och praktiskt var omöjligt, även om han i lite mer djuplodad teori var helt p rätt satans spår (mer om det senare))

Nån som läst "The Time Machine" av H.G. Wells? Vi pratar om e väldigt gammal sci-fi text här, om ni int läst den - gör det - Wells böcker är klassiker i nivå med den mer populäre Dickens. Skitsamma - när The Time Traveller (han ges aldrig nåt namn, precis som majoriteten av karaktärerna förutom en man som heter Filby udda nog) berättar om det fredliga avslappnad samhälle han kom till i framtiden skriker huvudpersonen, berättaren, ut "communism!". Inte som en komisk poäng som det hade vart om boken författats under 2000-talet utan seriöst. Samhället som beskrivs är fredligt, alla får göra vad dom vill, mat och kläder och annat finns i överflöd - men det är ett stagnerande samhälle i det mänskliga släktets absoluta skymning.
Där är kommunismen i sin kompletta form, även om den beskrivs som stagnerande så finns det där inget samhälle bortom det vi skapar som en social relation - ingen ekonomisk struktur bortom den av behovet. Cash är inte King, driften är.

Men jag håller också med om att det är den ultimata stagnationen - ett samhälle bortom utveckling och vidare förändring. Död helt enkelt. Jag tror inte att det kommr funka effktivt - alla samhällen måste kunna gå vidare utan förändring - stagnation - och med stagnation förruttnelse. Är den rena kommunismen vårt slut? Fast med såna teorier hamnar man snart i den satans teoretiska dypöl som redan ockuperas a neokonservativa liberaler som Fukuyama och hans idé om tidens slut. Snarare tror jag att Kommunismen verkligen är nu - den skapas nu av vårt arbete att jobba för oss för ett samhälle för oss istället för dom få andra. Den mullvad Marx och hans bitch Engels drog upp lite då och då för att påvisa kampviljan och revolutionen borde egentligen kunna representera kommunismen - fast en kommunism kedjad i varuproduktionen, i det samhälle som hitills bara släppt ut den liten bit i taget. Vi kan se spår av den om och om igen - runt oss i små minirevolter - i monumentala kamper för vår egen förbättring. Men kan aldrig känna den förutom som små utopiska tankar uttryckta i lappkåtekollektiv som enbart ska tjäna till att ljuga in oss i en falsk dröm om nåt som inte finns.

Nej för att kunna uppleva det måste vi slå ut det samhälle vi har nu - förgöra det ner i dess fundament. Spräcka alla ilusioner och få väggarna att rämna.
Det är den poetiska skiten men sen kom verkligheten till poeten och knackade på (poeter och filosofer har tendensen att då i svält rätt satans ofta - undrar varför :)). Det är den verkligheten som komemr skapa problemen som vi inte kan skaka av oss - som kommer skapa kontrarevolutioner och utvecklingar. Det finns inget perfekt samhälle och det perfekta samhället kan inte vara mer än dess eget slut.

Vi kan ta oss vidare - vi måste ta oss vidare - vi kommer ta oss vidare. Samhället kommer rämna, precis som det gjorde när feodalismen föll och hela verkligheter slutade vara - från att vara en inventarie, en del av egendom fanns det nu möjligheten att själva förflytta sig. Från att vart del av egendomen hos en ätt som i sin tur var egendomen till en annan och så vidare till samhällets absoluta topp - skapades nationen som en autonom och frihetsproducerande enhet där vi alla plötsligen skulle ges rättigheter och vara del av en massa. Hela handeln försvann som i ett slag - det fanns plötsligt inte bara rudementära marknadsplatser och enkla utbyten av tjänster utan det pengasystem som man använt visade sig vara grundbulten till den revolution som borgarna med blod, våld, eld, hjärta och vrede drog igenom.

Trodde dom verkligen att världen skulle stanna och dö ut efter det? Trodde feodalismens förgångare at det var klart efter att dom med svärd i hand spridit sin egen samhällsmetod till världen med byäldsten, stamhövdingar och översteprästers blod som pris för det?

Det kan int sluta - ett slut, ett stopp betyder död och inget mer. Världen, vår art, vårt samhälle är som en haj som inte kan sluta simma och nu tror dom att eftersom den simmar långsamt betyder det att dom på nåt sätt lyckats knäcka problemet förevigt?

... ja just det Breznevs ord: Kommunismen den är nu. Ja vadfaen vilken del av ett träd är den del som är "levande"? Rötter? Själva blomma? Stjälken? Eller fröet? Det är liksom det som är dealen - det som kommer vara är det vi gör nu - genom vårt handlande skapar vi och är det vi skapar - kommunismen är Du.

Ojojojoj Midsommardagen

Ok en snabb recap från gårdagen.
Jag blev appackad bortom allt förstånd - vilket är mitt ena fyllestadium (det andra är att vara bara lite småberusad och det tredje nykter). Jag var i ett par låtsasslagsmål sen var jag i ett riktigt tror jag lite vagt. Jag stal nåns sprit. Jag kan ha förolämpat en kompis kompis för att han liksom alla där var helt klädda i svart. Jag lurade ut en polare till festen och vad som hände med henne har jag ingen aning om. Jag tror jag hamnade i nån form av delirium (hade värsta paniken och verkade skrämma skiten ur min stackars pojkvän som jag idag tänkte verkligen skämma bort och säga förlåt till) hade värsta absurda mardrömmarna. Hmmm kräktes gjorde jag nog med, fast i toaletten och så, så det gick ju bra ....

Är fortfarande lite full efter att ha sovit men det känns ändå rätt ok och min plan är att ligga i sängen med pojkvännen, se på film och dricka kaffe och läsk med koffein och inhalera cigaretter...

Faen vad glad man är att man inte blir bakfull annars hade jag vart död idag.

Fucking jävla midsommar

Ok - det e midsommar en av dom få dagarnasom är värda att fira. knulla nationaldagen, knulla tobias och SD dom e bara poänglösa fittor som på gränsen tangerar till NSF och mesarna i SMR. Promenadskämt som aldrig klarat sig utan poliseskorter. Ni e poänglösa mesar allihop som som bäst är en form av hinder för arbetarklassen - det är er vi roar oss med att6 slå ner.

Ska sätta eld på svenska flaggan snart... Det e min plan för midsommar. Varför? Därför det är sånt jag tycker e kul :) Det och kanske fylleheila lite, varför inte?

Jag e trött på vänsertistmuppar, popvänsterns mys med utsatta muppar som inte ens kan lyfta en AK4 själva. Är ni helt körda och klarar inte ens att skjuta skiten av folk och sen våldta dom vöerlevande är ni inte värda svetten som krävsför att gå på en protestfest!

Länge Leve Mugabe! Kill Whitey! Hasta la Victoria Siempre! Länge leve Pol Pot! Sieg Heil! Hell Seger! Länge Leve Ordförande Federley!

Fria Jävla Fackföreningar

FJF är min personliga lilla plan på att samla på mig info och skapa färdiga mallar för hur man som vanliga jävla knegare sätter upp en fackförening. Det är itne så satans svårt som man kan tro och det finns flera fördelar med det. För det första kan man sätta sin medlemsavgift så låg eller så hög som man vill, man kan tillsammas med sina fackföreningslösa arbetspolare tvinga chefen att förhandla med en och slutligen får man själv besluta kring hur militant man vill vara.

Varför skulle jag som ärkekommunist vara så satans intresserad i det här? Jo för att det finns en sak som sprider sig i svallet av fackföreningsdöden och det är en starkare repression mot arbetare och en stilla förtryckande idealistisk modell där man förväntas ta vad som bjuds och passar inte skulorna från bordet söka sig annorstädes. Min paroll för det här är följande

"Sälj dig dyrt!".

Faen om vi nu ska vara slavar varför gå i tystnad? Om vi nu förväntas acceptera försäljningen av vår egen arbetskraft och se det som nåt naturligt och positivt i den fria marknadens namn - varför ska vi förvägras chansen att sälja det vi har till vårt pris?

Genom att sen sätta upp kontaktytor mellan dessa fria fackförningar - kanske en liten sida om arbetsrätt? (Nån jurist som kan hjälpa till?) Eller en infosida om vad som händer kan man snabbt binda ihop dessa grupperingar efter deras egen vilja - vill man vara isolerad får man det.

Fina detta är verkligen att gå tillbaka till ruta noll, men ffs det är där vi är nu! Låt dom få veta varför vi också hade problem med det system vi bröt oss ur. Jag menar varför ska vi vara dom som lider av det? Vi kan ta det till vår fördel...

Kollektivavtal i all ära men numera är dom ju inte värda ett skit - det erkänner ju företagen själva! Och om fria fack tvingar tillbaka arbetsköparna till LO - let it fucking be!

Nån som vill vara med och tänka kring detta?

Camilla den enda liberalen i Riksdagen

Ok jag har några liberaler jag respekterar. Inte för deras politik som jag ser som direkt fientlig mot mig, men för deras andemening. Dom vill så väl - dom e som Tage Danielson fast utan genomslagskraften.

Bengt Westerberg är en av mina favoriter som riskerade hela sin politiska karriär när han promenerar ut ur TV-studion när Ny Demokrati kommer in och sen blev ersatt så småningom av den högerpopulistiska Leijonborg och hans adepter - det är i dom man kan se FRA beslutet.
Hela det folkpartistiska toppskiktet svängde över från klassiskt social-liberalt till en rätt brun sörja av ekonomiskt liberala och i övrigt stockkonservativa.

Jag har hittat en till och det är Camilla Lindberg som faktiskt var den enda som på rent liberal grund och med, vad jag kan anta, en blandning av Mills och Friedman i nacken, står på sig mot ett klart antiliberalt beslut. Hon riskerar därigenom hela sin politiska karriär för att ha vågat gå emot den mörkblå falangen.

"– I det här läget är jag nästan vänsterpartist. Jag tycker till exempel att Alice Åströms anföranden var helt fantastiska. Det är faktiskt så ibland, att man inte alltid tycker olika för att man tillhör olika partier. "
(Aftonbladet 18/6 -08)

Det är här hon vinner mitt hjärta - vilket, ska jag påpeka, händer enormt sällan med politiker (och frågan om mitt hjärta som gammal hästskändarkommunist är ett vitten värt) och speciellt med liberala diton. Att våga se bortom den blockpolitik som gjort hela svenska demokratiprocessen till ett ännu större skämt än vad den representativa demokratin redan är att ens säga att man håller med i sak med inbitna fiender, det är jävligt starkt. Speciellt om man läst dom trackasserier som folk som Federley fick ta via sms och email från sina partikamrater - frågan är hur mycket skit denna doldis får ta nu.

Ni som är liberaler och tänker rösta 2010, får jag be er att personvalsrösta på Camilla? Kom ihåg hennes namn för om inte ni gör det - om inte ni röstar in henne och håller hennes politiska karriär vid liv kommer ni nog märka att hon inte kommer stå högt upp internet hos Folkpartiet.

Dagrapport #1: Bakfull pojkvän = Jävligt trevligt

Jag sitter på min lediga tid (nu är det en och en halv vecka kvar innan min semester tar slut) och skriver blogginlägg medans pojkvännen ligger utslagen som en lax i sängen. Katterna älskar det (fyfaen vad gay egentligen att referera till katterna) eftersom han är varm som en bakugn och för att han är orörlig som en zenmunk på rohypnol.

Jag kollade just om han lever - och ja, han lever och vill ha cola.

En fridfull hemmalycka sväller upp när man inser hur mysigt det är egentligen. Jag menar, kasnke inte för honom som e bakfull, men för mig som inte är det. Det är tyst och stilla och allt man kan höra är det ljuva knattrandet av ett tangentbord, vinden i träden utanför sovrumsfönstret och grannarna som verkar försöka dansa rumba på vinden (herregud vad har dom för sig?).

Just nu håller jag på med ett spel som heter Du Gamla, Du Fria och i samröre med det håller på att betänka om jag ens ska orka besvara SD-Tobias kommentarer eller om jag bara ska radera dom och säga saker som "Faen vad illa Tobias att du inte svarar!"... vet inte vad som skulle reta karln mest. Du Gamla, Du Fria ska handla om ett Sverige baserat på nationalistiska och således rasistiska mått utifrån en historisk skillnad där andra världskriget blev ett vapenstillestånd och sen ett fredsfördrag. Utöver det så skriver man lite om FRA-lagen som alla andra - den nya folkhobbyn och mest myser med en kopp kaffe och cigarett oh samlar mod för att orka ringa till lönekontoret.

Jag ska också försöka fytta över min blogg till motkraft och letar efter min polare emil som ska hjälpa mig med ett anti-fra-projekt... Mmmm internetaktioner är satans mysiga ändå.

Snart ska vi iväg och göra film också på hisingen... får se hur detta ska utveckla sig.

Hmmm Demokrati?

Ok nu kommer då uppföljaren till det nedanstående inlägget kring media och demokrati så här vansinnigt lägligt efter FRA-debattens avslut. När regeringen visserligen inte tvingats ta den populära rutten utan istället backade ut med svansen mellan benen - dom skickade tillbaka det till remiss och återbetänkande.

Vilken tur för dom borgerliga som först sagt att dom skulle rösta "nej" och sen fick höra partipiskan vina över nacken. Det är nog en enormt lättad Federley som stapplar igenom riksdagskorridorerna just nu - även om han inom loppet av ett dygn kan komma att tvingas rösta en gång till. Kommer han ha lika mycket tur denna gång?

För det först känns det relevant att påpeka att den största vinsten vi har gjort är att det kommit upp en debatt kring vår demokratiska form. Den är inte stor utan döljs lite milt i mullret kring FRA-debatten, men den finns där.

Sverige har tillskillnad från många andra länder en starkt organiserad partidemokrati där partierna internt beslutar kring röstning och beslut. Det är inom deras utskott som besluten tas hur partiets medlemmar i riksdagen ska rösta och alla som drar bort från den linjen brännmärks som "förrädare". Personskryssandet har inte tillräckligt mycket genomslagskraft för att ens kunna knäcka den här stelbenta formen av den stelbenta representativa demokratin. Problemet som flera statsvetare har lagt upp är att vi drar mot nåt som kan kallas publikdemokrati - där all politik utförs som en teateruppsättning, högt över huvudena på oss nedanför - att själva politiken, debttane sker helt utan vårt inflytande. Jag trodde vi redan var där?

Hursom helst - nu när bloggosfären bevisat sin maktfaktor finns det några saker som antagligen kommer att hända som respons:
1) Andelen riksdagsbloggare kommer snabbt öka. Bloggare med identiska åsikter som partipiskan kommer växa som svampar ur jorden.
2) Andelen PR-kommentatorer kommer stiga när man inser att flera måste in i dom debatter som växer fram i bloggarnas kölvatten. Lite som omarbetarna inom wikipedia
3) Mer och mer riktad reklam kommer läggas på dom förstnämnda bloggarna - man svärtar ut alla publika och okontrollerad bloggare till fördel för dom triviala eller dom medhållande.
4) Dränkande av information till ett annat impopulärt beslut som sedan röstas ner till fördel för ett mer dolt sådant. Vi har sett det ske förut - vissa saker dras upp och slås ner enbart för att "väcka debatt" och dölja ett annat beslut eller röstning.
5) Direkt positionerad repression i form av hårdare bevakning, kritik och direkt handling i legala former mot bloggare. Det kan vara dom som använder bilder olovligt elelr citerar för stort ur texter eller dom som säger nåt som kan tolkas som en illegal handling.

Trött på att vara er till lags

Sjung ut, sjung fint - men plocka på

Jag har hajjat att det förra inlägget med medlemmar ur den numera nerlagda clownarmén GFN som jagas i centala Göteborg kan förolämpa lite folk. Jag tänkte jag skulle skriva en brasklapp, en ursäkt, en avbön.

Sug min kuk era as.

Jag är så trött på det här. Högermuppar frågar sig alltid varför vänstern är så mycket mer accepterad av etablerade politiker (för av snuten är dom inte det - du hörde rätt "dom" - jag är socialist, inte nödvändigtvis vänster) och svaret är för att vänstern ofta för in en gullig sidagenda - antivåld, indiankramande eller what the fuck not. Nåt som ska ursäkta bakgrunden till deras åsikter och gömma den. Nåt som oftast tar överhanden över alla dom åsikter som en gång skapade deras politiska niche.

Jag är minst lika trött på den skiten som ni högermuppar som bitchar för att ni inte ens är snygga nog för att kunna undkomma allas ogillade av er.

Jag vill knulla på en bil brevid en brinnande fabrik. Jag vill sätta eld på riksdagen. Pissa på slottet och tvinga Victoria dansa när jag skjuter mot hennes fötter. Min politik handlar inte om att vara den politiska versionen av Teletubbies - den handlar om det totala kullkastandet av rådande omständigheter, den totala nihilistiska antitesen till det du anser dig ha.

Mitt jobb handlar inte om att linda in sanningen i en mysig plyschig stämning. Du får ta den som du vill. För faktum kvarstår - din värld kommer dö. Precis som adelns, rövarbaronernas, stamfurstarnas, översteprästernas. Ni kan låtsas att det inte kommer hända - men ni kan inte hindra historien från att rulla vidare. Jag är inte er dåliga samvete manifesterat så att ni genom ett tyst accepterande kan känna er lite mer skuldfria. Ge pengar till barnbyar eller nåt om ni e så satans nere.

Vidare är jag inte en martyr. Det är det ni ofta snackar om, hur vi tar allt stillastående genom ickevåld eller övervåld eller vadfaen det nu är. Jag vill inte "dö för kampen", jag vill leva i en bättre värld - med dig, din idiot. Jag villinte få spö, stå till svars för en rättvisa som inte finns. Fuck that, jag vill inte vara där så att ni kan säga "Faen vad fint att offra sgi så för nåt så fint" och tänka "Tack gode gud att det inte var jag".

Dra åt helvete. Jag fuskar gärna, jag luras om det går och utnyttjar alla vinklar som vi kan behöva. Jag behöver inte lyssna på era regler för att få säga att jag vill kullkasta dom.

Ta det - fröt till er undergång och en bättre värld ligger inte i idealisternas rödgråtna ögon utan i näven och hjärtat hos dom som ser bortom idealistiska, moraliska bojor. Dom som laddar ner, dom som låter sin etik går före lagarnas falska kollektivitet, dom som fuskar, som slackar, som jobbar smart, som säljer sig dyrt istället för att hävda arbetsmoralens självförgörande mantra.

Sen kommer det alltid in nån rödmosig socialdemokrat som ska hävda arbetets och arbetarklassens värde och status. Nån som vill kalla mig medelklass för att jag gör samma jobb som han men undviker att ljuga för mig jälv och bara säga det "Jag jobbar för pengarna, inte hedern".
Den arbetarklass ni pratar om är definierad runt vem som delar er slavkultur. Vem som är en duktig liten bomullsplockare och sjunger sina niggerspirituals medans Massa lapar Mint Julip i en korgstol. Jag tänker inte vara del i nåt som hyllar min egen underkastelse och horeri.
Jag tänker vara den vilda tokiga negern som sätter eld på gårdshuset, våldtar Massa för att sen hänga upp honom i närmsta pilträd.
Ni hävdar alltid reformens värde men vägrar se att reformen aldrig vart ett skit om den inte backats upp av ordentlig jävla revolution, omkullkastande, omformatering - kalla det vad du vill. Ni är en slavideologi och andra sidan av samma mynt som härskarideologin som hävdar den elitistiska minoritetens rätt att just lapa mint julep till tonerna av lite sång. Ni är era egna satans bojor era mongon!

Min dröm är att skapa nåt nytt för oss alla i insikten att det är av den mest brådskande och relevanta natur att vi verkligen gör det. Inte att dom vi måste kullkasta ska gilla oss medans vi gör det.

För det är det det handlar om till syvene och sist - en minoritet måste se sina privilegier fråntagna dom. Det är ju det dom klagar om hela tiden! Och om det nu är så hemskt att få sin korgstol ryckt under sig till vilken rättvisa kan dom hävda som tillåter att det dom inte kan acceptera händer oss dagligen? Varför ska dom här människorna nödvändigtvis älska oss?

Men jag vill inte heller kasta av mig bojorna, gå ur fängelset för att sen inse att jag bara promenerat in i ett nytt. Dom gamla mossiga borgerliga idealistpartierna visade kasst det gick när dom bytte ett par blå bojor mot ett par röda och kallade det frihet. Det handlar om att vi alla ska fritas från slaveriet som produktionsfällan innebär, att alla ska slippa oket av rådande ekonomiska system - fältneger som husneger, slav som ägare.

Men jag vägrar vara er till lags - jag vägrar vara er söta idealist.

Sverigepartiet inte rasistiskt? Niggah Whaaat?

Mina åsikter kring SD


Skrev ett inlägg om FRA för ett tag sedan där jag bland annat tycker det är sännande att SD's block från politiken inte handlar om deras rasistiska politik utan snarare om deras roll som missnöjesparti. Där stötte jag på patrull då en Tobias Lindgren lägger en kommentar till inlägg med länkar till SD's olika kampanjsidor för att bevisa att S inte är rasistiska. Först tänkte jag skriva ett svar och sen googlar jag honom och inser att han helt inte existerar bortom olika bloggares kommentarsrutor. Samt att hans kommentar var en copy+paste-version.

Så istället för att prata med honom i kommentarsrutan tänkte jag att det var utomordentligt trevligt att lägga upp ett inlägg om det istället.

Det här är hans inlägg i det kompletta (och om ni letar runt lite inser ni att det finns återgivet på flera platser förutom just min blogg):

Sverigedemokraterna är inte "rasistiskt".
http://www.sverigedemokraterna.net/nyhet.php?action=fullnews&id=197
"Vi tar bestämt avstånd ifrån rasism! Sd anser att alla människor har lika värde och att detta värde är och måste vara okränkbart."
http://www.sverigedemokraterna.net/kampanj2007/ViewText.inc.php?i=34
"Vi tar bestämt avstånd ifrån rasism, och anser att alla människor har lika värde."
http://www.sverigedemokraterna.net/parti_text.php?action=fullnews&id=262
"Som nationalister menar vi att varje folk har rätt till autonomi och till överlevnad som folk. Alla människor har lika värde."
http://www.sverigedemokraterna.net/nyhet.php?action=fullnews&id=317
"Helt central för oss är också FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna. Partiet tar starkt avstånd ifrån diskriminering av människor på grundval av kön, religiös och politisk tillhörighet eller etnisk bakgrund."

Att Tobias missat en stor utveckling inom användet av vissa ord verkar vara typiskt för SD i sin helhet och internetrasister med populistiska böjelser speciellt. Man kan självklart hålla med honom på en punkt - i det klassiska sättet att definiera rasism så finns där en rangordning att prata om. Vissa raser förväntas vara sämra än andra - det här är nåt som SD å det starkaste tillbakavisar, självklart. Att SD försökt städa ur den gamla BSS-garderoben är en annan sak och vi kan väl för bekvämlighetens skull ignorera den detaljen och säga att den är över och förbi.
Men kvar står rasistkortet.

Att SD undviker att rangordna olika etniska kulturer eller uttala sig om huruvida ett visst beteend är bättre eller sämre i officiella sammanhang (och, kan vi anta, privat med) säger ingenting. En person skulle mycket väl kunna säga att han eller hon inte är nazist med hänförandet att han anser att Judar är lika bra som Arier och det är därför dom måste utrotas - nåt som går precis i linje med nazistisk antisemitiskisk linje men duckar skottet med en millimeter. SD har uttalat sig kring olika kulturer (vilket är det senaste inom rasistiska partier i Europa) vilekt självklart inte är etnicitet, men man har aldrig sagt att en kultur är sämre. bara att vissa från en kultur är naturliga våldtäktsmän - ursäkta "kulturella våldtäktsmän".

Inte rasistiskt, självklart.

Men det är så satans nära man kan komma och det har fått sitt eget ord med: "Kulturrasism" - lite finare än vanlig bondrasism men i grund och botten samma skit.

Men sen kommer nationalistkortet. Jag personligen anser att nationalism är värre än rasism och ser det som den yttersta självlögnens idioti. Att anse att ens gyllene dåtid (som inte finns i Sverige), ska genom en renhet mot historien skapa en gyllene framtid - är och förblir tomt skitsnack. Sverige saknar en homogen historia, vi har helt enkelt inte haft en nation tillräckligt länge i den form vi nu pratar om "Nationen".
Vi har haft kungar, fine, vi har haft ting, ok, men vår nation är inte äldre än som tidiast 1700-talet och antagligen kan man inte börja tala om det förens adelsväldet i Sverige började släppa runt Bernadottelinjens inträde i dom Svenska adelssalongerna.
Vi har ingen gemensam kultur - vår kultur är och förblir en tokig blandning av en massa olika yttringar precis som alla andra "nationella identiteter". Dom finns inte.

Man kan rabbla upp tattarnas påverkan på vårt språk, holländskan och den holländska kulturen, tyskan, engelskan, arabiska kulturdrag. Allt visar på att en kultur inte är en isolerad enhet det är nåt evigt föränderligt som ofta glider ihop med andra. Förresten ska vi prata kulturell enhet utifrån en nationalistisk lögn så skulle det vara spännande att se vad dom säger om det faktum att vårt språk är från danskan eller räknas dom som samma kultur som oss?

Sen glider Tobias in på folkgemenskapen när han pratar om alla folks rätt till autonomi och till överlevnad "som folk". Ett uttryck som dom delar med SMR förresten (oroa er inte om förkortningen, Tobias vet vilka det är, han prtar om dom i en annan blogg btw). Undrar när dom tänker byta till "Kultur" istället för "Folk"? Vi kan väl låtsas som om dom inte använde det där uttrycket och istället än en gång gå in på deras nationalfetisch. Nationen som idé är inte tillräckligt gammal för att hävda nationens historia i dom termer man väljer att utmåla den i. Nationen är en bräcklig geo-politisk (inte längre rent ekonomisk) enhet med blandad kultur, ofta blandat språk, blandad etnicitet och blandade bakgrunder. Den finns inte och har aldrig funnits i den form SD vill ha den - den är en lögn och inte mycket mer. En konservativ våt dröm.

Sen ska han dra in lite grejer om SD för att skapa legitimitet kan man anta.

SD säger:
"Helt central för oss är också FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna. Partiet tar starkt avstånd ifrån diskriminering av människor på grundval av kön, religiös och politisk tillhörighet eller etnisk bakgrund."

FN deklarationen säger:
"...varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung, som har till syfte eller verkan att omintetgöra eller inskränka erkännandet, åtnjutandet eller utövandet, på lika villkor, av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden av det offentliga livet"

SD drar till med slöjförbud, åsikter om tvång att totalt anpassa sig till den "kultur" dom hittat på att Sverige och Svenskar har (min kultur säger att Jimmie Åkeson ska få en smäll på käften vilket jag tvivlar att herr Åkesson delar med mig) eller annars utvisas eller förnekas fullvärdigt medborgarskap. Vidare vill dom (Ni, Tobias) förvägra folk rätten till vård baserat på deras status som immigranter vilket kombinerat med era åsikter kring homogen kultur rimmar illa med dom mänskliga rättigheterna. Sant det är ett atninge väldigt strikt eller väldigt subjektivt dokument beroende på hur man tolkar det och det är väl på det senare sättet ni väljer att se det?

Jag använder uttrycket Rasistparti eftersom er politik är enligt mig skadlig för min klass genom er dröm om en "etniskt" (förlut "kulturellt") splittrad klass genom pogromer, förföljelser och lagstiftning mot en del av oss på grund av deras "kultur".
Frågan är varför ni aldrig riktar den mot mig? Jag fick i 20 års åldern ett brev från AF som förklarade att jag borde ta en kurs i Svenska för Invandrare under min arbetslösa tid för att öka chanserna att få jobb. Enligt papprena är jag tydligen invandrare eftersom min mamma har sökt uppehållstillstånd, min morfar och också jag eftersom vi bodde utomlands när jag var väldigt liten. När jag komemr till AF får jag slängt i käften på mig "Men du är ju inte invandrare!"...

Grejen är ju att enligt deras papper är jag det - skillnaden är att jag inte är blatte. För det är ju där er skiljelinje går, Tobias. Inte i kultur för kultur är så luddigt att det är svårt att ens prata om en Svensk sådan (då subkulturerna som skulle vara tvungna att bakas in i det här begreppet skulle vara så splittrade och skiljda att man inte längre skulle kunna ana en röd tråd) - utan hudfärg, ras, etnicitet. Ni kan skrika och hojta om att ni är missförstådda men faktum kvarstår, ni och fittan Pia i Danmark är samma skit - ett rasistiskt parti - ett parti som vill splittra oss men väljer att dölja det genom luddiga nymoderatiska begrepp om arbetarvänlighet och paroller från 50-talet. Ett parti som skaffar sina strömningar från samma fittor som ville utvisa min morfar på hans tid och som förvägrade min mormors släkt asyl. Samma parti som vill tvinga många av mina polare att låtsas vara några dom inte är (Inklusive mig och en massa andra "Kulturella Svenskar") för att passa in i er konservativa, nationalistiska, historierevisionistiska, rasistiska och arbetarklassfientliga dröm om ett Sverige som inte finns, aldrig har funnits och som omöjligen kan bli verklighet.

Och personligen kan jag säga som alltid - ni kan komma in i Riksdagen, men ni kommer stappla ut. Precis som NyDemokrati innan er.

Så sug min kuk Tobias, du är samma skit som nazisterna om inte värre.

Demokrati = Media

En snabb satans ordbok:

Ett spöke svävar över Bloggosfären

"their paws trampling the snow - the alphabet"

Ordets Betydelse

Direkt översatt, "Folkstyre". Grekiska; Demos (folk) och Kratein (styre).



Historia

Det grundläggande problemet för till och med antikens politiker var att definiera ut vem som innefattadesav ordet "folket". Vi har gått igenom olika såll genom tiderna allt från att folket är fria, grekiska män till ekonomiska barriärer. Numera har vi ett såll som definierar folket som alla som är invånare och legalt registrerade som sådana. Alltså inte folk som bor här, utom dom som är registrerade och utdefinierade av staten som invånare.
Men bara dom som är över 18, folk under 18 har inte rätt att rösta.
Men inte ens där slutar det utan man ska ha ett röstkort vilket slår ut en hel del människor som saknar möjligheterna eller kapaciteten att inskaffa ett sånt (hemlösa, mentalsjuka och överraskande nog vissa fångar som inte har haft möjligheten att poströsta genom isolering).

Problem nummer två är självklart på vilket sätt det här folkstyret ska yttra sig. Hur ska man genomföra folkets beslut? Vi har den Kinesiska Modellen där man har ett kommunalt styre med röstning inom kvarter och liknande och som sedan skickar respresentanter till e central kongress. Sen finns den svenska där vi röstar antinge på ett parti och deras fastställda lista eller på en person som går in på ett partis lista.



Representativ Demokrati

Det vi gör är alltså inte att besluta om ett problem och hur det ska lösas eller att utdefiniera vad för sorts lösning vi föredrar utan snarare vilkas form av porblemlösning vi föredrar - eller mer precist vem vi vill ska bestämma för oss.
Det är itne där demokratin kommer in. Vi skjuter helt enkelt över vårt självbestämmande till en beslutsfattare vi föredrar baserat på vad dom gjort förut, vilka löften dom har delat ut eller för att vi tycker namnet låter coolt. Om beslutsfattaren väljer att helt frångå sina löften riskerar denna att inte bli återvald (chansen för det är absolut inte 100%-ig).
Demokratin kommer nu - våra protester, våra krav, när vi uttalar oss, när vi yttrar oss i olika forum som ger oss utrymme. Man kan märka ett nytt uttryck som blir mer och mer vanligt och det är "gammelmedia" vilket då ställs mot en ny form av media. Det här är viktigt. Tro mig.



Media, den representativa demokratin och folkmaktens grundbult

Den gamla uppsättningen var att media, i formen av tidningar och journalister samt debattörer, skulle bevaka politikerna, deras beslut och ställa dom till svars. Problemet är självklart att det i rådande samhälle är direkt omöjligt. Media har centraliserats, professionaliserats och industrialiserats. Två koncerner äger idag hela den mediala marknaden med Bonniers som den mäktigaste av dom två och Schibsted tätt efter. Allt detta med sin egen problematik som nerläggning av tidningen Göteborg City nyligen då Schibsted som ägde tidningen hade köpt aktier i tidingen Metro och gåärna ville undvika konkurrens. En journalist är en professionell observatör osm förväntas anta sitt uppdrag under den omöjliga premissen att denne ska vara objektiv i alla lägen - nåt som man redan på journalisthögskolan klargjort är omöjligt. Eller åtminstonde svårt till gränsen av det omöjliga.
En debattör, en krönikör i dom större tidningarna är en tyckare - hans eller hennes åsikt baserar sig på att denne kan "skapa debatt" vilket fram tills rätt nyligen innefattat att andra professionella tyckare erkänns utrymme för att motsätta sig själva grundtesen på mer eller mindre utstuderade sätt.

Genom medias centralisering och dess utövares (för det är ofta en fråga om någon vars roll till media är så stark länkad till dennes person att man inte längre kan tala om en person som affekterar eller skriver i media) professionalism skapar man inget utrymme för det meningsutbytet som krävs för att politiker ska "känna trycket" underifrån och följa den populära rösten. nu säger jag inte att detta är den enda vägen till flkliga beslut eller att dom ens, när åsikterna är kända, tvingar politiker till att besluta i dom linjerna - vilket dom senaste opinionsundersökningarna kring skatterna berättar, för att inte nämna EMU-omröstningen för några år sedan. Men att hävda sin åsikt och kunna framföra den är så tätt invävt med vår åsikt om demokrati att den absolut inte borde kunna undvikas om man ska prata demokrati.

Om den möjligheten faller bort i och med att majoriteten av människorna som ska falla in under ordet "folk" i "folkstyre" exkluderas ur media så är demokratin - dess idé, dess ideologi - totalt havererad. Då har vi bara satt en grupp folk att bestämma och vart fjärde år rinna över av folklighet och populism för att på så sätt bli återvalda. (Jag väljer bort att ens nämna dom professionella politikerna och dess likhet med den romerska senatens dolda adelsstyre - med tanke på ämnet är det irrelevant)

Det är här "ny-media" kommer in. Eller snarare dess lögn - kalla mig bitter om ni vill. Ny media framställs som en frälsare att vi alla genom bloggosfären ges inträde i finsalongerna att beslutsfattarna än en gång tvingas lyssna på oss. Problemen är självklart att just deta redan har funnits inte bara en gång utan flera. Vi har gratistidningarna, vi har dom fria tidningarna, vi har väggtidningarna, vi har underjordspublicisterna och landar slutligen på pamflettryckarna. Ett spann från 2000 tillbaka till 1860 i Sverige.
Det är fantastiskt och nåt som ska uppmuntras som en möjlighet men sett till utvecklingsmöjligheterna så ser man att uttrycksformerna antingen professionaliseras och indsutrialiseras till oigenkännlighet (som Aftonbladet), formas om till tomma uttrycksavenyer som specialiserar sig på tryckverksamheten istället för dess innehåll (som tidningen Arbetarens tryckeri som för ett par år sedan vägrade trycka en tidningn för SUF eftersom dom ansog att det fanns risken att den skulle väcka anstöt - att pressen startades av SAC och stöddes av ungdomsförbundet för att just trycka sånt man ansåg skulle förbjudas annars verkar ha gått helt förbi dom), går ner i ekonomiska krasher när presstöd stryps, omformas eller den annars så lösa ägarhierarkin slår ner på innehåll och journalistfrihet (som Stockholmstidningen på 80-talet), läggs ner av repressiva statsenheter (som försöken att döda vänstertidningarna med PR-kampanjer, ekonomiska fartgupp som i exemplet innan eller total exkludering) eller binds så hårt till en platt politisk enhet att dom i det närmaste kan tjäna som sömnpiller (som tidningen från Riksdags och Departement som tvingats av sina "ägare" Sveriges Regering in i olika förnedrande återkall på sin roll som journalistisk informatör)

Min poäng är att alla former av protester och fria yttringar enbart tjänar i dess roll som inkomstkälla eller kontrollenhet - när dom motgår den rollen slås dom ner, läggs ner, förhindras eller försvagas till oigenkännlighet. Det som är viktigt är att komma ihåg att utan den ekonomiska friheten ges man inte yttrandefrihetens möjligheter - det är här bloggosfären passar som dugligt exempel. Vi kan yttra oss så högt vi kan men genemsamt är vi inget mot dom som redan har den ekonomiska makten eller den populära makten att propagera för sina bloggar.
Det är ju självklart inget att bitcha om - vi kan ju propagera för våra bloggar medelst klistermärken, spraymallar eller andra och det är det som är grejen. Det är där det hamnar - gatan.

Gatan är och förblir vårt enda demokratiska utrymme - eller ja, dom utrymmena vi tar oss är dom som vi ges. inga gratisluncher. Om medialt utrymme är en viktig del av demokratin eller den sanna folkstyresdelen av den representativa demokrati vi valt oss in i och den mediala ytan vi i alla tider har utnyttjat för att sprida våra åsikter är gatan är gatan det parlament vi kan rikta oss till för att uttala vår åsikt.
Självklart, med ny teknik, nya avenyer. Internet har tatt den rollen som gatan hade förut, eller åtminstonde gett oss en till sidoväg som vi kan utnyttja och det är när vi lär oss att utnyttja den till fullo som vi kan tala om ny-media och det är då vi kommer känna den representativa näven slå i tangentbordet så satans hårt att våra versaler som räta ut sig.
Vi kanredan ana det i herr Bonniers debattinlägg (i sin egen tidning) som jag länkade till ovan.

FRA-debatten är ett tecken på dess möjligheter, bloggosfären. frågan är om samma bloggosfär har kraften att inse hur rådande samhälle fungerar - hur repression följer folkuttryck som stinken till skit. Och desto mer relevant om den följer samma modell som dom tidigare - att folkuttryck och maktförsök följer repression i ny form.

Det återstår att se - nu väntar bara FRA-beslutet och vad dess resultat ska bli. Går det igenom? Och i så fall vad kommer det ha för konsekvenser? Om det inte går igenom kommer vi stanna där?

FRA? Wtf, stoppa polisens övergrepp först!

Prolog: Karln vaknade just och kommenterade till texten med att han tyckte att det var mer relevant med FRA än Polislagarna på grund av att FRA affekterar alla i praktiken medans Polislagarna affekterar alla i teorin. Jag håller i viss mån med, men ändå inte eftersom jag anser att teorin, tillståndet bakom en handling i det här fallet är det som är det mer relevanta. Att sen förlita sig på att Staten inte ska, på grund av sina goda vilja, använda det här tillståndet eller att anse, då man inte affekterats av det än, att det är irrelevant - känns lite naivt om ändå förståeligt. Skitsamma detta är vad som än sägs en pepp-text till FRA-protesterna

FRA-lagen har fått hela Sveriges bloggare att psringa man hur huse och höja näven lite försiktigt. Jag har inget emot det, det är alldeles fantabolöst att vi äntligen protesterar över nåt här i landet blasé, att det finns nån form av reaktion bortom missnöjespartierna.
Alla som inte bott i ett skåp eller som helt enkelt inte läser DN Kultur är medvetna om vad FRA-lagarna är för nåt och att valsa igenom det igen känns lite främmande.

Vad jag inte förstår är varför just detta är ett sånt enormt problem? Vi gnällde inte när dom nya polislagarna kom in i effekt vilka tillåter förbipasserande snut att genomsöka dig, dina väskor (hävda inte att den är låst btw - det slutar bara med att dom sprättar upp den) och legga dig. Inget leg? Då ska du snabbt bort till stationen och identifieras. Du kan fotas och bokföras. Vad måste du ha gjort för att få den här behandlingen? Ingenting. Du kan vara nära att begå eller vara delaktig i ett brott eller ses som en risk eller bara stå brevid - polislagarna definierar inte mer än i luddiga subjektiva termer.
Vidare kan du bli skjutsad, vilekt innebär att dom frihetsberövar dig och kör ut dig i skogen och dumpar dig där. Allt detta utan att nånsin begått och dömts för ett brott.

Sen kan man kolla häktningen - dvs ett frihetsberövande som kan ske på dom mest lösa grunder möjliga och som sen inte ens behöver uppföljas utan man kastas helt sonika ut efter sex timmar i häktet.

Man kanske hängde på lokal under EU-toppmötet 2001 (en klädesbuik som ansågs misstänksam som låg på andra lång i Göteborg) eller gick förbi i vilket fall man då har fått sitt foto taget och nu är helt öppen för alla former häktning, förhör och djupare spaning från SÄPO, Krim och Spans sida. Det samma om man var på Vänsterpartiets, Göteborg-LS eller Errarnas lokaler - vilket sälvklart smackar ljudligt av politisk registrering men snabbt undansköljs men argument som "Ja men dom trode väl att man hade vart ute och kravallat!".
(Jag tänker inte ens nämna ett av mina favoritfall - ung man just hemkommen till Göteborg under toppmötet går genom stan till en kompis, han stannar upp i en minut, ser demonstrationera och går sen i tre minuter tills han blir inträngd i en port av fem polisen som knäcker hans revben, spräcker käken, slår ut en tand och stampar honom i buken och sen går utan nåt ord mer - tack Skånes Piket)

Att snuten tror, gissar, antar eller ens subjektivt dömmer är alltså enormt kasst sett ur rent rättsligt perspektiv - ett perspektiv som förövrigt anses vara en garant för rättsäkerheten och med det basisen vår rättsstat vilar på. (Att vårt rättsamhåälle är en lögn, en illusion, kan man ju självklart tala om också men just nu håler vi oss till det här)

Jag vill itne säga att protesterna mot FRA är fel - absolut inte, jag tycker det är skit och jag är grymt imponerad av hur mycket folk det är som säger sin mening i Sverige där vi vanligen låter vilka oförätter som helst gå förbi. Men vi har svalt så satans mycket i tysthet.

Kolla polislagarna (PL#12 och #13 t.ex), kolla häktningslagarna, kolla Spans verksmahet mot vad dom anser är politiska dissidenter eller vad som klassas som ett hot mot rikets säkerhet. Det är däruti och inte i FRA som fröt till ett framtida Svenskt Stasi finns.

PS
(Sen villl jag uppmuntra alla att om FRA går igenom: skicka brev som beskriver mord på statsministern via PGP-krypterade mejl till emailkonton utomlands, fejka bombritningar och copy+paste'a nazipropaganda. Låtoss se vad Statens superdator går för! Eller lägg in en kryptering i alla dina email med texten "Vi knivar ner Reinfeldt" och ett datum)

PS#2
(Att vi alla glömt Echilonprojektet är ju okcså rätt rafflande men jag antar att vi i det falletkunde säga "satans NATO att sätta upp spaning på all internettrafik över Atlanten" nu är det vår egna regering)

PS#3
(just det min hyllning till SD, det lilla rasistpartiet. Dom äcklar mig men deras position är rätt spännande. Folkpartiets politik är till exempel helt identisk med gamla NyDemokrati som hade samma missnöjespartispaosition som SD har nu. Fp har flera politiska delar som är helt identiska med Sd men som inte anses direkt chokcerande när det kommer ur deras mun.
SD's position är inte så förkastlig för att dom är ett parti som sötdjer rasistiska, nationalistiska regeringsbeslut utan för att dom hävdar dessa beslut och åsikter i sin roll som missnöjesparti. Att dom fortfarande är total skit oberoende hur mycket dom knäcker den representativa demokratins chimär av åsiktsfrihet och demokrati är en annan femma)

Katten på Råttan, Råttan på Existentialismen

Utan medial uppmärksamhet slutar vi existera. Vi som bloggar gör det ju inte direkt för att upplysa dom som int gör det och majoriteten av vår läsarkrets består ändå mest av andra bloggare - vi gör det för att vi vill ses, vi vill existera.

Utan ett medialt eller samhälleligt motljus upphör vi. Om man ska dra det hela till mitt favoritområde, behovstrappan, så lider vi av att vi inte känner oss uppnå det fjärde steget (i exemplet/länken). Vi vill ha uppmärksamhet för att vi ska få existera efter att ha fått alla andra, tidigare behov mättade. Vi är inte hotade, vi är inte hungriga, vi är otörstiga och värmda. Vi har folk som älskar oss men vi vill ha nåt mer - nåt ytterligare - nåt bättre.

Om en människa faller i storstaden utan att nån hör henne, finns hon?

Vi är som Schrödingers Katt (den vulgariserade versionen) fram tills den punkt vi observeras existerar vi inte helt ut. För ungefär fem år sedan snackade jag med en alkis som pajade spårvagnskuren vid allhelgonakyrkan, jag ville veta varför. Han var rätt ok med att snacka inte för full och bara milt aggressiv och han sa att han var så trött på att inte finnas. Jag är säker p att han menade nåt helt annat men sen dess har jag alltid sett alla former av förstörelse som rätt sunda reaktioner på ett samhälle som hyllar alla former av självförhärligande och deifiering men nekar dom allra flesta den mest basala nivån av uppmärksamhet... Eller för den delen mänskliga rättigheter (som mat, bostad, trygghet, säkerhet - för dom av er som inte ser detta som nåt staten ska bidra med kan alltid ställa sig frågan vad är staten och för vem är staten och titta runt på ämnet).

Utan den formen av nödlina, den sista omvägen till nån form av existensberättigande uppmärksamhet är vi utsatta för den mest brutala av alla sanningar - vi existerar inte.

För det är ju där vi hamnar om man jämför oss med Brangelina och deras elva negerbebisar, Bill Gates och hans mångmiljardbelopp i bistånd eller Naomi Kleins kvasirevolteristiska tonårslektyr. Vi är kött på en promenad till graven och vars existens bara berättigas genom det basala arbete vi kan tänkas utföra eller sysslor vi kan fylla.

Det samhälle vi hyllar och tvångsmatas är ett samhälle vars medborgare heter Hollywood A-list. Bortom dessa existerar inget. Vi hör om vilken deo nån av dom använder och kopierar det eftersom deras existens är verklig, våran är inte det.

Vi är fast i experimentet och ignen vill flukta i lådan. Vi lever men är egentligen inte vid liv - men vi är inte riktigt döda än. Vi finns som idé men inte som verklighet.

Regeringen kan prata om oss som Svenssons eller Genomsnittsmänniskan men bortom det finns vi itne i all den pådyvlade individualism vi sägs vara en del av.

Vi är det yttersta beviset, kravet för och önskan till den perversion som är vårt samhälle. Vi är dess primära brottsoffer och gärningsman.

Den här texten är en hyllning till Christer Petterson som hade modet/fegheten att gå ignom illusionen och för en millisekund vara den högste av dom högsta för att sen återvända till attt vara den lägsta av dom lägsta. Pang.

Eller Mijailo som på några vilda sekunder tog sig från statusen som ickexisterande statistik till blodig, knivskärande, köttslig verklighet på PUB. Allt som krävdes var en morakniv och avsaknaden av allt hopp.

I som här inträden låten hoppet fara - det är det vi måste göra. Vi måste acceptera att världen inte är byggd för oss, den är byggd för dom, för dig. Majoriteten av oss kommer dö meningslösa och ickeexisterande ochd et är först när vi accepterar detta, när vi låter hoppet på att också vi komemr vinna den där miljonvinsten, vi också trots vår platt cellulitröv kommer vara den nya Britney, vi också kommer sitta hos Letterman; då kan vi göra nåt åt det. Vi står på dörrn till helvetet men vågar inte gå in. "Dom kallar det Limbo jag kallar det Arbetsförmedlingen Angered" som en kompis sa.

Först då kan vi se varför självmordsbombare frodas inte bara bland dom fattigaste, dom med en ursäkt för sin reigiositet utan också akademiker och välborna. Först då kan vi förstå varför man vill pajja en hel satans stad under AIK's flagga. Först då kan vi inse varför det finns en sån satns glädje i att mobba dom som är där uppe eller kniva ner dom i ett dyrt varuhus.

Tills dess är våra analyser av det oftast präglade av stinkande unken moralism och ignet annat.

Ondska är en term utan relevans om man inser att Godhet bara är vinnarens självvalda epitet.

Socialdemokratisk Polemik?

Inget fyller mig med så mycket hopp som när LO börjar skicka ut brev (varning: politikerbloggen) till grannar åt politiker som gör sitt yttersta för att riva ner dom få försvarsmurar vi vanliga människor har mot misär och svält (diskussionen om huruvida dom här försvarsmurarna låser in oss i vår roll som arbetare är en annan femma. Vi kan åtminstonde förlita oss på dom när våra liv går åt helvete).
Inget fyller mig med så jävla mycket sorg när man ser hur en sosse bestämmer sig för att jämföra den här kampanjen med det här och det här och det här och det här.

För varför inte bara jämföra nåt man inte gillar med nazister och brunskjortor?

Hans argument som ni kan hitta här baserar sig på att själva metoden, att se vilka som tillhör en politisk enhet och sen skicka ut massutskick till deras grannar är väldigt snarlikt med det här.

"På 30-talet gick SS-grupper och Hitlejugend runt och skrev ett J på de hus som beboddes av judar, som anklagades för att vara orsaken till folks elände. Grannarna uppmanades att göra något åt saken. Vad vet LO om de som mottar brevet? Vad är det som hindrar att en galning får för sig att bränna ner huset därför att hans/hennes liv är ett helvete? LO har ju legitimerat det med sitt: Gör nåt!"

Vad han reagerar på är alltså det här brevet vars starkaste uttryck är "vi förväntar oss att du lyssnar" och "vi kräver att riksdagen säger nej till regeringens hetsjakt på den som är sjuk". han hävdar att nån "pekas ut som folkfiende" att lo inte har rätt att samla in namn och hålla register... Att det är rätt lätt att gå och få ut addresser till folkbordförda och ej hemlighållna riksdagsledamoter är tydligen helt omöjligt att tänka sig.

Anders Nilsson, kamma dig för helvete! Det är en sak att pissa på en av dom få kampanjer dom senaste åren från LO som e lite framåt... Det suger
Men att sen ställa sig och ta en lång satans piss på Auschwitz, massavrättningar, fördrivning, pogromer, avrättning av homosexuella och alla andra som dog av nazisternas framfart - det är att gå lite för jävla långt din historielösa lallare. Metoden att skicka ett brev till en granne och att märka ut nån för vidare pogromer är inte det samma.

Han kommenterar sedan till Niclas Ericsson (som driver Arbetarperspektiv, en bra blogg btw, läs den - och den som då tipsade mig om detta) att metoden är direkt "ord för ord" hämtad från Goebbels Instruktionsbok.

han undrar om niclas skulle säga samma sak till Anna Lindhs efterlevande också... Kommer Anders Nilsson kanske överväga att kontakta lite överlevare från koncentrationslkägren? Berätta att han träffat några andra som råkat ut för nåt liknande som dom - lite borgerliga politiker vars grannar fått ett brev?

Gör det, men räkna dina satans tänder innan så du minns hur det en gång varnär dom får tag på dig.

Anders tycker massavrättning av judar, socialister, fackmedlemmar, ickegermaner och homosexuella kan jämföras med ett brev på posten... Tack Anders