Jag sitter just nu i min svettiga tröja, sunkiga kalsonger och med skor på mig inomhus eftersom det är så skitigt överallt att jag inte vågar gå barfota.
Jag är helt enkelt inte hemma tillräckligt ofta för att kunna städa, diska och hålla på och nu - idag - skulle det bli av. Här skulle tvättas, fejas och skuras som om jag vore en husmor från 50-talet.
Men nej, vänta vad är det där? Är det inte pojkvännen som ringer från sitt jobb med hemligt nummer? Det måste det vara - Oh Så Ljuvligt! Men neeeeeeeej det är folk från kommunen som vill veta var deras 13000 kronor är nånstanns som ska täcka farsans sjukhuskostnader.
Tydligen har killen som skulle vart hans gode man - en jävla mes som heter Urban tydligen - hoppat av uppdraget. Tack Urban. Och nu vill kommunen ha sina pengar. Tack Urban.
Vänta ska bara trolla fram 13000 ur röven... Hnnnhh, vänta lite... hnnnnh ... Ah! Två och femti och en fri biljett till Liseberg!
Så tvättiden har nu spenderats med att ringa till dom snälla sköterskorna på hans hem (som faktiskt är så fett värda en löneförhöjning btw skriv under ffs) och snacka med dom. Tänk dig att först prata med folk som har en tight budget att hålla som deras huvudsakliga målsättning och sen människor som har tagit ur sin egen kaffekassa för att betala min farsas småinköp!
Sen ringde jag kommunen där informerar dom mig om att jag förväntas dyka upp på ett möte kl 13.00. Jag berättar att jag inte vet om jag kan få ledigt och då säger hon att "ja men det får du göra, nåt stöd får du faktiskt ge åt din pappa" (att det inte är alla förunnat att trolla fram fritid är tydligen nåt nytt för den här kvinnan) - jag berättar att telefonpengarna på mobilen (Comviq) håller på at försvinna till vilket jag får svaret "jaha ring hemifrån då" och när jag säger att jag inte har hemtele eftersom jag inte har råd så får man ett "ja men ..." och sen dör linjen och hon ringer inte tillbaka - tack kommunen!
Hursom - nu e det fastslaget - jag ska inte hålla kvar farsans lägenhet! Vad jag ska göra med hundratalet prylar som han har och alla möbler och Gud vet vad mer har jag ingen aning om. Inte en enda jävla aning.
Här är en kort inventering över det som jag kommer behålla:
- runt 30 stycken gamla radioapparater från 1940 ungefär
- en stor öronlappsfotölj som man måste byta tyg på
- ett gigantiskt vitrinskåp fyllt med memorobilia
- En helt jävla absurt överväxt farfarsklocka
- en enorm sjömanskista som min farfarsfar byggde när han skulle till sjöss
- ett stort radioskåp fylld med gamla LP och CDskivor
- en elgitarr med förstärkare
- tre revolvrar
- en uppsättning udda beväpning (Bolas, Arabiska Dolkar och nån form av krutdosa i form av en fisk)
- Farsans foton från sin tid i Mellanöstern och Medelhavet och böcker och skit han samlade på sig då
Har du, vem du nu är som läser detta, nånsin fått känslan av att du simmar i ett stort hav. Mörka vatten som sträcker sig milsvida neråt i bottenlös tystnad och att du desperat försöker hålla dig flytande. Ovanför är det enorm blå himmel och du kan liksom se dina vänner, din pojkvän och din familj sitta i roddekor och leta efter dig en solig dag. Men där du är kommer våg efter våg och nåt osett, nåt enormt, ligger under ytan och hugger gång efter gång tag i dig och drar ner dig under den.
Det är som om man konstant försöker simma uppåt för allt man är värd. Ta sig mot båtarna och ens vänner, bara att gång efter annan slitas ner under vattnet.
Problemen avtar liksom inte - dom ligger där och väntar och just när du tror att allt är blå himmel och båtdrinkar hugger dom tag i en.
... eller så, som jag tror det, så är det jag som överdramatiserar det hela. Jag får acceptera att jag inte kan ta all skit som finns där ute utan ta det som går och be resten dra åt helvete...
Om inte annat kan jag väl avsluta med att ni bör skriva under ert stöd för löneupproret samt om ni kan komma ihåg att det mot all logik finns hyresvärdar som e schyssta (farsans hyresvärd har visat en ängels tålamod under rådande omständigheter) och att kommunalkärringar kan vara totala jävla räpor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar