Bara ett kort inlägg efter ett komihåg jag hade. En hetsk debatt med morsans gubbe en jul kring problemet med snutar. Kalla mig klychig men jag har alltid haft problem med en beväpnad paramilitär som man gång på gång sett sig bete sig som svin.
Detta anknyter självklart med det tidigare inlägget. Jag minns inte dom gånger jag haft med vettiga snutar att göra - även om jag gjort en poäng med att alltid säga att:
"Det här landet behöver fler poliser, problemet är att det är så jävla många snutar"
Jag minns snuten Max i Göteborg som var platsbefäl under en av dom småstrejker som SAC gjort sig så berömda för där hans kommentar var att dom skulle "gå in och krossa" oss som stog där. Eller snutarna i Fosie som ansåg det lämpligt att pepparspreja stillastående tysa strejkvakter och där försöker till kommunikation möttes med ett "håll käften" från snutens sida. Jag minns en telefon med sms-minne som tappades i Malmö av en snut. Undrar om han minns?
(för er som inte vet så fanns där på hans officella telefon en debatt kring vartv han och en annan snut skulle ta en misstänkt för att se till att dom inte skulle kunna höras när dom gick över honom. Dom beslut sig för ett industriområde eftersom ingen är där på kvällen som bryr sig om skrik)
Jag minns Salems borgerliga kommunfullmäktige som skrek när han såg vad snuten gjorde med en grabb i tonåren som fastnat mellan dom.
"Nej nej det här händer inte i Sverige!" var grundbulten, men eftersom han nästan grät så var det inte så klart. Dagen efter hade han tydligen glömt det som var kvar av pojkens ansikte när snuten gått över honom.
Jag minns mitt första riktiga möte med snutar. När dom låste fast en kompis i en portuppgång och gick över honom med batonger och kängor. Flera brutna revben, en utslagen tand, blåmärken och blödningar. Han brukar säga att snuten slog han röd eftersom han röstade på folkpartiet och enda orsaken att dom tog han var för att han hade dreads och gick förbi en av demonstrationerna vid Eu-toppmötet 2001.
Jag minns när min plastlillebror togs av snuten under en demonstration när han frågade varför dom stillastående snutarna tejpade över sina hjälmnummer. Dom slet in honom i slaktarbilen och körde iväg med honom framför hans dåvarande flickvän och hennes kompis som pluggade till polis, snopna och chockade miner. Men det var inget mot det svar dom fick när dom gick till Stampgatan för att kolla om han var gripen. "Nej sånt händer inte i Sverige, han måste begått ett brott" sa hon bakom disken. Trots att hennes polare sa att han pluggade på polishögskolan och sa att han kunde vittna till min plastlillebrors fördel så var svaret det samma. Han kunde inte blitt tagen utan att ha gjort nåt eftersom det händer inte i Sverige.
Hur ofta har man hört den?
Misshandel, hot, rån, antastningar, våldtäkter, trackasserier - allt döljs under en ideologisk hinna av att sånt inte händer här.
Men man ska inte glömma dom bra poliserna för det. Dom som verkligen hoppas att dom gör en skillnad - en positiv sådan - jag tänker på polisen som under rådande kravall slet av sig hjälmen och gick genom Konsum på Avenyn. Eller platskommendanten som på Järntorget fick order om att "krossa och bryta" en stillasittande ickevåldsdemonstration sista dan av EU-toppmötet och då ljuger till svars att han redan öppnat avspärrningarna och att folk gått.
Det finns säkert tusentals exempel på det med
1 kommentar:
Ja redan för tio-femton år sedan tyckte göteborgspolisen att det var ballt att köra ut fredliga kvinnliga demonstranter på Högsbo, bända upp deras armar på ryggen och sedan ge dem ett par stadiga krokar, lämna dem vid vgen och sedan åka.
Skicka en kommentar