Nyrekrytering till Hamas

När detta liv ter sig poänglöst, kan nästa kännas mer relevant

Themesong: Territory (Sepultura)

Israel verkar göra allt som står i sin makt att skapa terrorister. Att religion sprider sig snabbt i svallvågorna efter fattigdom är ingen hemlighet och flyktinglägrena runt och kring Palestina har vart en grogrund för extremister, självmordsbombare och religiösa fanatiker. När det här livet inte ger mycket att vara nöjd för är det lätt att sätta sina förhoppningar till det andra som ska komma efteråt.

Religion kan ge hopp, förtröstan och styrka när man inte har någon oh det är när man är som mest i behov som den känns mest aktuell och relevant varför sektmedlem ofta försöker påpeka att man egentligen är olycklig hela tiden (har en gång vart på ett enormt kul konverteringsmöte för mormonerna, men det är en helt annan berättelse).

När du dödar av nåns familj, när du ger dom all anledning i världen att hata dig. När du beskjuter skolor. När du mördar kvinnor och barn. Tror du då att det inte komemr slå tillbaka - Israel får ge sig ut i ett totalt utrensningskrig om dom ska ha en enda chans att dra sig ur detta utan att få lida för det längre fram.
Deras senaste drag, att skapa en ensidig vapenvila känns mer som en metod för att fiska sympatier när motreaktionerna kommer. Är det nån som tror att det kommer vara lugnt från andra sidan sett?

Jag gick själv i anti-krigsdemon. Ni vet promenera med, skrika lite slagord och sånt - sen när jag kom längre fram så hamnade jag bland dom som skrek att gud är stor. Där nånstanns gick jag och tog en fika istället. Fred är bra, tro faen det men inte i helvete tänker jag promenera med några religiösa muppar (nåt som Nicklas på Arbetarperspektiv snackar om med). Blir det jidder vid synagogan här i GBG är jag gärna med och står och bevakar skiten i pallesjal och vänstermundering. Mina sympatier ligger inte hos, och kommer aldrig ligga hos Hamas. Men det skulle aldrig falla mig in att stödja en stat som förklarat att alla som inte anser att staten, religionen och etnicitet ska anses vara motståndare.
(man får inte ställa upp i allmäna val om man inte stödjer tanken att Israel är en judisk stat)

Israel anser sig ha rätten att försvara sig med alla till buds stående medel - klart man har - makt är rättighet har det visat sig i det verkliga livet. Men att tro att reaktionerna kommer utebli är inte bara naivt utan rent av korkat. Man slår tillbaka med dom medel som erbjuds och kan, enligt sin egen tanke justifieras. Boom.

För varje bomb som faller eller briserar ter sig både den (sanna) liberala högerns tvåstatslösning och vänsterns enstatslösning mindre och mindre trolig.
Även vi i den extraparamentariska vänstern pissar i egen buske när vi envist vill hävda den Marxistiska tanken att det som krävs är en sammansatt klasskamp. Allt vi gör är att framstå som Vänsterpartiet när den hävdade att hjälp till gömda flyktingar som jobbade svart var poänglöst om man bara, tre år senare, röstade på dom, skulle allt vara biff. Och vilka vill framstå som totala verklighetsfrånvända idioter?
En revolution är inte närstående nog för att justifiera en ensidig kamp för den. Att däremot arbeta för större förståelse inför dom Israeliska och Palestinska grupper som samarbetar med varandra är ju förståndigt - men som det är just nu dränks man i allt jävla nonsense.

Kolla in Hapoel Tel Aviv, dom lite hippiesqua Anarchists against the Wall eller det nu lite avdankade och populistiska PFLP.