Den Voyeuristiske TV-spelsspelaren

"Jävlar, grannen har köpt Fable 2!"

Themesong: Voyeur (Kim Carnes, hon som gjorde Betty Davis Eyes)

För det första vill jag säga att det är sjukt svårt att hitta en bra illustrerande bild på Google genom att söka på voyeur. Jag har sorterat igenom ungefär tre miljoner bilder på brudars trosor tagna med mobilkamera, bilder på folk som tar bilder under kjolen på tjejer med sin mobil kamera och när jag tänkte "en bög-angle" hade väl vart bra och sökte på gay+voyeur var det kört. Bilden ovan är ungefär så bra det blir under omständigheterna...

Vad jag ville skriva om, eller i French and Saunders språk "anywayanywayanyway", var att jag är så satans trött på trista spel. Spel som inte är anpassade för såna som mig: folk som lika gärna tittar på när andra spelar och tycker det är lika underhållande som att spela själv. Det ska vara en berättelse, det ska vara spännande, det ska vara imponerande, snyggt eller charmigt. Det kanske är skrämmande eller vad faen som helst - bara det är skoj att se på. Det finns flera spel som jag helt enkelt inte uppskattar att spela men gärna vill se på. Vissa spel skulle jag gärna spela men under vissa omständigheter avstår jag gärna till fördel för andra och tittar på för att det är så satans skoj. Som Left4Dead när Peter spelar. Han får panik, skriker, kastar sig fram och tillbaka och skjuter skiten ur alla andra förutom Zombiesarna han ska pricka av. Så skoj som det överhuvudtaget kan bli.

Det som står mig upp i halsen är att komma hem till nån med planen att spela TV-spel och se hur dom släpar fram plastiga miniatyrgitarrer eller mickar... Jag är nörd för faen och det där är sånt riktiga-människor-spel - människor med liv och social kompetens ffs. Jag vill spela skit med drakar, alver och robotar i. Jag vill spela spel med män med falliskt stora skjutvapen som skjuter folk med sina falliskt stora skjutvapen och säger machosaker med grovt tillyxen intimitet till sina sidekicks med lika stora falliska skjutvapen (Ja jag pratar om Gears of War ett och två). Jag tackar inte nej till en cutscene där dom två ska duscha kanske lite snack om hur lite vatten som finns kvar och att dom måste duscha tillsammans... ja. Bögit, Häftit eller Nördit - det är mina krav.

Inte satans Guitar Hero. Sitta och höra klattrandet av två pers som febrilt försöker trycka in alla knapparna på sin plastiga minigitarr så att dom trycker ner en knapp samtidigt som skärmen säger till dom.... Vart var det senaste man såg det - ja just det dom första mobilspelen som kom. Det hela går ut på att tima sina knapptryckningar rätt. Hurra.
Lite som det, kombinerat med ett besök på lika sorgliga hetero-bögbaren Rockbaren i Göteborg. "Ja ja jag spelar musik! Jag e med i bandet om jag bara sjunger med tillräckligt högt!" Ok fine det är inte riktigt så illa - det är bara att det är så trist att se på. Jag spenderade en timma med att stirra på animationerna i bakgrunden bara för att min mediafuckade, 90tals-MTVklippningsskadade hjärna inte skulle börja falla in på tankar om självmord, nynazism eller folkmord.

Åh eller spelet som förföljde alla jävla fester för fyra fem år sen: Singstar (uttala ordet som man gör "skatteverket"). Åååååh jag alltså... jag, faen ... alltså nej... åååh. Det finns inga ord som rymmer det hat jag har för det spelet. Jag har inget emot att se mina vänner ha skoj - det är väl bra - men att dom alla ska stirra på en skärm och sjunga. Dom kan väl sjunga som normalt? Det är ju så enormt trist att titta på och det är inte som om det är nån form av "kolla mina kompisar gör bort sig" - det gör dom hela tiden och inte faen behöver dom ha ett TV-spel till hjälp.
Så man sitter där och kollar på dom små lysande spåren och försöker roa sin egen hjärna innan ovan nämnda tankar om folkmord dyker upp.

Medans andra spelar Singstar på fester har jag tänk på bland annat:
"undrar hur många pixlar det krävs för att det ska lysa upp så där när dom håller en ton tillräckligt länge?"
"Är Beyonce verkligen svart?"
"Kan man inte bara nynna låten och hålla rätt tonläge?" (nåt min kompis flinkis gjorde - inte populärt för gudarna ska veta att det är så satans frisläppt OCH viktigt)
"Kan man ha instrumentella låtar till Singstar? Nynna musiken typ...?"
"Om jag slänger ut TV'n genom vardagsrummet kommer jag framstå som spontan elle rolig eller kommer folk tycka jag är otrevlig då?"
"Då resultatet är ungefär det samma - är det inte skitsamma vad dom tycker om mig?"
"Om man inte skulle hitta ett litet folkslag och uttrota dom?"