Israel vs Hamas?

Människors död, vår akademiska leksak

Themesong: Peace Sells (Megadeth)

Låt mig bara säga det här om det hela.... Vilken jävla skitstorm. Min kompis Uri nämnde sin lösning som tonåring (hans farsa var officer i IDF och Uri är väl inte alltid så nyanserad i sitt utrikespolitiska åsiktstagande): bomba skiten till en glasöken. Hela stället. Alla.

Ok det var inte så seriöst alls - men det ger en bild av hopplösheten i det hela. Nu när den ena demokratiska regeringen förklarat krig mot organisationen som är den styrande enheten enligt allmäna val (som gick igenom internationella observatörers nålsöga btw). Lite som om Norge skulle startat krig mot Moderaterna. Självklart är det enormt tillspetsat och egentligen inte så mycket av en helhetsbild.

Faktum: Folk har dödats av Israel, Hamas och gud vet vilka fler grupper.

Faktum: Israels styrandepolitiker har sagt saker som får mig undra om inte dom och Hamas borde komma rätt satans bra överens under andra omständigheter. Som när dom hävdar att det inte är en humanitär katastrof när barn dödas och sjukvårdare beskjuts. Eller när Hamas ledande skikt leker med sin egen befolkning med avspärrningar och järnvilja under lagarna.

Faktum: Judar världen över är väldigt känsliga för Israelkritik eftersom den lätt glider in i antisemitism (låt oss inte hymla med den här skiten - det finns ägg som vill göra ett litet likhetstecken mellan judendomen och Israel på båda sidor av argumenteringen med olika men lika förödande resultat)

Faktum: Muslimer världen över, liksom araber med ursprung i Palestina, är väldigt känsliga för kritik mot Palestina och även då Hamas, eftersom det snabbt glider in i rasism. Precis som judarna gjorde efter kriget slår dom nu från ett rätt kraftigt underläge, vilket leder till desperata handlingar och tankar som "min fiendes fiende".

Faktum: Det handlar inte lika mycket om religion som om hämnd, om rättvisa, om jämlikhet. Alla tre samtidigt och mot varandra. Det handlar inte om vänster vs höger - det är en kvarvarande chimär från kalla kriget.

Det som stör mig på hemmaplan är mängden folk som ser det som en satans fotbollsmatch. Man mäter vem det är mest synd om genom att skärskåda vilka som lidit mest förluster. Palestinska barn har dödats - fem poäng till oss. Qadamm missiler har regnat ner över civila mål i Israel - fyra poäng till oss.
Det som stör mig på hemmaplan är hur lätt det är att klumpa samman folk med enkel dualistisk retorik. Israels militära ledning är det samma som alla i Israel eller alla judar. Hamas är hela Gaza eller alla araber (eller som ser ut som araber för den delen).
Man tävlar om vem som är mest ondskefull - på så sätt vaskar man fram en hjälte, en god person, en person vars handlingar inte kan ifrågasättas.

Vilken komplett skit.

I allt detta finns det bra saker dock: Israeliska och Palestinska fredsorganisationer. Hapoel Tel Avivs supportrar som spelar förbrödningsmatcher med palestinska lag under antirasismens flagga och progressiva på båda sidor som vill se bortom rasismen och det poänglösa flaggviftandet.

Kalla mig liberal om du vill (vem faen du nu är din fjolla). Men grundbulten här borde vara att stoppa mördandet av folk. Oberoende vem det är och sen ta ett steg tillbaka. Utan pekpingar, fördömmande och med en öppen jävla hand. Nu är båda sidor här hemma så pressade att chansen att få nån att gå med på att acceptera att "döda folk är fel" utan förbehåll skulle vara lite för satans mycket.

Och skiten fortgår.