Jag må jag leva...

Jag är för gammal för förnekelse, lets swish like queens baby!

Themesong: Forever Young (Alphaville)

Ok det är nu, idag, en sjuk samling år sen jag föddes. Samma år som Ebba Grön slog igenom, Elvis dog och kungafamiljens tronföljd var (mer eller mindre) säkrad. Samma år såldes den först praktiska hemdatorn för privatbruk: Apple II. Det är också våren som RAF anses långsamt och helt sipprat ut i sanden. Första Star Wars filmen kommer ut...
... och, vilket fick mig att känna mig jävla uråldrig, samma år som jag föddes var sista året man avrättade någon med Giljotin i Frankrike.

Jag har, till min stora stolthet, aldrig haft en 30-årskris. Jag har, enligt mig själv, rätt ok fysik. Jag har gjort tusen och en prylar jag ångrar nu senare och tusen och en prylar jag är stolt över. Jag har i korthet, vart hemlös, jag har vart snorpank och jag har brutit mot lagen mer än en gång (och vid alla tillfällen känner jag mig justifierad i att jag gjorde det rätta). Jag har sett sjukt mycket underliga saker och träffat och pratat med folk som jag trodde inte fanns. Jag är enormt stolt att jag tillskillnad från Jan Guilliou kan ta till mig ny teknik och inte tillhör den stora skaran idioter som lever på vad dom en gång gjort och nu verkar vara nöjda med tt hävda att det dom gjorde är bättre än allt som görs nu.
Jag blir om och om igen överraskad av mina yngre vänner som är, skrämmande nog smartare och charmigare än jag var. Och jag blir om och om överraskad av mina äldre vänner som är yngre i sinnet, snabbare i vändningarna än jag är.

Vad finns där att ha kris över? Livet är bra.

Anywhoo nu ska jag göra pannkaksfrukost till min kära pojkvän som ligger och snusar här brevid och sen ska jag hooka med lite folk och titta på min polare Emils bebis.

Idag ska jag ta på mig min Iron Maiden t-shirt.