Jag är med hippie-windows

Så här kommer jag hålla på dagen Ubuntu funkar helt och hållet.

themesong: Everyone is Jesus (Di Leva)

Jag har skaffat Ubuntu. Själva grejen med det är väl mest för att se om det var bättre - jag hade en laptop som min farsa lämnat efter sig som jag tänkte experimentera lite med. Gör aldrig det ... så tillvida ni inte har ett par jävligt skärpta datanördar med er på projektet.

Min kompis Emil, nybliven farsa och mäktig datanörd (tillskillnad från yours truly som helt enkelt inte är så datakompetent), fixade en bränd skiva av Ubuntu 8.10 entrepid.
Ubuntu är ett enormt stort gratisprojekt som syftar till att producera nånting utan att sedan försöka konkurrera ut allt och alla och tvinga alla användare att nyttja bara ens egna produkter. Deras metod för detta är olika open-licence tankar som GNU, Copyleft och gud vet vad mer för snazziga ord. Allt är tillgängligt gratis, med supportnätverk av olika slag. Så gott som alla program finns återskapade och ofta i en enormt mycket bättre variant än dom kommersiella - bildbehandling, ordbehandling och all annan behandling du kan tänkas behöva. Och det verkar reta skiten ur Bill Gates... Allting har nån koppling till en sydafrikansk skola av humanistiskt tänkande kring just ordet "Ubuntu" som betyder nåt i stil med "jag är den jag är på grund av folk runt mig"...

Whats not to love? Lite flummigt men hjärtskärande rart

Problemet är att det kräver lite kunskap innan man byter till ett annat operativsystem - hårdvara som är skapt för windows verkar helt enkelt inte gilla Ubuntu och jag tror knappast några spel kommer funka heller - vi får se. Det ska tydligen gå att fixa fram men efter att ha stångat mig blodig mot det trådlösa nätverkskortet i datorn så är jag verkligen inte i rätt sinnesstämning för nåt mer.

Alla kan vara antisemit?

Tydligen så är det än en gång helt ok att hävda att judendomen är en etnicitet. Det är helt ok att hävda att en stat och en tidigare nämnd etnicitet är det samma och att alla attacker mot staten är en attack mot alla inom den nyss påhittade etniciteten. Allan Widman och hans kompisar resonerar så på Newsmill i alla fall.

Jag ogillar bagels - jag anser att religion är hitte-på - jag tycker att New York yids dialekt är vidrig. Ooooh jag är en antisemit...
Jag gillar inte schlager - jag tycker Carola ska skjutas och jag anser inte att höjden av mode är att bära för korta tshirts. Oooooh jag är homofob...
Jag tycker islam och andra religioner är hitte-på - jag tycker att arabiska låter lite som mellanösterns holländska - och jag gillar inte arabisk glass. Ooooh jag är islamofob...
Jag tycker att den där tunna lite spridda formen av krulligt hår vissa svarta killar får är sjukt fult - jag har aldrig vart i Afrika och har ingen drift att åka dit - min åsikt är också det där instrumentet man spelar i västafrika(?) med strängar som man liksom slår på med en båge är hur dumt som helst. Oooooh jag är rasist...

För som sagt - minsta koppling till nåt är dess like. Guilt by association - 2000-talets Lebensraum i folkdebatten och senaste retoriken i vårt sista nationalromatiserade projekt.

Brasklapp: nej jag stödjer inte Hamas din jävla svinknullare (du vet vem du är). Nej jag förstår verkligen att det inte finns en ensidig lösning ditt mög (du vet vem du är). Nej jag anser inte att Israel är detsamma som judendomen men jag anser att dom som drar det argumentet är nazismens nya våg.

Ja.

Nördism?

"Vi är många vi är arga och vi behärskar Klingon!"

Themesong: Lapdance (N.E.R.D.)

Ok det har vart lite för lite med nördprylar här på.... tja på hela tiden egentligen så jag tänkte att det är väl dags att köra på lite "Working Class Geeks on the Loose" eller nåt. Texter som korsar mellan politik och nördism på ett mer uppenbart sätt. Problemet är att en del av dom personer som läser här kommer helt enkelt inte ha mycket till övers för det - eftersom det kräver en mängd förkunskaper.

Inläggen som jag hade i tankarna var bland annat min och eils diskussion om att använda rollspel/TV-spel/programmering/nördfysik som en förklaringsmodell för olika politiska ståndpunkter som revolutionen till exempel.

När jag pratra om nördar snackar jag om dom verkliga nördarna - vi som var nördar innan det blev coolt. Innan Expressen klämde ur sig saker som "Är Du Housenörd?" eller att man kan vara nörd i saker som nationalekonomi - ordet har blivit liktydligt med folk som är rejält intresserade i ett ämne och vill skoja lite med sig själva.

Jag pratar Revenge of the Nerds, inte lokala DJ's med smak för tidigt 90-tal. Vi snackar om folk som skrattar som om dom vore en skadskjuten säl när dom hör ett skämt om skillnaden mellan DoD-91 och Svarta Lådan inte om en krönikör som snöat in för hårt på Woodhouse. Jag pratar om folk som vi alla, mig inkluderade vill tvinga ner i en toalett sekunden vi ser dom inte människor som antagligen gjorde det samma med folk i högstadiet.

Så förbered er...

Välkommen till Kina!

Övervakning för din säkerhet

Themesong: No Government (Nicolette)

Jag skulle vilja hinna säga mer om det här men pojkvännen ska plugga, jag ska handla käk och sen ska jag göra en poäng av att titta på nerladdad Dansk film och TV-serien "Riget" (enormt bra btw) - eller nån film, vad som helst.

Inte bara övervakning medborgare, nu också med censurering!

Jag må jag leva...

Jag är för gammal för förnekelse, lets swish like queens baby!

Themesong: Forever Young (Alphaville)

Ok det är nu, idag, en sjuk samling år sen jag föddes. Samma år som Ebba Grön slog igenom, Elvis dog och kungafamiljens tronföljd var (mer eller mindre) säkrad. Samma år såldes den först praktiska hemdatorn för privatbruk: Apple II. Det är också våren som RAF anses långsamt och helt sipprat ut i sanden. Första Star Wars filmen kommer ut...
... och, vilket fick mig att känna mig jävla uråldrig, samma år som jag föddes var sista året man avrättade någon med Giljotin i Frankrike.

Jag har, till min stora stolthet, aldrig haft en 30-årskris. Jag har, enligt mig själv, rätt ok fysik. Jag har gjort tusen och en prylar jag ångrar nu senare och tusen och en prylar jag är stolt över. Jag har i korthet, vart hemlös, jag har vart snorpank och jag har brutit mot lagen mer än en gång (och vid alla tillfällen känner jag mig justifierad i att jag gjorde det rätta). Jag har sett sjukt mycket underliga saker och träffat och pratat med folk som jag trodde inte fanns. Jag är enormt stolt att jag tillskillnad från Jan Guilliou kan ta till mig ny teknik och inte tillhör den stora skaran idioter som lever på vad dom en gång gjort och nu verkar vara nöjda med tt hävda att det dom gjorde är bättre än allt som görs nu.
Jag blir om och om igen överraskad av mina yngre vänner som är, skrämmande nog smartare och charmigare än jag var. Och jag blir om och om överraskad av mina äldre vänner som är yngre i sinnet, snabbare i vändningarna än jag är.

Vad finns där att ha kris över? Livet är bra.

Anywhoo nu ska jag göra pannkaksfrukost till min kära pojkvän som ligger och snusar här brevid och sen ska jag hooka med lite folk och titta på min polare Emils bebis.

Idag ska jag ta på mig min Iron Maiden t-shirt.

Nyrekrytering till Hamas

När detta liv ter sig poänglöst, kan nästa kännas mer relevant

Themesong: Territory (Sepultura)

Israel verkar göra allt som står i sin makt att skapa terrorister. Att religion sprider sig snabbt i svallvågorna efter fattigdom är ingen hemlighet och flyktinglägrena runt och kring Palestina har vart en grogrund för extremister, självmordsbombare och religiösa fanatiker. När det här livet inte ger mycket att vara nöjd för är det lätt att sätta sina förhoppningar till det andra som ska komma efteråt.

Religion kan ge hopp, förtröstan och styrka när man inte har någon oh det är när man är som mest i behov som den känns mest aktuell och relevant varför sektmedlem ofta försöker påpeka att man egentligen är olycklig hela tiden (har en gång vart på ett enormt kul konverteringsmöte för mormonerna, men det är en helt annan berättelse).

När du dödar av nåns familj, när du ger dom all anledning i världen att hata dig. När du beskjuter skolor. När du mördar kvinnor och barn. Tror du då att det inte komemr slå tillbaka - Israel får ge sig ut i ett totalt utrensningskrig om dom ska ha en enda chans att dra sig ur detta utan att få lida för det längre fram.
Deras senaste drag, att skapa en ensidig vapenvila känns mer som en metod för att fiska sympatier när motreaktionerna kommer. Är det nån som tror att det kommer vara lugnt från andra sidan sett?

Jag gick själv i anti-krigsdemon. Ni vet promenera med, skrika lite slagord och sånt - sen när jag kom längre fram så hamnade jag bland dom som skrek att gud är stor. Där nånstanns gick jag och tog en fika istället. Fred är bra, tro faen det men inte i helvete tänker jag promenera med några religiösa muppar (nåt som Nicklas på Arbetarperspektiv snackar om med). Blir det jidder vid synagogan här i GBG är jag gärna med och står och bevakar skiten i pallesjal och vänstermundering. Mina sympatier ligger inte hos, och kommer aldrig ligga hos Hamas. Men det skulle aldrig falla mig in att stödja en stat som förklarat att alla som inte anser att staten, religionen och etnicitet ska anses vara motståndare.
(man får inte ställa upp i allmäna val om man inte stödjer tanken att Israel är en judisk stat)

Israel anser sig ha rätten att försvara sig med alla till buds stående medel - klart man har - makt är rättighet har det visat sig i det verkliga livet. Men att tro att reaktionerna kommer utebli är inte bara naivt utan rent av korkat. Man slår tillbaka med dom medel som erbjuds och kan, enligt sin egen tanke justifieras. Boom.

För varje bomb som faller eller briserar ter sig både den (sanna) liberala högerns tvåstatslösning och vänsterns enstatslösning mindre och mindre trolig.
Även vi i den extraparamentariska vänstern pissar i egen buske när vi envist vill hävda den Marxistiska tanken att det som krävs är en sammansatt klasskamp. Allt vi gör är att framstå som Vänsterpartiet när den hävdade att hjälp till gömda flyktingar som jobbade svart var poänglöst om man bara, tre år senare, röstade på dom, skulle allt vara biff. Och vilka vill framstå som totala verklighetsfrånvända idioter?
En revolution är inte närstående nog för att justifiera en ensidig kamp för den. Att däremot arbeta för större förståelse inför dom Israeliska och Palestinska grupper som samarbetar med varandra är ju förståndigt - men som det är just nu dränks man i allt jävla nonsense.

Kolla in Hapoel Tel Aviv, dom lite hippiesqua Anarchists against the Wall eller det nu lite avdankade och populistiska PFLP.

Jag e så trött...

Yup...

Themesong: "Why don't you get a job?" (Offspring)

Jobbet tar faen musten ur mig och mina arbetskamrater. Den senaste veckar har skit bara lagts på skit och tiden vi jobbat har vart mer eller mindre en åtta timmar av vilt kringspringande, snackande, bärande och allt - bara för att skiten inte ska sjunka ner i dyn.

Till det så har jobbet kallat facket till förhandling om uppsägningar. Dom ska skära ner personal på golvet trots att vi går över budget med råge. Trots att dom nyss anställd fem nya ekonomer. Trots att företaget lagt sjuka pengar på ett datasyste alla sa inte skulle funka. Trots vinster ska dom nu känga folk...
Yours truly sitter troligen säkert, men inte faen betyder det nåt när dom ska kicka folk runt en? Plus har dom missat att på grund av deras felbeslut har vi mer att göra än vi hinner med? Att en lunch på mitt jobb innebär att äta en smörgås på lagret så du kan jobba och äta samtidigt?

Jag har sovit som mest fem timmar på en natt hela veckan, knäna börjar värka och jag har tillräckligt med ork för att sätta mig och halvsåsa när jag kommer hem. Jag e så satans trött på det här skitkneget - men vadfaen jag ska vara glad som har ett kneg i dessa tider och ett relativt välbetalt sånt med. Det är bara att böja nacken och slita vidare antar jag...

Och sen kom Handels in i det hela. Alltså igår satt Handels och förhandlade om vår framtid med cheferna - på frågan vad som sas fick jag svaret att "dom inte kunde bryta sitt förtroende mot företaget och berätta det än". Skit, verkligen? Vad hände med förtroendet gentemot arbetarna? Imorrn ska vi bli informerade om vad som hänt och kommer hända - mest eftersom dom vill ha en helg emellan sig och reaktionerna antar jag. Nu är det ingen hemlighet att jag och kvinnan från Handels inte komemr bra överens, hon är en dryg akademiker som spelade allan med sin motpart från Svenskt Näringsliv men gav oss andra kalla handen. Att skyddsombudet är en schysst snubbe är en annan femma men sekunden hon, representanten från Handels, kommer in i spelet måste man vakta sig lite.

Imorrn ska jag snacka ihop mig med några av dom andra för att kolla vad som hänt och vad man ska göra. Vi får se helt enkelt.

Wordsilah's Blogg nere efter en text

Är där inte en liten fasces som ligger och lurar bakom skölden?

Themesong: Gangstarap made me do it (Ice Cube)

Det här är deras blogg (bandet Wordsilah's) som gick ner efter en text om snuten lägligt nog. Därav "503 service temporary unavailable"
Texten återges i sin helhet på Nabilas blogg.

(Utdrag ur texten)
"Vid ett tillfälle kollade de inte ens på mitt ID-kort utan började genomsöka bilen direkt. Ibland har de t.o.m frågat människor som varit i bilen med mig hur de kan umgås med en person som mig!"

Detta är inte helt ovanligt. Förutom SÄPO's jakt efter informatörer i Hammarkullen som kan peka ut eventuella muslimska terroristceller och annat fuffens har man gett sig faen på att punktmarkera och övervaka i allt större utsträckning. Politiska aktivister förhörs, folk som kan anses ha anstrykning till en kriminell organisation i form av släktband, bekantskap ses som medbrottslingar och polisen börjar sakta men säkert se möjliga terroristceller överallt med tillhörande acceptans av tidigare otillåtna undersökningsmetoder. Kommer nån ihåg McCarthy, kommunistjägaren under 50-talet i USA? Hans metod av att dra folk inför HUAC verkar nu vara det helt acceptabla och istället är målet inställt på att undersöka i det fördolda, anskaffa pressade vittnen (genom polistrackasserier separerar man vittnet från den som undersöks och vänder den ena mot varandra) och med en tillhörande skräck från regeringshåll kring allt från Kommunister till Muslimer, Djurrättare och Fackligt Aktiva.

Times nätupplaga informerar oss om den brittiska polisens nya metod för övervakning: hackning av hemdatorer. Information som sprids sen vidare till andra berörda parter och som polisen i ett annat land kan begära av sina brittiska kolleger.
Med tanke på regeringens nyfunna intresse i elektronisk övervakning är det inte ett långt steg innan deras egna övervakningssystem är i full schwung.
Justitiedepartementet har ju nyligen gjort en liten utredning kring användandet a elekroniskt övervakning och detta är det dom kom fram till denna gång: SOU 2005:38.
Notera speciellt:
"rättssäkerheten förstärks genom att föra samman vissa bestämmelser i rättegångsbalken och därigenom få en domstolsprövning till stånd i samtliga fall där uppgifter om kommunikationen behövs i brottsutredningar,"

Är det nån som minns förra vändan? När man konstaterade att för att en övervakning skulle komma att bli effektiv var det a och o att den som undersöktes inte skulle vara medveten om det? Därför blev ett domstulsbeslut - som är en offentlig handling - inte påtänkbar om det inte gjordes bakom stängda dörrar utan att informera berörda parter.

Tanken för en till USA där liknande beslut måste utfärdas av en domare. Orsaken varför det gå, rent teoretiskt, är för att deras domare är utvalda genom ett system invävt i deras demokratiska process. Våra domare är inte det. Ska nämndemännen vara det demokratiska skyddet under såna förhandlingar när den berörde inte informeras? Eller ska vi inrätta hemliga domstolar för hanteringen av liknande ärenden?

Hur sjuk är sjuk?

"Välkommen till Sjukförsäkringen - vi hoppas du kommer testas individuellt!"

Themesong: Sick & Tired (The Cardigans)

Aftonbladet hade en fantastisk artikel i dagarna om vilken gräns som krävdes för att man skulle bli uträknad från Sjukförsäkringen. I dagarna runt nyår togs runt 70000 svenskar ut från försäkringskassans sjukförsäkring och placerades gentilt i knät på deras lokala soc att disponera över efter förmåga.

Den nya sjukförsäkringen har förkunnat sin dom över dom som är enligt dom nya reglerna "friska nog att jobba" - även dom som jobbar deltid. Som Knut-Erik som lider av den reumatiska Bechterews sjukdom och vid tillfällen har för ont för att kunna gå på toaletten själv men som ändå jobbar 75% av tiden. Han ska förlora dom sista 25% han har. Eller Ingela som går på cellgifter för att behandla sin MS. Dessa vidriga latmaskar har nu provats enligt det individuella system borgarna lagt fram och funnits, i enlighet med ett väldigt enkelt kollektivt schema - arbetsföra nog för att hitta kneg. Vad ska dom hitta vid 50 års ålder, det är svårt nog som det är för friska i dom åldrarna? För att inte nämna dom som inte kan jobba...

Det som stör mig är egentligen inte så mycket att Alliansen ser sina plebejer som lata när dom är sjuka. Faen det kunde ju lika gärna vara en del av deras manifesto - vem kan ha missat det?
Det som liksom klibbar fast hos mig är just den klassiska liberala tankeformen där man antar att om man bara hoppas, riktigt mycket, så kan uttryck som "vi vill att" vara det samma som "vi kommer se till att". Deras uttryckliga idé var att alla ska kunna testas individuellt - men eftersom dom inte gjorde nåt för att se till att det hände bortom just den förhoppningen - dom skrev in det i agendan men inte i programmet så att säga.
För vem kan nu besudla dom med konsekvenserna för deras egna beslut, dom ville ju att det skulle testas individuellt. Dom är nu skuldfria. Att dom själva skapade ett klimat där försäkringskassans och soc personal drevs in i hårdare och hårdare beslut kunde ju inte dom förutse. Vem hade anat att personal som fått skit för att dom inte följde reglerna strikt nog skulle följa senar reglement slaviskt?

Lite som när rättsystemet har satt upp devisen att alla ska vara lika inför lagen men inte gör så mycket för att det ska hända. Det behövs inte mer. Dom har ju redan önskat det - nu var den saken ur världen!

Jag är tydligen helt vanlig...

Jag är helt jävla vanlig alltså

Themesong: Common People (Pulp)

Testet är från pojkvännen sida, vart han nu fått det ifrån...
( ) röstar på vänsterpartiet
( ) har aldrig varit politiskt engagerad utanför internetforum
(x) lyssnar på Smiths och Morrissey
( ) är hobbyvegan
( ) är drogliberal
( ) har potential för alkoholproblem
(x) har t-shirts med tryck
( ) äger två palestinasjalar
( ) har Converse
( ) har en föredetta pojkvän som dejtar en tidigare pojkvän som faktiskt varit tillsammans med ytterligare tidigare pojkvän...
( ) kallar mig för allt annat än bög
( ) dricker caffé latte på vänsterfik på Söder
( ) röker Marlboro
( ) Saknar självdistans.
( ) Har en pandatjej som faghag.
( ) Tycker om att dissa Kent.
( ) Läser Bon.

Ok detta är alltså två poäng som jag fått av sjutton... Hur i hela helvete ska det här sluta? Fast jag kan vara drogliberal, å andra sidan tvivlar jag på det. För hur liberal är jag egentligen när det kommer till droger? Som mest är det väl "så länge du och ingen annan tar skada så fine" och det känns inte så vansinnigt drogliberalt... Mest lite drogsocialdemokratiskt.

Jag äger igna converse eftersom jag får skoskav av dom, har aldrig stått ut med självupptagna vänsterister, jag läser inte Bon och jag har i ärlihetens namn uppskattat minst två låtar av Kent.
Jag tycker Caffe Latte inte är så gott eftersom det är mest mjölk, pojkvännen har så vitt jag vet inte haft sex med nån jag har haft sex med tidigare, jag är inte vegan eller vegetarian och jag har en pallesjäl som jag inte bär eftersom ... tja, så snyggt är det inte.

Jag kallar mig gärna för bög om det är så, jag har kanske potential för alkoholproblem rent genetiskt men intepå det sättet jag antar testet syftar till och jag har varit och är engagerad utanför internet politiskt och eftersom jag är 30+ har jag visserligen vid nån punkt vart manad att rösta på vänsterpartiet men det är inget jag överlag skulle rekommendera - man får en så smutsig känsla i kroppen och bara dör lite inombords. Nu skulle jag nog föredra vänsterpartiet eller SP om jag ska rösta men med tanke på att jag är lite skeptiskt lagd till hela faderullan så vette faen...

SÅ jag är tydligen helt normal - det bådar helt enkelt inte gott för HBT-rörelsen

Hysterin är nu komplett

Assurbanipal borde ha älskat rådande rättstankar

Themesong: "...And Justice for All" (Metallica)

Jag har aldrig haft särdees stark tilltro till rättssamhället - eller vilken livsförgörande samhällsenhet som helst för den delen vars grundidé verkar vara att "så länge vi önskade att det skulle vara bra är det bra". Jag önskar verkligen att jag hade en mindre, skapligare näsa men det gör det inte sant för den delen. Så varför är däremot tanken om att "alla ska vara lika inför lagen" bemöt som om man sagt att alla verkligen är det?

Skitsamma - Original Gangsters, den Göteborgska Gangstergruppen med det inte lika originella namnet, har tagit över sidan som publicerar namn, personnummer och adresser på dömda sexbrottslingar enligt SvD. Allt ifrån blottare till våldtäktsmän åker upp på listan, så att du efterblivne förälder, ska ha bättre koll. Alla hajjar varför nån som kvinnan i länken är upprörd - bara tanken att nån ska ge sig på mina nära och kära är tillräckligt för att jag ska bli ryggradsförbannad - men jag (och detta är jag grymt stolt över) skriver inte första bästa som ramlar in i huvudet på mig.

Kära Fia: För det första är listan du propagerar för inte bara en samling pedofiler. Du vet det det antar jag. För det andra är återfallsrisken större efter uthängning, speciellt för pedofiler och för det tredje....
DEN VANLIGASTE FÖRÖVAREN I JUST ÖVERGREPP MOT BARN ÄR EN NÄRA VÄN TILL FAMILJEN ELLER EN ANNAN FAMILJEMEDLEM!
Så det du ska göra, du som är så rädd, är att övervaka barnens far, din farsa, kanske en dagisfröken som är lite för närgången eller gud förbjude dig själv. Ni är i större grad mer vanligt förekommande som lämpliga förövare än en total främling.

Kombinera ihop detta med punkt två och du har en fantastisk soppa av reaktionära, ko-paniska vuxna och en sämre utgångspunkt än tidigare för rehabilitering.

Sen att man borde sätta upp en fr OG medlemmar - alltså en lista däralla i OG hängs ut med hemadresser så att vi andra kan få reda på vart dom bor och undvika dom - hadeju vart mer relevant. Återfallsrisken för sexualförbrytare är inte ens att jämföra med återfallsrisken för medlemmar inom professionella yrkesgrupper.

Mord är alltså ok, men inte sexuela övergrepp? Vilket är ju helt i sin ordning med tanke på den form av sexualmoral vi har. Det är långt mycket värre att bli utsatt för ett övergrepp än att mördas. Sexualiteten, speciellt mot en oskyldig är, som det kallades i viktorianska äventyrsromaner: "a fate worse than death". En oskulds stals och, speciellt som kvinna, var man inte bara ett offer - man var ett nersmutsat sådant. Offrets roll var ett där man sågs som sämre än en som valde döden.
Acar, ledaren för OG, som liksom dom flesta kriminella nätverk tar en viss stolthet i att inte ge sig på barn, kvinnor eller gamla, har myntat dom bevinade orden:

"Har nån beställt ett mord så utför vi bara jobbet. Vi har inget känslomässigt i det"
(Expressen)

Fast, det förstås, i viss mån håller jag med Fia och Acar i deras gemensamma åsikt. Rättsamhället är rötet till grunden. En idealistisk sörja som vilar på förhoppningar om rättvisa och sanning. Som i verkligheten är mer tyngt av tanken att den bäste krigaren i rättssalen har Guds hand på sin axel än sanningen och att den som ser misstänkt ut troligen är det än rättvisa. Genom att slå bort ett av dom sista benen på hela konceptet, det om tanken att man kan rehabilitera en brottsling till en "sund samhällsmedborgare" samt att rättvisa och hämnd är direkt separata idéer, tar man slutligen kudden i händerna, slår av dom livsuppehållande maskinerna och kväver det aset i sjukhussängen.

Hämnd är rättvisa. Och isolering och bestraffning inte rehabilitering och tillrättavisan är lagbokens nya stöttepelare. Lex Talionis - rättvisa via hämnd, öga för öga, gäller.

Så vem från svenska poliskåren åker ner till Turkiet och sätter en kula i Acar?

(Btw jag älskar hur alla säger att dom inte uppskattar OG, men att detta håller dom med?)

Den Voyeuristiske TV-spelsspelaren

"Jävlar, grannen har köpt Fable 2!"

Themesong: Voyeur (Kim Carnes, hon som gjorde Betty Davis Eyes)

För det första vill jag säga att det är sjukt svårt att hitta en bra illustrerande bild på Google genom att söka på voyeur. Jag har sorterat igenom ungefär tre miljoner bilder på brudars trosor tagna med mobilkamera, bilder på folk som tar bilder under kjolen på tjejer med sin mobil kamera och när jag tänkte "en bög-angle" hade väl vart bra och sökte på gay+voyeur var det kört. Bilden ovan är ungefär så bra det blir under omständigheterna...

Vad jag ville skriva om, eller i French and Saunders språk "anywayanywayanyway", var att jag är så satans trött på trista spel. Spel som inte är anpassade för såna som mig: folk som lika gärna tittar på när andra spelar och tycker det är lika underhållande som att spela själv. Det ska vara en berättelse, det ska vara spännande, det ska vara imponerande, snyggt eller charmigt. Det kanske är skrämmande eller vad faen som helst - bara det är skoj att se på. Det finns flera spel som jag helt enkelt inte uppskattar att spela men gärna vill se på. Vissa spel skulle jag gärna spela men under vissa omständigheter avstår jag gärna till fördel för andra och tittar på för att det är så satans skoj. Som Left4Dead när Peter spelar. Han får panik, skriker, kastar sig fram och tillbaka och skjuter skiten ur alla andra förutom Zombiesarna han ska pricka av. Så skoj som det överhuvudtaget kan bli.

Det som står mig upp i halsen är att komma hem till nån med planen att spela TV-spel och se hur dom släpar fram plastiga miniatyrgitarrer eller mickar... Jag är nörd för faen och det där är sånt riktiga-människor-spel - människor med liv och social kompetens ffs. Jag vill spela skit med drakar, alver och robotar i. Jag vill spela spel med män med falliskt stora skjutvapen som skjuter folk med sina falliskt stora skjutvapen och säger machosaker med grovt tillyxen intimitet till sina sidekicks med lika stora falliska skjutvapen (Ja jag pratar om Gears of War ett och två). Jag tackar inte nej till en cutscene där dom två ska duscha kanske lite snack om hur lite vatten som finns kvar och att dom måste duscha tillsammans... ja. Bögit, Häftit eller Nördit - det är mina krav.

Inte satans Guitar Hero. Sitta och höra klattrandet av två pers som febrilt försöker trycka in alla knapparna på sin plastiga minigitarr så att dom trycker ner en knapp samtidigt som skärmen säger till dom.... Vart var det senaste man såg det - ja just det dom första mobilspelen som kom. Det hela går ut på att tima sina knapptryckningar rätt. Hurra.
Lite som det, kombinerat med ett besök på lika sorgliga hetero-bögbaren Rockbaren i Göteborg. "Ja ja jag spelar musik! Jag e med i bandet om jag bara sjunger med tillräckligt högt!" Ok fine det är inte riktigt så illa - det är bara att det är så trist att se på. Jag spenderade en timma med att stirra på animationerna i bakgrunden bara för att min mediafuckade, 90tals-MTVklippningsskadade hjärna inte skulle börja falla in på tankar om självmord, nynazism eller folkmord.

Åh eller spelet som förföljde alla jävla fester för fyra fem år sen: Singstar (uttala ordet som man gör "skatteverket"). Åååååh jag alltså... jag, faen ... alltså nej... åååh. Det finns inga ord som rymmer det hat jag har för det spelet. Jag har inget emot att se mina vänner ha skoj - det är väl bra - men att dom alla ska stirra på en skärm och sjunga. Dom kan väl sjunga som normalt? Det är ju så enormt trist att titta på och det är inte som om det är nån form av "kolla mina kompisar gör bort sig" - det gör dom hela tiden och inte faen behöver dom ha ett TV-spel till hjälp.
Så man sitter där och kollar på dom små lysande spåren och försöker roa sin egen hjärna innan ovan nämnda tankar om folkmord dyker upp.

Medans andra spelar Singstar på fester har jag tänk på bland annat:
"undrar hur många pixlar det krävs för att det ska lysa upp så där när dom håller en ton tillräckligt länge?"
"Är Beyonce verkligen svart?"
"Kan man inte bara nynna låten och hålla rätt tonläge?" (nåt min kompis flinkis gjorde - inte populärt för gudarna ska veta att det är så satans frisläppt OCH viktigt)
"Kan man ha instrumentella låtar till Singstar? Nynna musiken typ...?"
"Om jag slänger ut TV'n genom vardagsrummet kommer jag framstå som spontan elle rolig eller kommer folk tycka jag är otrevlig då?"
"Då resultatet är ungefär det samma - är det inte skitsamma vad dom tycker om mig?"
"Om man inte skulle hitta ett litet folkslag och uttrota dom?"

Misa Åsikter

"Gillar du Järvar? Ja, nej, mycket eller inte alls? Tja... jo"

Themesong: Don't test me (Shabba Ranks)

Från Svenssons blogg fick jag idén att ta den där politiska kompassgrejen.... Fantastiskt kul med test helt enkelt. Har haft flera test som förklarat att jag bland annat föredrar att vara hemmafru före karriärskvinna (tydligen, vet inte om min bakgrund som man förändrade förutsättningarna för det testet). Jag har gjort flera som berättar nåt om vad jag eltar efter i en karl, vilken som är min färg och vad jag egentligen tycker om alla ämnen mellan himmel och jord.

Detta är alltså hur jag står mig politiskt. Jag är löjligt mycket ekonomisk vänster och löjligt mycket liberterian... Ok. Ja, jag är en våldsglorifierande hippie - vadfaen vll du? Ska jag nita dig med mitt tibetanska radband?



Detta (nedan) är då hur mycket jag bryr mig om personens rätt till integritet. Vilket jag tydligen gör i drivor. Herregud vad jag ska vara vrålande mycket av nåt. Jag har alltid undrat om det är nåt man växer ifrån, men tydligen inte.


Du kan ta det här testen ovan här

Vette faen hur lätt det är att testa ens åsikter utsatta utifrån en annans frågor. Det är lite som att be nån rösta på antingen sossarna eller moderaterna - du kan säga att dom fått säga sin vilja men egentligen har du bara gett dom möjligheten att föredra en av dina två representerade viljor. Anywhooo test är alltid roligt.

Israel vs Hamas?

Människors död, vår akademiska leksak

Themesong: Peace Sells (Megadeth)

Låt mig bara säga det här om det hela.... Vilken jävla skitstorm. Min kompis Uri nämnde sin lösning som tonåring (hans farsa var officer i IDF och Uri är väl inte alltid så nyanserad i sitt utrikespolitiska åsiktstagande): bomba skiten till en glasöken. Hela stället. Alla.

Ok det var inte så seriöst alls - men det ger en bild av hopplösheten i det hela. Nu när den ena demokratiska regeringen förklarat krig mot organisationen som är den styrande enheten enligt allmäna val (som gick igenom internationella observatörers nålsöga btw). Lite som om Norge skulle startat krig mot Moderaterna. Självklart är det enormt tillspetsat och egentligen inte så mycket av en helhetsbild.

Faktum: Folk har dödats av Israel, Hamas och gud vet vilka fler grupper.

Faktum: Israels styrandepolitiker har sagt saker som får mig undra om inte dom och Hamas borde komma rätt satans bra överens under andra omständigheter. Som när dom hävdar att det inte är en humanitär katastrof när barn dödas och sjukvårdare beskjuts. Eller när Hamas ledande skikt leker med sin egen befolkning med avspärrningar och järnvilja under lagarna.

Faktum: Judar världen över är väldigt känsliga för Israelkritik eftersom den lätt glider in i antisemitism (låt oss inte hymla med den här skiten - det finns ägg som vill göra ett litet likhetstecken mellan judendomen och Israel på båda sidor av argumenteringen med olika men lika förödande resultat)

Faktum: Muslimer världen över, liksom araber med ursprung i Palestina, är väldigt känsliga för kritik mot Palestina och även då Hamas, eftersom det snabbt glider in i rasism. Precis som judarna gjorde efter kriget slår dom nu från ett rätt kraftigt underläge, vilket leder till desperata handlingar och tankar som "min fiendes fiende".

Faktum: Det handlar inte lika mycket om religion som om hämnd, om rättvisa, om jämlikhet. Alla tre samtidigt och mot varandra. Det handlar inte om vänster vs höger - det är en kvarvarande chimär från kalla kriget.

Det som stör mig på hemmaplan är mängden folk som ser det som en satans fotbollsmatch. Man mäter vem det är mest synd om genom att skärskåda vilka som lidit mest förluster. Palestinska barn har dödats - fem poäng till oss. Qadamm missiler har regnat ner över civila mål i Israel - fyra poäng till oss.
Det som stör mig på hemmaplan är hur lätt det är att klumpa samman folk med enkel dualistisk retorik. Israels militära ledning är det samma som alla i Israel eller alla judar. Hamas är hela Gaza eller alla araber (eller som ser ut som araber för den delen).
Man tävlar om vem som är mest ondskefull - på så sätt vaskar man fram en hjälte, en god person, en person vars handlingar inte kan ifrågasättas.

Vilken komplett skit.

I allt detta finns det bra saker dock: Israeliska och Palestinska fredsorganisationer. Hapoel Tel Avivs supportrar som spelar förbrödningsmatcher med palestinska lag under antirasismens flagga och progressiva på båda sidor som vill se bortom rasismen och det poänglösa flaggviftandet.

Kalla mig liberal om du vill (vem faen du nu är din fjolla). Men grundbulten här borde vara att stoppa mördandet av folk. Oberoende vem det är och sen ta ett steg tillbaka. Utan pekpingar, fördömmande och med en öppen jävla hand. Nu är båda sidor här hemma så pressade att chansen att få nån att gå med på att acceptera att "döda folk är fel" utan förbehåll skulle vara lite för satans mycket.

Och skiten fortgår.

Våga Böga dina Polygoner, handsome!

Jimmy från det extraordinärt bra spelet Bully, får sig lite gayloving

Themesong: (Bully Soundtrack) "Schools Out" ... Seriöst lyssna på låten du blir inte besviken!

Mina rare pojkvän och sambo (som nu är ute och studerar) upplyste mig om den här lilla nyheten från QX där man tar upp just möjligheterna i Fable 2 att ragga på folk av samma kön, gifta sig med folk av samma kön och vara en flaming-fantasy-queen eller fullrustningsbeklädd truckerflata om man vill.

Man bör påpeka att det här inte är första gången det händer. Som dom nämner i artikeln så kan man skaffa sig en samkönad partner (vilket sjukt sterilt uttryck btw) i Sims. Det dom skippar att påpeka är att man i det enormt bra spelet Bully till PS2 kunde testa sina tonårsvingar på både tjejer och killar med lika fördelar från varje (man fick en hälsoboost om jag inte minns fel).

Skillnaden ligger väl i detaljerna här. När artikelförfattaren väljer att kalla Sims könslöst (eftersom sex mellan två personer; en "whoopie"; hade samma effekt om man inte var försiktig: alltså barn. Får man anta - han förklarar inte så mycket) till skillnad från Fable 2 så verkar han ha missat just undertonerna. I Fable som är ett fantasyspel så är det ingen som chockeras för att du gift dig eller skaffat dig en frilla av samma kön. Vilket självklart är all fine and dandy. Det är en fantasyvärld och vad säger att homofobi måste finnas när får vår värld så sällsynta saker som drakar, magi och orcher promenerar fritt? Sen är det gött att dom inte gjorde en censurerad version av spelet (vilket hade nominerat EA till spelvärldens nya skräphög i så fall), självklart. Peter Molyneux är självklart värd en kommentar också - inget fel med det.

Det jag saknar är undertonerna. I Bully så fanns det en grej som jag gillade specielt och det är när man just hånglat upp en av Greaserkillarna (dom coola snubbarna, bad boysen, the rough trade) ber han en att inte säga nåt till dom andra killarna med en rätt nervös blick över axeln.
Jag skulle vilja ha det mer - och inte bara det. Jag vill ha spel där du kan spela en kvinnlig karaktär men att du får slåss, kan slåss och kan överkomma, sexismen riktad mot dig. Eller spel med samma vinkel mot rasism och då också homofobi. Om man ändå får önska vill jag gärna att ens motståndare då inte är av den "dreglande, underutvecklade, lågpannade" varianten utan just riktiga människor...

Inga kompletta spel i den här formen, men spel som har det som sida detalj hade ju vart underbart. För lika soft det är att spela i en värld där allt e lugnt (förutom dom återkommande drakarna, orcherna och onda magikerna som måste dödas av en masse) så skulle det vara skönt med en någorlunda realistisk skildring av det också. Nåt där man inom spelet inte bara kan säga "åh så gött, allt e ok" och blunda för problemen utan ett där man får bemöta dom. Jag menar, är det inte det som dom flesta spel kör på? Man måste bemöta sina problem. Hantera sin bakgrund i GTA IV, få tag på sin farsa i Fallout 3, frita sin syster i Mirrors Edge, dra från en zombieinfekterad stad i Left 4 Dead och samla på sig en otymplig bok med sina vänner, en efterbliven flodhäst, en social hämmad sköldpadda och en sorgligt nördig mus i Sly Raccoon?

När kommer spelet "Court" där du spelar en åldrande hovmamselle som ska slå ut eller hjälpa en plot mot kungen samtidigt som du måste komma runt och hantera problemen som mötte (och i många fall fortfarande möter) en kvinna som inte tänkte stillasittande ta vad män runt henne har bestämnt? Man kanske kan besluta om man vll smyga runt problemen eller göra sig "problematisk" genom at revoltera mot dom?

Men Fable 2 är väl ännu ett spel på listan av spel jag måste köpa... Om inte annat för att få chansen att skaffa sig en liten gård med en karl, göda barn och åldras i stilla gemak tillsammans.... Förutom när jag måste ut och döda av den lokala faunan då.

Den första arbetsdan 2009

Jag känner mig som den där killen i mustasch: "det är ett helvete att pissa på varorna när nån kollar"

Themesong: Auld Lang Syne (Die Toten Hosen)

Jaha, gott nytt då...

Nu ska vi se om man kan summera året som gått och vad som väntar. Jag kan ju börja med att säga att jag fortfarande har en farsa som har självförvållade alkoholskador och därför är relegerad till den svenska långtidsvården på gått och ont. Jag har fortfarande en enormt fin pojkvän och sambo som jag älskar och som hittills, ta i trä inte avrättat mitt smågriniga, toknördiga, småfumliga och avvoga arsle än. Gott. Jag jobbar fortfarande på samma ställe vilket börjar kännas i leder, rygg och skit. Min plan är att 2009 ska vara komvux-på-distans-för-gymnasiebetygen's år för att sedan kanske mot förmodan sätta mig på kartan genom att plugga på högskola.

(detta var lite ironi, eftersom jag är en av dom få jag känner som inte pluggat klart gymnasiet, whoopie I'm special)

Jag har gått från den Renzo Anerödska förorten Gårdsten till den akademiskt småborgerliga delstaden Majorna och trivs med det nåt fantastiskt - inga 45 minuters spårvagnsfärder för att sen invänta bussen för mig längre. MmmmMMmmmm
Vid sidan av det har jag gett mig faen - just nu - att jag ska träffa Renzo under informella former så att jag kan bilda mig en uppfattning, han kanske är jättetrevlig vad vet jag? Eller en idiot. Vem vet?

Jag har också följande två planer som ska klarläggas - jag ska kontakta fogden detta året och göra upp med dom. Skaffa nån form av, jag vet inte, skuldguidare. Ni vet nån som kan ha en reklam med texten "så du tillhör också eliten av folk med uppfuckad ekonomi sen tonåren? Villkommen, Bien Venue, Welcome! (andra svårstavade hälsningsfraser)". Dags att göra upp med dom asen innan skiten träffar fläkten runt Valborg.
Den andra planen är lite mer luddig - jag ska göra nåt av mig själv. Inte luddigt självförverkligande inte men nåt som gör att jag kan leva av nåt annat än tunga luft och annat kroppsarbete. Jag vet inte vad eller hur - har en känsla att det hör samman med mina eventuella studier - ett komvuxdiplom väger tungt på väggen enligt arbetsmarknadnaden... får man väl hoppas.

Jag fyllde 31 förra året och jag fyller 32 detta. Mina päron blir allt äldre och gråhårigare och vännerna blir barnbetyngda i allt större utsträckning. Är detta året då jag genomlider en 30-årskris? Kan det här året vara året jag väntat på sen jag fyllde 18? Den magiska krisens år? Vi får se...

Ja just det, ett till löfte (eller en önskning, jag gillar inte löften till en själv det känns så onödigt, som att skälla ut sig själv fast om möjligt mer poänglöst. Att skälla ut sig själv innebär att man tar avstånd från det man var. Ett löfte till sig själv är ju att ta avstånd från den man kommer bli och det verkar otaktiskt att alienera sig mot en som de facto kommer kontrollera ens kropp och liv) - jag ska inte tänka så mycket på konsekvenserna som innan. Jag tänkte inte mycket på konsekvenserna då heller men nu i större utsträckning. Och jag ska tända eld på nåt stort och fint. Gävle?