Cash flow problems

Värdelöst dyrproducerat papper om inte gubbarna på bildernas land är i sig stabilt.

Themesong: "Money Money Money" (Abba)

Det var ett G20 möte för ett par dagar sen, hörde ni? Det var fullt med bilder i TV'n om hur USA, England, Kina, Ryssland och Sydkorea möttes för att ta sig ett snack. Obama dök upp och var lite självgod kring det faktum att han, en neger, var president vilket kändes lite som om man borde haft nån medhjälpare som kunde viskat ett litet "släpp det nu" i örat på honom. Ungefär som den romerske kejsarens kransbärare som viskade "Allt är förgängligt" i örat på honom under parader.

Det som jag reagerade på, bortom det vanliga, var att det plötsligt var 20 stycken samlade istället för dom vanliga 8. Att man liksom släppt lite på reglerna och låtit kreti och pleti göra intåg i finsalongerna. Dom ursprungliga få hade ju som uppgift att... tja ingen vet egentligen, mötas och äta lax verkade det mest som... men dessa 20 hade för avsikt att på nåt sätt frigöra ett tusentalet miljarder för att lätta på problemen under krisen. Vart dessa pengar kommer från? Jo dom kommer via IMF från bland annat Kina och dom andra länderna i form av krediter. Alltså inte riktiga pengar utan spekulerade pengar som bara är relevanta så länge dom som gett ut krediterna är trovärdiga å sin tur. Vilket kan vara lite tjavigt eftersom USA enligt vissa, visserligen olyckskorpar enligt pressen, har en så vinglig ekonomi att man tvivlar på att dom nationella finanserna klarar sig över huvudtaget. En stor klimp av summan, speciellt öronmärkt för utvecklingsländer och exportkrediter till dessa kommer från försäljningen av IMF's guldreserv.

Jag visste inte ens att IMF hade en guldreserv. Jag trodde, kanske lite naivt att guld hade dumpats som en stabil enhet på finansmarknaden och helt fått ge vika för handeln och spekulation. Ack så fel jag hade - 100 miljoner dollar ska säljas av (vilket är en liten del av den guldreserven tydligen).

Då är frågan vart dom 100 miljonerna hamnar och i vems kontroll? Man kan se biståndet som en vettig handling i dessa rätt katastrofala tider eller helt enkelt som ett effetivt sätt att lösa upp kontrollen över guld till privata aktörer, försäkra sig om en gemensam vilja att hålla en samling (20 stycken till antalet) länder stabila så att deras krediter fortfarande görs gällande och en vilja om att hålla ekonomin kvar i lönearbetets grepp. För det var det det handlade om, om och om igen - att skapa fler jobb genom att ge ut krediter till entrepenörer som på nåt sätt - enligt en knappast säker åsikt - svettas ut jobb tydligen. Ingen vet hur, men det råder konsensus på den fronten i alla fall.

En annan skoj detalj är att man verkar inse att Afghanistan inte är en direkt vinstgivande investering och att man i dessa kristider inte har råd att ta för många risker. Irak däremot verkar fortfarande vara en stabil idé.