Jag och liberalerna

Themesong: Which side are you on?

Magnus Betnér, hejdlöst kul komiker, är ju liberal. Nåt han påpekar extra noggrannt i min kompis Nicklas blogg Arbetarperspektiv. Han är, säger han med extra kläm, inte Israelvän lika lite som han uppskattar många av vänsterns protester mot landet.

Det som irriterar mig, bortom hur en så rolig person kan vara liberal (men den känslan får jag rätt ofta med liberaler som har nåt skoj att säga eller är trevliga), är hur ofta folk tar sig en titel utan att tänka på vad den handlar om. Jag menar "liberal" är ju enormt enkelt, det innehåller egentligen ingenting numera. Lite som "Socialdemokrat" eller "Vänster"/"Höger". Och det är det som stör mig.

Jag hatar dom som säger att dom "har hjärtat till vänster" vilket egentligen inte säger nånting som inte termen "liberal" också klämmer in. Eller termen "människovän" - vilken ju kräver att det finns människofiender där ute med och jag fastnar alltid i tanken vilka dom här personerna är och hur man får fatt i dom. Jag har verkligen försökt lista ut vad ordet liberal innefattar, rent ideellt och min lista är följande:

- man är emot en stor stat
Vilket underligt nog även jag, som kommunist är, även om det är på ett lite mer do-or-die sätt. Problemet är att man har problem med begreppet. Man är emot stora stater så tillvida dom inte beskrivs i Times Weekly som "an international economic power house", bidrar en med billiga prylar och har en antifacklig retorik - vilket då gör detta till en "bra stor stat". Eller om det finns rödingar i faggorna så är man pro det med ursäkten att det hindrar rödingarna från att ta staten.
Sen är det lite veligt med vad man vill att den här staten ska göra.

Exempelvis en god vän till mig var, när han jobbade enormt mycket mot all statlig inblandning och stöd till dess medborgare utan manade till starkare tag mot dom "arbetsskygga". Tills han själv blev arbetslös i vilket fall han var djupt indignerad över att staten helt enkelt inte hjälpte honom tillräckligt mycket och försökte tvinga in honom i ett skitjobb.
På samma sätt är många liberaler, har jag märkt, för privat sjukvård så tillvida man själv inte är den som behöver sjukvård och måste betala för den. Då kommer klaget om att man faktiskt betalar skatt och brode få det gratis.

- man är för eller emot drogliberalism.
Mn är för den tills det att man träffar nån som har pundat eller är pundare. I vilket fall man blygt retirerar från sin ståndpunkt som en hjort från en jägarbössa och börjar förklara hur viktigt det är att man ger stöd. Sen justifierar man detta med att förklara nåt om att det finns frivilligorganisationer - vilka man själv inte har en aning om vilka dom är eller är beredd att stötta.

Hittills har jag aldrig, nånsin, stött på en drogliberal före detta pundare underligt nog. Och jag har stött på flera pundare och jag *är* relativt (notera det relativa) drogliberal.

- man är för eller emot statlig övervakning av medborgarna
... Ibland, så tillvida det inte är man själv utan nån form av "brottsling" så är man för enorma mängder övervakning. Den här mytiska brottslingen är tydligen någon som är rätt enkel att känna igen eftersom man ska övervaka den samma även innan denne någon gör ett reellt brott. Så tillvida det brottet inte är nåt som man själv gör rätt ofta.

- man är för en helt fri marknad men också emot den, ibland, om den skulle gå dåligt.
Vilket i korthet betyder att man är för valet att ha en fri marknad men inte konsekvenserna där av. När sen den fria marknaden fastnar med sin osynliga hand i devalveringen och lågkonjunkturens snabba svängdörr väljer man att inte riktigt tro på den och hävdar att statens roll (som man tidigare hävdade inte skulle existera på det sättet) är att kontrollera och beskydda marknaden. Detta försvarar man med att säga att man inte alls sa det förra eller att socialdemokraterna likt nån form av judisk entitet i ett nationalsocialistiskt tal smugit sig in och förstört nåt. Vad vet man inte riktigt.

- man är individualist, men inte alltid och inte konsekvent.
Det enda man kan säga säkert är att man inte är "kollektivist" men vilka som är det och vad det innefattar är man inte så säker på, men man är hundra på att alla som inte håller med en antagligen är det. Så tillvida dom inte håller med en på vissa punkter och även om dom säger att dom inte är det. Men eftersom man själv inte kan förklara vad det innefattar så verkar man ha problem med det. När man väl lyckas förklara det så blir man tydilgen, under enorm chock och tystnad, illa tvungen att erkänna att man själv är det. Kommunister är tydligen kollektivister, även om vi inte alltid är det - fråga inte mig hur det här går ihop, men tydligen är det en grundbultarna av liberalismen då dom alla är berdda att gå i graven för konceptet.

- Man är för demokrati
Vilken form vet man vanligen inte och att det finns olika sorters är ofta ett enormt problem. Att försöka få en liberal att definiera demokrati brukar gå så där bra. Det vanligaste dom syftar på är "parlamentarism" vilket inte nödvändigtvis är samma sak. Som kommunist är jag också för demokrati, inte den parlamentariska sorten men wtf...
Man är ockås negativ till parlamentarism om dom just valt nån total lallare till posten eller nån man inte gillar.

Nu ska jag erkänna att det finns vettiga liberaler, som sagt. Dom är rätt få eftersom dom som hörs och synns är pophögern. Lite på samma sätt som popvänstern är dom som synns av våra... (ska faen skriva ner vad om tycker nån annan gång)

Och ingen av dom liberaler jag stött på har hållt fast i sina åsikter efter att behovet för dom försvunnit. Så fort en facklig konflikt utbryter är dom beredda att byta åsikt för att f befinna sig om rätt sida av stängslet.

Rob, Bögmusikerguden

Themesong: Breaking the law

Det har vart ett tag sedan jag skrev sist... Det blir så med jobb och allt som ska klämmas in, dubbla lagerinventeringar för att inte nämna den sedvanliga strömmen av bärande, gaffeltruckskörande och orderhantering.

Bland månadernas höjdpunkter var att jag fick vara helgonlik och trevlig mot en professionell Handelsombudsman och efter att hon vart spydig och otrevlig snäsa av henne så att hennes enda svar var "ja, jag vet ju inget om just *det* fallet" och i övrigt höll käften. Tacka faen för att jag har bra kontakt med handelsombudsmannen som jobbar på mitt jobb (vi e bra polare och tycker ungefär likadant).

För ett par dar sen var det ett program på sjuan, eller nån av dom där kanalerna i programutbudets mörka kölvatten, där dom listade dom största homo-stjärnorna i en lista från ett till tjugo. Föga chockerande kom Madonna etta - för vem är inte mer homoidentifierbar än en kvinna som är med i en sekt som är emot homosexualitet bland män och förnekar sexualitet överhuvudtaget bland kvinnor?
Divine var en av dom jag verkligen gillade att se, homosexuell druga vars gravsten pimpas varje år med texten "Making Heaven Fabulous" och vars namn; Divine, först sattes in på den efter många påtryckna av hennes rätt jävla trångsynta föräldrar.

Freddie Mercury var visserligen med men det kändes som ett fartgupp i jämförelse med karln som borde vart med: Rob Halford. Homosexuelle lead singer i bland andra Juas Priest. Snubben som ratades bort från alla metalsammanhang där hans sexualitet var erkänd och som tillslut kom ut på jävla MTV. Men inte bara det...
Han var bög och kom från arbetarklassen - isolerad från andra homosexuella och väl dold bakom en jävla rökridå av charader och ränksmiderier för att framstå som en duktig hårt arbetande heterokille. En snubbe som tvingades länka ihop sin roll som vanlig kille med bögmyten om den veke låtsasmannen som propageras inom knegarområden.

Han som uppfann metalmodet med läder och nitar, förde in det i sitt mest heterosexuella sammanhang men tog det direkt från sin egen läderbögscen. Att ta nåt från en hemlig och sluten subkultur (läderbögarna på 70- och 80-talet var inte direkt öppna) och föra ut det på stora scener framför alla.

Hur faen kan man hoppa över honom? Hur faen kan man göra en lista över homomusiker, ta med snubbarna i Right Said Fred, Franke Goes to Hollywood, men skita i en av dom mer kontroversiella? En av dom som verkligen hade behövts. För hur ofta ser ni RFSL-kampanjerna i knegarområden? Hur ofta dyker det upp pro-gay/lesbiska-flyers utanför innerstan? Vi lämnar kvar våra egna i dom områden RFSL inte vågar sig ut i.

Hej från en Fältneger...

Themesong: Seek and Destroy

Aaaah det finns nåt uppfriskande med att vara ogillad. Man vet att man gjort nåt bra, fint, passande och objektivt vackert när nån som bevisligen inte skulle kunna knyta sina egna skor utan ledsagan ogillar en.

Sakine Madon, en människa som jag, under omständigheterna vart över lag rätt belevad och vänligt inställd emot är upprörd på mig. Hon har kräkts ut sig en sörja som mer eller mindre omyndigförklarar alla kvinnor. Hon har förklarat att alla studenter utom hon - som är så vacker, fin, intelligent och äter sina grönsaker - och dom som kläms in i hennes mall på allt är förkastliga. Enligt henne har alla med samma, eller snarlika åsikter, helt enkelt inte rätt att komma till tals och deras liv är identiska exempel på varför dom inte borde få göra det. Hon är, utan att dra till med för starka ord en av dom där människorna som Mulla Omar antagligen hade gillat. Men nu är hon ledsen på mig för att ordet neger dök upp nånstanns...

Hursom, Sakine är ledsen för att jag kallat henne husneger och ser det som en attack på hennes invandraridentitet. Hon verkar hittills inte märkt att jag kallat henne värre saker men med tanke på vad hennes mall för den "duktiga kvinnan" innehåller verkar det som om att alla förolämpningar om att hon saknar äggstockar helt enkelt inte uppfattas som sådana utan nån form av hedersbetygelse, eller så har hon inte sett det vad vet jag?

Hon har lyckats med konststycket att missa vad "husneger" betyder (Sakine ffs, du är mörk men inte neger så vitt jag kan se)

"Min "negerhet" måste givetvis kommenteras."

Att hennes "negerhet" är lika med noll ur ett liberalt rasperspektiv har jag ju redan kommenterat men är det inte fantastiskt att dom alltid dras mot rasideologiska tankar och koncept, dom där däringa pophögermänniskorna?

"Ironiskt nog av så kallade antirasister."

Jag har nog aldrig kallat mig antirasist förutom i det faktum att jag helt enkelt inte ser mig som rasist eftersom ras är poänglöst. Kvinnan ska vara gredelin innan jag kommenterar på hennes "ras", men om hon vill leka invandrare - fine.

Jag har två problem med hennes resonemang:
1) Hon anser att det är helt utan skillnad om en Nationaldemokrat "anspelar på hennes bakgrund" eller om en vänsterjeppe gör det. För det första så har jag aldrig nämnt hennes hudfärg, bara att hon är en husneger. För det andra - hur satans korkad är hon?
Tydligen så - i hennes abrahmitiska religiösa världsåskådning - saknar allt innehåll och relevans bortom den enskilda handlingen och individens fysiska reaktion. Att nazisten kanske vill döda henne och skriker, tja inte husneger eftersom dom inte använder sig av det men nåt annat, med det som bakgrund är enligt henne identiskt med att nån använder en kommentar som kan kopplas till hennes hudfärg. Det är precis det jag alltid sagt - det finns ingen skillnad på Shakespears antisemitism och Hitlers! Bränn alla ex av Othello ni käcka antirasister! Jag hatar den där dogmatiska "liberala" dyngan där all pragmatism, all analys, allt annat bortom den enskilda handlingen ignoreras som fantasier... jävla pophöger - ge mig nån satans liberal nån gång.

2) Hennes resonemang bygger på att det jag siktar in mig på - det jag ogillar - det jag arbetar utefter - är att hon har mörkt hår tillskillnad från... tja vet inte, men det verkar vara dealen. Vadfaen tror hon? Vad gör det mig att hon har bruna ögon? Tror hon verkligen att hon är den enda personen med invandrarbakgrnud i Sverige? Vadfaen är dealen? varför är alla liberala martyrer alltid övertygade om sin egen unika status? Varför är det alltid den skiten som ska fram? Ni är som tonårsvänstern hela satans högen - eller emobarnen - eller tonåringar överlag... Ååååh ni e så speciella, ingen har nååååånsin lidit som ni! Det är detta som stör mig så ofantligt tror jag - liberaler utan teori brukar alltid sluta med nån form av regression tillbaka till tonåren. Snart ska dom väl upp och gråta på rummet eller nåt.

Det är detta som gör att jag aldrig kan kalla mig liberal... Ordet är fyllt med så många satans idioter som helt saknar verklighetsförankring.

Så är du idealist ut i fingerspetsarna, där åsikterna, färgen på flaggan eller parentesens bokstav efter politikerns namn är viktigare än all verklighet du kan få kastad mot dig?
Är du övertygad om att det inte existerar samhällsgrupper? Kan alla neurokemisk forskning i världen inte hindra dig från att tro att det finns nåt bortom individen?
Har du fått för dig att en handling, likt en bibelsaga, helt är utan bakgrund och dess värde, dess moraliska vikt är nåt som bara existerar inom handlingen helt frikopplat från allt annat (bakgrund, omständigheter, sidofaktorer)? Att gott och ont inte ligger i betraktarens öga utan som en objektiv sanning och vars värde kan ses i en enskild handling?

Då är Sakine your girl! Gå med i LUF - för dig utan politiskt intresse men som gillar blått och att kräkas "frihetfrihetfrihet" så fort du blir motsagd ... eller "fascistfascistfascist" (funkar med). LUF och 90-talets tonårsvänster är faen identiska ibland.

För alla liberaler har jag översatt det så att dom kan förstå och i extra stor text så det verkar relevant för dom:
"det är synd om mig med - jag menar, hallå, jag e ju bög. Faen vad elakt! Jag menar det finns ju taskiga muslimska terrorister och jag har hört att dom kan vara av afrikanskt ursprung och då ville jag, typ, referera till en sån - malcolm X - och han ba' sa det jätteofta... vet inte varför dock. Men det var typ inte menat så... alltså hallå. Frihetfrihetfrihet alltså jag tyckerdet ... ah faen vad elakt mot mig då! *springer gråtandes till rummet och lyssnar på nattsvart pop och skriver poesi om hur taskigt allt är*